När jag satt där på bussresan hem mitt i natten och tittade ut genom fönstret på metropolen Ödeshög eller var vi nu befann oss kunde jag inte låta bli att vilja spola tillbaka bandet en aning. För det här var ju en av årets höjdpunkter – och nu är den förbi oss. Bara sådär, i ett nafs. Knappt hann man komma in på arenan innan det var dags att gå ut igen.

Lyckligtvis så levererade i alla fall hela resan upp till Stockholm i alla fall. Arenan i synnerhet. Det är bara till att gratulera alla Hammarbyare och Djurgårdare till en fantastiskt fin ny hemmaplan. Snygg, åskådarvänlig och med en bra akustik – de 2,7 miljarder kronorna har verkligen gett resultat. Utifrån är kolossen en mäktig syn, men det är ingenting mot vad den är inuti. Närheten till planen och det stora taket skapar verkligen en gryta och gör den väl anpassad för fotboll.

Stämningen då? Jovars. När man knappt hör sina egna tankar är det rätt bra tryck. Den första halvtimmen och tiden innan avspark var helt enorm och det är bara att lyfta på hatten till alla er Hammarbyare. Inramningsmässigt är Superettan inte värdig er. Det är som att Michelangelo skulle återuppstå från de döda bara för att leda kvällskurser i akvarellmålning på Bunkeflo Folkhögskola. Ni är för bra för Superettan, men vi är glada att ha er här.

* * *

Det spelades ju faktiskt en fotbollsmatch också, även om det är lätt att glömma av. Matchbilden blev ungefär som jag förväntat mig och med tanke på den är 0-0 ett osannolikt resultat. Välförtjänt poäng med oss hem till Göteborg? Nej. Om jag högaktningsfullt skiter i det och tar den med glädje ändå? Alla dagar i veckan.

All statistik talade i Hammarbys favör, men i ärlighetens namn skapades inte så många heta målchanser. Alla skott utifrån hade Abrahamsson (vilken målvakt, vilken människa) kontroll på utan snarare handlade det om en handfull riktigt vassa lägen. Det ska dock såklart räcka till en komfortabel seger men den ineffektivitet som råder hos Bajen är nästan kuslig att skåda. Träd fram, vem du nu är som lagt en förbannelse över dem.

* * *

Ödeshög. Vilket namn på en ort. En öde hög. Men lunchhamburgaren på innestället Dinners var god, det var den.

* * *

Det enda som håller mig borta från total extas över Tele2 Arena är den alltför kraftiga inomhuskänslan som rådde. Jag inser att taket är direkt nödvändigt för en evenemangsarena och det fyller även ett syfte akustikmässigt men det gör samtidigt att det känns lite instängt. Lite hockeyarena. Och det är inte bra.

* * *

Har du Peter Abrahamssons nummer, Hamrén? Kan Mitov-Nilsson få ett samtal så kan fanimej Abrahamsson få det också. Å andra sidan hoppas jag att Hamrén inte har det, för att hålla risken att han lämnar oss så liten som möjligt. Hur som helst: gårdagens insats var helt outstanding. Räddningen på Erik Sundins närskott är helt sanslös och jag tror fortfarande inte han vet hur han fick tag på den. På rymdskeppet vid namn Tele2 var Abrahamsson den enda som höll utomjordisk klass.

* * *

Justja, det finns en sak till som drar ner betyget på arenan, men som är så självklart att jag inte tänkte på det till en början: konstgräset. Motivering överflödig egentligen, men kort sagt så är det beklämmande att lag från Stockholm ska springa runt på en snobbig balkongmatta. MDMF.

* * *

Surfa in på valfritt Bajen- eller Djurgårdsforum. Läs kommentarerna om deras nya rumskamrat och våndas. Hatet är så utbrett och nivån så låg så att man häpnar. Rivaliteten behövs, den när och ger extra dimensioner till supporterskapet. Utan känslor i båda ändarna av spektrumet är fotbollen ingenting. Men det här, det är bara löjligt. Kram på er alla.

* * *

Helhetsbetyget på Tele2 Arena blir att den fan är rätt schysst alltså. Det blir fyra Kenta av fem.

Andreas Kristensson
@ankristensson