• Publicerat 27 maj, 2015
  • Skrivet av Bo Petersson
  • 0 Kommentarer

Gary Sundgren, många minns honom nog för en landskamp mot Luxemburg 1999 då han blev utbuad av Göteborgs-publiken. Vi borde minnas honom för så mycket annat. Han har gjort flest La Liga-matcher av alla svenska spelare, det är en ganska tung merit, men det är inte riktigt den bilden fotbolls-Sverige har av Gary Sundgren. För mig är det svårt att förstå att Sundgren egentligen inte har ett större erkännande. Han har det naturligtvis av AIK-folket, men inte bland gemene man.

Skulle jag gissa så tror jag att det handlar mycket om att han inte kom med i VM 94-laget. Som han själv säger i podden så var konkurrensen i backlinjen då mördande så det var kanske inte jätteskräll.

Jag minns vilken betydelse han hade för AIK och för deras SM-guld. Jag kommer så väl ihåg när jag var nere och såg på en av deras träningar på Stadshagen och Gary hade precis värvats från Franke, som forward. Sanny Åslund såg en spelare som var lite lik honom själv. En kraftfull, fysisk anfallare. Men Gary blev högerback och det ena gav det andra. Han hade kanske fått större uppmärksamhet som målgörare, men kanske aldrig hade blivit lika bra.

Han var en gedigen fotbollspelare på alla sätt och vis, han hade alla ingredienser. Främst minns jag honom för en extremt bra back-teknik och hans 30 landskamper vittnar också om kvalitén han besatte. Tyvärr för Gary så var det under landslagsår då framgångarna lyste med sin frånvaro.

Jag har lärt känna honom de senaste tio åren och det är en fantastiskt ödmjuk person som har en väldigt hög grundmoral, en fin karaktär. Det hör väl ihop med hans uppväxttid och att han fått slita sig till framgångar. Det är ingen kille som har varit ute och skaffat sig stora rubriker genom om att prata om hur bra han är, han har låtit gärningen tala.

Tillbaks till det som inleder den här texten. Han hamnade olyckligt i skottgluggen när landslaget spelade mot Luxemburg i Göteborg. En match som vanns med 2-0 men där Sverige underpresterade kraftigt. Han blev rikskänd av den landskampen och fick symbolisera Göteborgspublikens avsky för AIK. Han är inte ensam om att ha drabbats av något sådant och det är förstås bara en sorglig historia där landslaget var jäkligt dåliga och han fick på skallen för det. Det togs upp i media och blev större och större. Men om man tittar bakom den rubriken så ser 30 landskamper, SM-guld med AIK och en La Liga-karriär med fem riktiga, där han spelade hela tiden, säsonger för Real Zaragoza. Det är inget man spottar åt och inte många slår honom på fingrarna där.