Det osade prestige på Malmö IP och en mer tydlig markering att tävlingsfotbollen är här nu har vi inte sett tidigare denna vår. Ännu. Malmö FF med piskan hängande över sig för att kunna nå Europa-spel och IFK Norrköping på plats för att visa att man håller samma höga klass som förra säsongen. 

Första halvlek blev lite ”laglös” med ett ganska böljande spel. Gästande Peking var aningen skarpare i spelet men lyckades inte slå hål på Johan Wiland i MFF-målet.

Allan Kuhn sägs ju vara taktiskt väldigt driven och så är det säkert. Men det kunde sannerligen ha kostat baklängesmål vid ett par tillfällen i denna match, speciellt i den första halvleken. Ytorna bakom framför allt Yosimar Yotùn var stora. Extremt stora alltså.

Niklas Bärkroth var väldigt aktiv inledningsvis för gästerna och fram till dess att han tvingades utgå på grund av skada var han den offensiva spelare som hotade mest och bäst. Med en lite större noggrannhet i den avgörande passningen kommer det börja produceras bra med poäng från honom.

Det är svårt att säga hur mycket som var Malmös svaghet och vad som var Bärkroths styrka men så öppet som det var bakom den minst sagt offensiva ytterbacken får det inte vara fortsättningsvis. Spelar Malmö FF på det sättet fortsättningsvis kommer man att bli straffade, lita på det.

***

Malmös Vidar Örn Kjartanson har varit ett omtalat nyförvärv och om starten på hans tid i Malmö var lite seg och inte speciellt förtroendeingivande ser det annorlunda ut nu. Han är stark i kroppen och fysiskt väldigt tuff att möta i duellspelet. Dessutom har han en väldigt fin timing i många av de löpningar han gör och även om det finns en del att jobba på i samspelet med Markus Rosenberg ser det alltid bättre och bättre ut även på den fronten. Att det här är en ”straffområdes spelare” av mått och rang framgår allt mer. Nu blev det mål igen och för varje mål han gör lär självförtroendet ökar.

Jag skulle inte alls bli förvånad om det här är en blivande skyttekung. Kanske redan 2016.

En spelare som jag är ”svag” för sedan förra året är yttermittfältaren i Malmö FF, Vladimir Rodic. Fart, balans och kraft i samma kropp. Med ytterligare självförtroende i sig och genom att utmana sin ytterback ännu oftare skulle antagligen effektiviteten och poängen bli fler för honom, och för Malmö FF. Visst blir det lite slarvigt rent tekniskt ibland, men så är det ganska ofta med just den här spelartypen. Rodic en av de bättre i Malmö FF där även Jo Inge Berget ser vass ut.

***

IFK Norrköping då, hur ser det ut för de regerande mästarlaget?

Först och främst blev det ju tunga avbräck idag, strax innan avspark fick den isländske virvelvinden Traustasson lämna återbud och som redan nämnt tvingades Niklas Bärkroth kliva av redan innan paus. Det är två riktigt tunga offensiva avbräck för vilket lag som helst.

Emir Kujovic och Christoffer Nyman är bra, dessutom är de väldigt bra tillsammans, som duo. Kujovic hade några bra lägen, och kanske hade han rätt i att han borde fått straff i den första halvleken (hands på Anton Tinnerholm) även fast det är en duell som slutar med en Tinnerholm i obalans.

Då är det inte lätt att hålla koll på alla kroppsdelar.

Kujovic hade sedan ingen bra andra halvlek och hans egna armar viftade rätt mycket i riktning mot domaren med vädjan om frisparkar och dylikt. Det är sällan ett gott tecken.

Nyman är en evighetsmaskin som löper mycket och bra, hade i den här matchen inga större chanser men gör stor nytta.

Det känns dock absolut som att Norrköping på många sätt blir minst lika bra som 2015, frågan är om de andra lagen också blir det.

***

Det här var den bästa matchen jag sett mellan två allsvenska lag den här säsongen och så ska det väl vara. Nu är det allvar och för varje dag som går gäller det mer och mer för lagen att hitta rätt.

Peking kanske borde göra en liten översyn av vad det kan finnas för ytteralternativ på transfermarknaden om problemen för Traustasson och Bärkroth fortsätter, eller kanske har man ännu fler talanger att lyfta fram från den egna akademin?

***

Malmö FF var väldigt mycket bättre i den andra halvleken när man väl tagit ledningen. Kuhn har ett jobb att göra fortsättningsvis också men visst var detta ett steg i rätt riktning. Det finns skadeproblem i backlinjen och idag saknades både Rasmus Bengtsson och Carvalho, dock ska sägas att den egna produkten Frans Brorsson gjorde en bra match i par med Kari Arnasson.

Offensivt är alternativen desto fler, heter inhoppande forwards Molins och Mehmeti, då vet man att man har det ganska bra ställt på den fronten.