Så löd mitt omdöme till Joseph Baffo när jag betygsatte Sveriges U21-trupp inför mästerskapet. Det blev ju inte så bra, det där.

Superfånig, ser jag ut nu.

Joseph Baffo packade väskan till Tjeckien med sju allsvenska vårmatcher (varav två korta inhopp) i bagaget. Tolv minuter allsvensk fotboll, av 540 möjliga, är vad Baffo spelade den sista månaden. I Allsvenskans näst sämsta lag.

Mohammed Ali Khan och Fredrik Liverstam har utgjort Janne Jönssons mittlås under våren och det är två duktiga mittbackar. Båda är erfarna, håller normalt en stabil allsvensk nivå.

Baffos fem 90-minutare har han gjort som högerback. Annars har Jesper Westerberg stått högre i kurs hos Janne.
– För mig handlar det mycket om att jag sitter på ett utgående kontrakt, de kanske känner att det är lika bra att satsa på andra spelare. Det är den signalen jag har fått, sa Baffo till fotbollskanalen.se i slutet av maj.

Att kliva in i ett EM och hålla etablerade Serie A- och Premier League-spelare i schack är imponerande. Att göra det med en så besk vår bakom sig är storslaget.

Han tappade Harry Kane vid en inläggssituation i första halvlek och engelsmannen borde ha stångat in 1-0 där, men bortsett från den situationen utplånade Baffo och Helander hotet från Tottenham-stjärnan. Just i duellspelet mot Kane var han skicklig, Baffo.

Men sitt ner i båten. Vi måste bedöma en mittback på fler grunder än så.

Positionsspelet. Både två och tre gånger låg Baffo väldigt fel i position och det ledde till engelska målchanser. Som när Will Hughes kom fri efter en felläst stötbrytning av Baffo. Om inte Helanders tå kommit flygande hade Baffo dränkts av galla i sociala medier. Likaså om domaren hade visslat för straff när Baffo MMA-kapade Danny Ings över vaderna.

Istället ger mig en snabb twittersökning fraser som ”Joseph Baffo, Sveriges nya mittbacksstjärna” och ”matchens gigant, om han fortsätter såhär kommer han snuva Milosevic på platsen i a-landslaget” och ”Baffo blir den nye Mellberg”.

Den nye Olof Mellberg. Joseph Baffo.

Förlåt, jag ska inte fortsätta raljera som jag gjorde i mitt omdöme inför turneringen. Det omdömet var onödigt skarvat. Jag tyckte inte att Joseph Baffo hade i en U21-mästerskapstrupp att göra, baserat på nuvarande förmåga och form. Jag kan hitta minst tio svenska höger- eller mittbackar födda 1992 eller senare som jag håller högre än Joseph Baffo.

Men nu har han gjort fyra överlag stabila insatser mot motstånd som är bland det bästa Europa har att komma med: Frankrike gånger två i kvalet och nu Italien och England. Det säger någonting om Joseph Baffo.

Tyvärr får jag fortfarande säkerhetsrisk-vibbar på några för många ingripanden.

Det fick jag visserligen med Olof Mellberg också.

baffo-kane

Foton: Johanna Lundberg/Bildbyrån

 

@FredrikTillberg