Alltså. Jag hör fortfarande folk resonera kring huruvida ”det är dags att ta Falkenberg på allvar nu”. Ja, jo, det kan väl vara en bra idé. De ligger ju bara delad etta med snart en tredjedel spelad. Det är inte direkt så att de spelat tärning om poängen och haft flyt med studsarna.

Men det är klart att jag förstår resonemanget, att Falkenberg skulle ånga på så som de gjort är en stor överraskning. Jag och Magnus tippade som ni kanske minns dem på en tolfteplats med anledning av den tunna truppen och de tunga förlusterna inför säsongen. Även om det inte är läge att ta på dumstruten än, det är för långt kvar för det, så kan det i alla fall vara på plats att ta fram den ur gömmorna. Mycket talar för att Falkenberg kommer att ligga kvar med i toppen framöver.

Man kan dock fråga sig hur det är möjligt, för med avsked till Askebrand, Lukic, Ganemyr och Översjö så slogs några byggstenar sönder i det stabila Superettan-bygge som Falkenberg växt ut till sedan återkomsten 2003. Jag har aldrig tvivlat på kvalitén utan de fyra pjäserna, det finns det ändå gott om i laget, men den höga lägstanivån förvånar mig. Jag hade trott på svackor, någon plattmatch – men det har ännu inte infunnit sig. 1-4 mot Assyriska, säger ni? Missvisande siffror, säger jag.

Fem matcher återstår för Falkenberg innan sommaruppehållet och matematiken säger att de kommer att vara med åtminstone någorlunda i toppen även vid någon förlust i dessa matcher. Och på hösten kan som bekant allt hända, inte minst i en så hysteriskt jämn serie som Superettan är. Men vad är egentligen anledningarna till Falkenbergs succé? Svaret är precis som fotbollen i stort komplext, men jag ser några tydliga faktorer.

* Tryggheten. Falkenberg har som sagt befunnit sig i Superettan sedan 2003 och vet vad det här handlar om. Askebrand byggde upp ett lag med tydliga ramar under sina år och nye Hans Eklund har fortsatt på den inslagna vägen.

* Otto Martler. Stojan Lukic må vara en väldigt bra målvakt, men frågan är om inte Martler slår honom på fingrarna. Division 1:s bästa målvakt förra året hade ett litet frågetecken hängande över sig – en nivåhöjning är aldrig enkel att ta bara sådär – men Martler har inte visat upp några som helst tveksamheter. Fyra nollor och bara åtta insläppta mål är mycket bra siffror.

* Försvarsspelet. Hänger till stor del ihop med den första punkten då de fått bygga upp en kontinuitet både gällande spel och spelare under många år. Från anfallet till målvakt – alla vet sin uppgift, alla jobbar för varandra, ingen faller ur ramen. När ett stabilt kollektivt dessutom kryddas med en Danny Ervik som utvecklats väldigt sedan flytten från ÖIS och mittbacksklippan Tobias Karlsson – då blir det väldigt bra.

* Ständigt unge Stefan Rodevåg. Något av en svensk Antonio Di Natale som fortsätter att prestera även över 30-strecket. Har på sju SE-säsonger med Falkenberg mäktat med 76 mål och har i år redan ökat på den siffran med fem. Löpstark, målfarlig, arbetsvillig – helt enkelt ovärderlig. En skyttekungsaspirant om han håller sig skadefri hela säsongen.

* * *

Övriga noteringar från den nionde omgången..

En annan överraskning än så länge är Ljungskile, som med begränsad ekonomi och spelartrupp ändå ligger fyra. Imponerande! Moralen verkar, precis som alltid känns det som, vara skyhög på Starke Ar.. H.A. Bygg.. Markby.. Skarsjövallen. Många frågade sig inför säsongen vem som skulle göra deras mål. Svaret verkar bli – egentlige mittfältaren Jonas Lindberg. Fyra mål har han redan prickat in; det är fler än vad han gjort de senaste tre åren totalt i seriespelet.

* * *

Emil Karlsson – Degerfors 2-2. Ungefär så kan söndagens match beskrivas. ÖIS stod för en riktigt sömnig insats och står, på många sätt, inte riktigt att känna igen för tillfället. Svajigt försvar, halvskumma laguttagningar och direkt svaga publiksiffror; det är dags för alla inblandade att ta sig i kragen. Med det sagt så är inledningen (nio poäng på nio matcher) verkligen inget dåligt facit av en nykomling utan ligger i nivå med det förväntade. Men när man följer laget så nära och vet vilken kapacitet det har, då kan man inte undgå att bli lite frustrerad när det inte klickar. Tre poäng på lördag mot Ängelholm vore en välkommen humörhöjare för oss alla känns det som.

* * *

.. och så var det ju Hammarby och målskyttet. Frågan om vem som ska göra deras mål är vi många som har ställt oss en lång tid och än så länge har ingen kommit med något svar. Det jag mest undrar över är dock vad som rör sig i Berhalters huvud. Besara som anfallare? Baggio cementerad i elvan? Schuler?! Många av hans val förefaller direkt märkliga och felaktiga. Berhalter har fått både tid och spelare – nu måste han prestera.

Andreas Kristensson
@ankristensson