Livet utan Tobbe – och en säsongssammanfattning
God afton, kamrater!
Tobbe rapporteras vara på väg ut genom dörren igen.
Jag kan förstå om han är sugen på att ge utomlandet en chans till innan karriären är över, ska han gå alls så är det nu. Han har fortfarande ett par år kvar på sin högstanivå, och kanske även ett par år till därefter där han kan komma tillbaka och göra nytta i den blåvita tröjan igen om han känner för det.
Det jag kanske har något svårare att förstå är att han ser israeliska ligan som ett alternativ. Pengarna är säkert bättre, vädret lite varmare och statusen över lag något högre. Men det är ingen liga som skriker glamour, han kan inte räkna med att spela med några storstjärnor och som tabelläget verkar just nu för Maccabi så har han bättre chanser att få spela i Europa nästa år om han stannar i Göteborg. Och ja, det är ju ingen region som skriker trygghet och stabilitet för hela familjen för tillfället. Nog för att det skjuts lite i Göteborg nu för tiden, men det är inga inbördeskrig med kemiska vapen hos grannen…
Men ja, det är upp till Tobbe, och jag kan som sagt förstå att äventyret lockar mer än tryggheten.
Men om han går, hur ersätter vi honom i så fall?
Korta svaret: det gör vi inte!
Långa svaret: Vi använder pengarna från försäljningen till att köpa två-tre nya spelare, inte nödvändigtvis någon med samma spetsegenskaper som Tobbe (det lär vi inte hitta) och försöker bygga om spelet lite för att anpassa det till ett liv utan en allsvensk skyttekung. Målen får spridas på fler spelare, men det går att göra om man bygger rätt. Delvis känns det som att det bygget redan kan ha påbörjats.
Det är aldrig en bra grej att förlora en spelare av allsvensk toppklass, men ska man försöka se någon liten form av silverkant på det enorma molnet så får vi se det som en chans att bryta en mentalitet där vi blivit allt för beroende av en enda spelare. Hans flytt skulle tvinga andra spelare att kliva fram, och det är en omställning som behöver ske snabbt i så fall.
*****
Logi har så tillslut lämnat oss. Kändes som en bra lösning för alla inblandade. Jag hade aldrig något emot killen, men han var tyvärr inte riktigt så bra som han behövde vara, och då är det bäst för alla om han spelar någon annanstans. Jag önskar honom all lycka i Norge istället.
*****
Och nu över till inlägget jag hade tänkt skriva innan det här tramset runt Tobbe dök upp.
Säsongen är ohjälpligt slut och nu måste vi istället genomlida lite landslagsuppehåll i väntan på att de stora europeiska ligorna ska få rulla igång igen. Jag passar då på att göra lite bokslut för 2013 och tacka för ett gott år av bloggande.
Men hur fan sammanfattar man en säsong som verkligen spretat åt alla håll samtidigt. Lättast är att bara plocka tre bra och tre dåliga saker från säsongen, och nöja sig där. Resten av säsongen har jag förhoppningsvis skildrat tillräckligt i mina tidigare inlägg.
Så, ja. Vi kör.
Årets tre bästa:
Genombrott och överraskningar. Det började med Sam och JJ, fortsatte med Vibe och slutade med Darjan.
Cupseger, sådana tycker vi om!
Tobbe, precis som alla andra år så var han i en klass för sig.
Årets tre sämsta:
”Europaspelet”, nog sagt om det.
Tredjeplats (så nära, så långt bort)
Skadorna. Kostade väldigt många poäng, framtiden får utvisa vad den långsiktiga kostnaden vad gäller utvecklingen på spelare som Ludwig och Joel faktiskt är.
Och med detta släpper jag den allsvenska säsongen 2013. Över och förbi.
Nu siktar vi på 2014 istället. SM-guld nästa! Med eller utan Tobbe…
Frid och kärlek.
/Fredrik