Kjetil Waehler, he scores when he wants…
Tre pinnar hemma mot Åtvid. Allt annat hade varit ett totalt haveri, men samtidigt är det ju en typ av måstematch som vi haft lite problem med under senare år, så 3-0 idag var något av en befrielse.
*****
Orden ”offensiva kvaliteter” och ”killer instinct” är kanske inte de jag använder oftast när jag ska försöka beskriva kamrat Kjetil, men idag var han i form, minst sagt. Vem hade gissat att han skulle göra två blåvita mål innan Lasse Vibe ens fått dit sitt första… He scores when he wants, he scores when he wants…
Kjetil, en så otippad målskytt att grafiken på C More inte hade en skylt redo. Istället blev det ”10 Daniel Sobralense” som fick äran… enda gången i år den skylten kommer till nytta vid ett allsvenskt mål?
*****
Jag vet inte riktigt vad som känns mest fel, att Sobralense fick spela så länge mot Malmö utan att ha ett enda rätt eller att han får gå in och ta Farneruds plats idag när Sam och Darjan finns på bänken. Är det ngn som räknat bolltappen i de två senaste matcherna?
Brassesyndromet har tagit ett rejält grepp om Sobra (ni vet det där som får världsspelare som Ronaldo, Ronaldinho och Adriano att en dag bara helt tappa allt det som gjorde dem till stjärnor och snabbt förvandla dem till bromsklossar och rundningsmärken), och ju längre bort från en blåvit elva han kan hållas desto bättre. (Detta är dock en öppen dörr som jag tröttnar mer och mer på att behöva sparka in…)
*****
Nu får vi vänta två veckor innan det blir riktig fotboll igen. Landslaget ska ut och leka lite (zzzzzzzzz), och förhoppningvis kan våra gossar få lite rast och vila inför HBK borta näst nästa söndag.
*****
Allt för nu. Nu kastar jag mig åter över det internationella transferfönstrets sista timmar (ett 30-tal kvar nu ungefär).
Må väl!
Alltid Blåvitt!
/F