En smäll där det gör som ondast
Hej på er! Jag har vaknat ur något slags tidigt höst-ide som jag tror att jag gick in i i samband med KFF och DIF-matcherna. Besvikelsen är fortfarande nästan lika stor, men en sak fick mig att vakna ordentligt i veckan, nämligen Tobbes galna insats mot Tyskland. Som Ängel jublar man alltid när en av de våra får chansen i en landslagselva, men sett till läget överlag inför Tysklandsmatchen så ska jag ärligt erkänna att jag var skeptisk. I och för sig kanske mest på grund av att det är svårt för Tobbe att lyckas göra något vettigt med en så fantastiskt kass anfallspartner (Ola T), men oj vad jag fick fel. Inte om Toivonens kvaliteter, men däremot om bollarna som serverades till Hysén. Sebastian Larsson, som även fått sin beskärda del av skit från mig den senaste tiden, serverar två magiska bollar som gör att Tobbe verkligen får visa sin klass.
Tisdagskvällen såg alltså ut att bli någon slags vändpunkt i min fotbollshjärna, där jag var på väg att lämna den värsta misären. Istället slogs jag först av insikten att vår store anfallsstjärna precis gjort två underbara mål på ett av världens bästa landslag. Vilket jävla skyltfönster för ett sista äventyr utomlands! Det, i kombination med den senaste tidens rykten om Robin Söder och Stuttgart, tog bort en del av glädjen kring kvällen, men inte slutade det där inte.
Jag skrev följande på min privata Facebook-sida: “Jodåmensåatte… Givet att all framgång ska bita en i röva ordentligt…”. En bristning i baksida lår sätter stopp för Tobbes medverkan i avslutningen av Allsvenskan. Hade man varit en objektiv realist så hade man nog konstaterat att det inte gör speciellt stor skillnad eftersom vi fortfarande inte kommer kunna ta in fyra poäng på MFF. Nu är jag inte en sådan. Bollen är rund och alla andra klyschor som finns snurrar i mitt huvud och så länge chansen finns i teorin så vägrar jag ge upp. Utan Tobbe känns det dock lite som att det är åtta poäng som skiljer upp till MFF istället för de fyra som det faktiskt gäller. Jag tvivlar inte på att det finns spelare som kan kliva fram och göra mål i hans frånvaro, men den mentala smällen är enorm.
Det känns som att det bara varit sådana den senaste tiden. Den positiva våg som vi surfade på efter segrarna mot AIK och Gefle byttes snabbt mot en rak höger över näsan på Guldfågeln Arena och en i mellangärdet på Tele2 Arena. Det här beskedet känns som en smäll ett antal decimeter nedanför mellangärdet, där det gör som ondast…
//Martin Gustafsson
@MpaGustafsson