Det är den 23:e maj. Vintern var både lång och stundtals rejält kall men har sedan en god tid tillbaka släppt greppet om landet och istället bytts ut mot vårvärme. Med start förra veckan har vi till och med fått njuta av regelrätta sommartemperaturer med uppemot 30 grader på sina håll. Hela landet grönskar, och med det har fotbollsspelandet utomhus tagit ordentlig fart.

Förutom i Degerfors. Där är det varken grönt eller spelas fotboll.

I går kväll inleddes en ny omgång i Superettan – bland annat mötte Degerfors Östersund. Spelplats: Tingvalla IP i Karlstad. En och en halv månad och åtta omgångar in i säsongen har Degerfors fortfarande inte en spelduglig hemmaplan utan tvingas att åka runt i de centrala delarna av landet likt ett kringresande cirkussällskap och slå upp sina tält där det passar. Det här är ett lågvattenmärke ovärdigt såväl en så pass anrik klubb som Degerfors, som svensk elitfotboll i stort. Att inte kunna presentera en acceptabel gräsmatta när vi snart är inne i juni månad är rätt och slätt en skandal.

Bakgrunden till detta gräsfiasko ligger i ett kommunbeslut från i höstas. Stora Valla skulle få uppvärmning och alla inblandade jublade – lite för tidigt, skulle det visa sig. Styrelsen bestämde sig för att hämta spadarna från förrådet direkt istället för att vänta till exempelvis sommaruppehållet då gräset vore i bättre skick och lättare att preparera efter ingreppet. Rören kom i backen, men när värmen väntade lite längre än planerat med sin ankomst förvandlades glädjen till ångest.

Mattan har ännu inte hämtat sig efter grävarbetet. Tidigare har gräset bedömts vara för blött, men nu handlar det istället om att det finns alltför många lösa partier och fläckar som vid spel skulle försämra kvalitén och spelbarheten till kommande matcher. Inte nog med att de konstanta flyttarna är en sportslig nackdel och en ordentlig käftsmäll för supportrarna – var gång går de back med cirka 100 000 kronor på grund av arenahyra och uteblivna publikintäkter.

Visst skulle man här kunna tycka synd om Degerfors och deras fruktlösa försök att blidka SvFF och vifta bort deras pekpinnar. Inte jag. Tillhör man svensk elitfotboll år 2013 då det finns en uppsjö av tekniska hjälpmedel så ser jag det som ett absolut minimikrav att kunna visa upp en duglig, inte nödvändigtvis bra, gräsmatta I SLUTET AV MAJ. Jag kan inte heller undgå att fundera kring om Degerfors inte gjorde några riskkalkyler inför arbetet? Eller förblindades de av kommunens goda vilja och bestämde sig för att bara gasa på så att de inte skulle hinna ändra sig?

Om vi zoomar ut från de värmländska skogarna och tittar på situationen i stort så förbluffas jag av svensk fotboll tafatta förhållningssätt till sina gräsmattor. Vartenda år så står vi där inför seriepremiären och går runt på planerna med krattorna i högsta hugg och muttrar bittert om att det där konstgräset kanske inte är så dumt ändå. Att skylla på yttre omständigheter är lätt, men var är självrannsakan? Är den undermåliga kvalitén verkligen så förvånande när många inte ens använder planskydd och tar hjälp av sina supportrar för att skotta bort snön först när matcherna står i farstun?

Fotbollen är en av de enklaste sporterna i världen; allt som behövs är en boll och en spelplan. När vi inte ens kan leverera det, när vår attityd till det essentiella präglas av amatörmässighet och okunnighet – då förtjänar vi inte en produkt bättre än vad svensk fotboll är just nu. Det är hög tid att ta gräsfrågan på större allvar. Att lyfta den från hobby- till proffsnivå, för att ge oss ordentliga förutsättningar till en kvalitetshöjning för sporten som vi älskar. En sport som ska spelas på naturgräs – ingenting annat. Det är min absoluta övertygelse om att det går att ordna i större delen av landet, men inte utan nya och moderna tankegångar.

Här i Göteborg har Gamla Ullevis gräsmatta förvandlats från skamfläck till föredöme, trots nyckfullt västkustväder och en enorm belastning. Anledningen stavas satsningar och självinsikt nog för att ta in utomstående expertis. Det här synsättet måste sprida sig, och det borde rimligtvis ligga i allas intresse – klubbar, kommuner och förbund – att samarbeta och se till att så blir fallet.

”Som man sår skall man skörda”, sade Paulus. Kanske, troligen till och med, syftade han på svensk fotbolls gräsproblematik. Och svårare än så är det ju inte. Anstränger vi oss hårdare, får vi mer tillbaka. Som möjligheten att spela på hemmaplan i maj månad. Det ni.

Andreas Kristensson
@ankristensson