Då var det snart dags igen. Match. Allsvenskan. Djurgården. Cup-finalrepris. En sak är dock aningen speciell, åtminstone för mig. Jag kommer att vara på plats på Ullevi. Som jag nämnt tidigare så har jag en bra bit till Göteborg och jag följer oftast laget på avstånd eller från någon av allsvenskans halvsunkiga bortasektioner. I morgon inleder jag dock en ”semester” på fyra dagar med en 24 timmars-tripp till Sveriges framsida, vilket ska bli fantastiskt trevligt. Jag kan inte låta bli att vara som ett litet barn dagen innan julafton just nu. Längtar något enormt efter att bara få stå och vråla med i ”Snart Skiner Poseidon” (nog för att jag brukar göra det hemma med, men nu kommer jag troligen ha några som sjunger med mig för en gångs skull). Kan låta larvigt, men sådan är jag. Dessutom ser jag fram emot att visa kompisen som följer med (en stackars liten gårdare) hur vacker en inramning kan vara på allsvensk fotboll. Det faktum att jag älskar skadeglädje och kommer att garva åt honom under resten av resan efter att vi har vunnit är en liten, men ack så noterbar, parentes.

Djurgården alltså. För andra gången i år. Det är aldrig lätt att tippa en match direkt efter ett upphåll. Jag tror att uppehållet, bortsett från skadan på Kjetil, var bra för Blåvitt. Djurgården å andra sidan är mer svåranalyserade. De var på väg uppåt innan landskamperna och pausen kan ha avbrutit den positiva trenden, men den kan lika gärna ha gett laget möjlighet att träna i lugn och ro och fortsätta bygga på det positiva de var på väg att uppnå. Om jag nu ändå ska tro någonting så tror jag nog att Stockholmarna gynnades av uppehållet, tyvärr. P-M Högmo har framförallt fått chansen att arbeta med laget i lite lugn och ro och sätta sin prägel ännu mer på spelet.

Det är lätt att, från djurgårdshåll, säga att de har en fördel på grund av ren revanschlusta i morgon. Jag köper inte det. Inte för fem öre. I mina ögon så överpresterade DIF i cupfinalen. Vi är ett bättre lag än vad de är och ska vara favoriter i morgon. Med det sagt vill jag dock ta i trä och hänvisa till Öster-matchen. Allt kan hända och det gäller att köra 110%, precis som vanligt.

Klart står att det blir ett helt nytt mittbackspar. Jag är inte det minst sugen på att föra ännu ett resonemang kring detta (de tidigare hittar ni här och här), men visst är det med en viss defensiv oro jag snart kryper ner under täcket och somnar… Det går inte att underskatta hur viktiga Bjärs och Kjetil varit under våren. Nu ska de som ersätter ta hand om den enda spelaren i hela DIF, nästan i alla fall, som är riktigt glödhet, dvs. Amadou Jawo. Känns sådär faktiskt.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag siktar på att langa en hel del bilder/kommentarer under matchen i morgon, så om ni är sugna på att spana in det så hittar ni mig, personligen, på Twitter och jag lägger även upp allting under hashtagen #urhavochhimmel.

/Martin Gustafsson