Av någon anledning så känns landslagsuppehåll alltid som att de är ungefär en eon eller två långa. När den riktiga fotbollen sedan ska börja igen har man lyckats glömma bort det mesta av vad som hände innan det bästa nationen har att erbjuda drog ut i kamp mot storheter som Irland och Kazakstan.

Men nu är vi tillbaka på banan igen. Med ungefär samma förutsättningar som för två veckor sedan.
22 av 30 spelade.
Fyra poäng upp till pyttipannaplatsen.
Vi måste vinna ungefär allt som går att vinna.
Vi har ett par spelare som är skadade alternativt ”extra ömtåliga”.

Det är alltid svårt att undvika det uppenbara när man ska skriva något just nu. Det blir lätt att man utnyttjar det självklara för att slå in samma öppna dörr om och om igen.
Jag använde nyligen termen ”meta-deja vu” (jag skulle beskriva mina känslor efter att ha läst Dan Brown senaste skapelse Inferno (”this book-like object” som Salman Rusdie så vackert kallade Da Vinci-koden) och fick en stark känsla av att det inte var första gången som jag hade tyckt mig ha läst det här förut) och det är en ständig fälla i tiden när webben och rena nyhetskanaler i radio och tv gett världens alla bloggare och journalister konstant deadline. Finns det ingen ny information så kör vi det gamla ett varv till genom kvarnarna. Samma tankar, samma formuleringar. Deja vu all over again.

Just den här typen av ”inför-texter” är extra sårbara för detta.
Det är här vi ska analysera det som inte hänt ännu.

Det kan vara svårt att behandla läsaren som en vuxen människa. Som någon som faktiskt redan vet grundläget. Och det är inte heller speciellt lockande. Det tvingar oss skrivande stackare att anstränga oss och gå bortom den första tanken.
Och jag ska villigt erkänna att jag själv inte alltid är den bäste på detta,upptramapde stigar är alltid lättare att vandra…

Men ja, nu försöker vi köra lite nya regler…

“…I said, and started smoking another cigarette. Unless I specifically tell you otherwise, I’m always smoking another cigarette”, konstaterar John Self i Martin Amis novell Money.

Så, inför hösten 2013:
Om jag inte specifikt uttrycker motsatsen så är matchen vi ska spela en “måstematch”.
Om jag inte specifikt uttrycker motsatsen så är poängen vi precis tog ”väldigt viktiga i guldstriden”.
Om jag inte specifikt uttrycker motsatsen så är Robin Söder i ”bra målform” i år.
Om jag inte specifikt uttrycker motsatsen så har vi ”skadeproblem i backlinjen”.
Om jag inte specifikt uttrycker motsatsen så är ”Sobralense en sopa som behöver sättas på första plan till Ulan Bator”.
Om jag inte specifikt uttrycker motsatsen så var det ”fel att sälja Sella.”

Förhoppningsvis kan detta vara givande för både skribent och läsare.
Nu kör vi, höstsäsong!

Må väl!
/Fredrik