• Publicerat 30 november, 2014
  • Skrivet av Jonas Jacobson
  • 0 Kommentarer

Reducerad till ett skämt idag, högst orättvist, men väl värd att minnas för vad han uträttade under den metaforiska gårdagen. Den riktiga gårdagen också, om vi ska tala bokstavligt. Joe Cole var nära att ge Aston Villa alla tre poängen med sitt stiliga Joe Cole-påtagliga 1-0-mål.

Cole har alltid varit en spelare som gjort saker på fotbollsplanen som inte alla klarar av. Som att glidtacklingsstyra in mål i bollens riktning, till exempel. Grundteknik, mästarbollkänsla och kreativitet i en härlig blandning.

Han var som bäst säsongen 2005/2006, när han var en av de bästa spelarna när Chelsea vann ligan. Här säkrar han sagd ligatitel mot Manchester United.

Det Cole-mål jag av någon anledning minns allra bäst går i samma stil. Även det mot Man United, även det inblandat i vad som skulle bli säkrandet av en ligatitel.

Det mål jag minns allra sämst, men ändå inte kan låta bli att beundra, är förstås hans drömvolley mot Sverige i VM 2006.

Cole var sedan, tyvärr för hans egen del, inblandad i en av 2000-talets bästa kill your darling-akter när Chelsea släppte honom till Liverpool sommaren 2010. Sedan dess har han egentligen inte gjort någon speciellt glad på fotbollsplanen.

Inte någon? Nej! Det finns en fransk klubb som framgångsrikt väckte liv, ett litet område i periferin på det engelska fotbollsmedvetandet…

Joe Coles lånesejour i Lille var en succé. Sedan dess har moderklubben West Ham avverkats och nu är han alltså i Aston Villa.

Varför gick det utför för Joe Cole? Skador, skador och åter skador. Fem raka baksida lår-skador mellan augusti 2012 och augusti 2013. Höftskador, fotledsskador, ljumskskador.

Så när han nu gör mål för Aston Villa får vi passa på att uppmärksamma honom. Spana in de här klackarna, liksom.