Senaste nytt
Matchrapporter
“Ett ovärdigt avsked av Söderstadion”
Ljungskile Away i höstas. I vår blir det fjärde gången där.
Det preliminära spelprogrammet till Superettan 2013 läckte ut till media i torsdags.
Jag har inte hunnit kommentera det ordentligt än, men det betyder inte att jag inte är peppad på det.
Jag längtar så oerhört mycket efter att säsongen ska starta, eller åtminstone att träningsmatcherna ska börja komma igång.
Men vi får hålla ut i nästan två månader till innan den första matchen 2013, mot Vasalund borta på Skytteholm lördag 9 februari.
Sedan är det ytterligare nästan två månader innan seriespelet äntligen sätter igång.
Vi inleder borta mot Ljungskile, en minst sagt tung match sportsligt på den svenska elitfotbollens allra mest misskötta fotbollsåker.
Preliminärt spelas den söndag 7 april, vilket borde kunna innebära massinvasion i den bohusländska byn, likt första gången vi var där på den allsvenska premiären 2008 när Charlie Davies fick matchens enda mål, kanske inte helt ärligt.
Premiärmarschen i våras.
Hemmapremiären veckan därpå går mot Värnamo, vilket känns som en ovärdig motståndare i den allra sista hemmapremiären någonsin på vårt kära Söderstadion.
***
Minst lika ovärdigt är motståndet i avskedsmatchen för vårt tempel. Ängelholm får alltså äran att spela den allra sista matchen i världshistorien på Söderstadions mytomspunna gräs.
Söndag 23 juni är det preliminära datumet för begravningen. Jag lär inte vara ensam om att gråta den dagen, gissar jag.
Ett mer värdigt avskedsmotstånd hade varit Örebro SK som stod för motståndet i premiärmatchen på Söderstadion 16 april 1967.
***
Premiärmatchen på Nya Söderstadion lördag 20 juli spelas som väntat emot Örgryte IS.
Sveriges äldsta och mest anrika fotbollsklubb känns faktiskt som ett värdigt och bra motstånd för en sån historisk match.
Ängelholm står även för motståndet i den sista bortamatchen, i den nästa sista omgången i slutet av oktober (preliminärt på min födelsedag).
Jag undrar lite hur det kommer sig att just Ängelholm har blivit en motståndare som vi får spela alla dessa såväl klassiska som ångestfyllda matcher emot?
Den allra första premiären i Superettan var ju borta mot dem. Liksom Bojassens livboja och tårarna där förra hösten. Och rent personligen även den bortamatch i somras som jag och några vänner körde långweekend på (rekommenderas inte att göra om, i den byn åtminstone).
***
Några kommentarer på spelschemat ur olika perspektiv då.
Sporstligt:
En inledning som på pappret är förhållandevis enkel och där vi ska ha med oss minst 10 av 12 poäng på de första fyra matcherna för att vi ska visa att målsättningen om att gå upp direkt inte bara är tomt snack.
Egentligen är det ingen period alls som bör vara svårare än någon annan, utan de tyngsta motstånden är rätt bra utspridda över hela säsongen.
Och med de svåraste motstånden menar jag så här halvt spontant och nästan fyra månader innan säsongsstart: Gif Sundsvall, Örebro, Gais, Ljungskile och Ängelholm.
***
Publikt:
Inte något optimalt program ur publikt perspektiv direkt.
Att vi byter arena mitt under högsommaren är i sig en smärre katastrof. Det kommer innebära att många potentiella åskådare inte kan gå, av familjeskäl och semestrar som måste gå före (av de 30 000 som får plats kan man nog inte räkna med att alla är lika galna som vi som alltid prioriterar Bajen före allt).
Brage Away i våras. Repris ett år senare?
Bortaresandet inleds med Ljungskile, Falkenberg och Brage. Jag tror att vi kan bli minst ett par tusen både i Bohuslän och Dalarna, men att Halland lär hamna lite i kläm där.
Degerfors borta i mitten av juni igen lär öppna för stort följe. De har onekligen fått in en slant på oss de senaste åren, vilket jag kan unna den klubben ändå.
Gais Away ligger preliminärt på en onsdag (22 maj), vilket tyvärr lär borga för att vi inte blir alls så många som önskat när vi äntligen får möta en klubb med riktigt publikstöd.
Och Östersund borta hamnade alltså varken under skidsäsong eller Storsjöyran tyvärr, utan direkt efter midsommar. Det är i och för sig obeskrivligt vackert däruppe vid den tiden, så det lär nog bli en väldigt fin resa ändå.
***
Personligt:
Jag har alltid som ambition att se samtliga matcher som Hammarby spelar, men misslyckas med det av olika anledningar varje år.
I år missade jag tre bortamatcher och två hemmamatcher, på grund av ett bröllop, en Bajen Aid-gala samt två jobb i somras som jag helt enkelt inte kunde vara borta ifrån (men jag fick halvdagsledigt och kunde åka till Jönköping Away åtminstone).
Hur mitt liv ser ut nästa år har jag än så länge ingen aning om, men jag gissar att det finns viss risk att jag missar ett par matcher igen. Sannolikt under sommaren och mest troligt bortamatcherna mot Degerfors och Östersund i juni.
Det är väl smällar man får ta helt enkelt.
***
Just nu längtar jag bara tills snön försvinner och jag får se Hammarby spela boll igen.
Och morgondagens storslagna Uppesittarkväll med Bara Bajen. Vi ses där eller i radion!
Forza Bajen!
