Publicerat 4 september, 2012

Glädje

Foto: Bildbyrån.

För första gången i år lämnade jag i går kväll Söderstadion med en genuint lycklig känsla i kroppen.

En 2-1-seger mot Ängelholms FF är kanske inte så hemskt mycket att jubla sig hes över egentligen, men det är sättet vi gör det på som gör mig glad.

Att få se Hammarby spela som ett lag igen. Med snabb och kreativ anfallsfotboll i ett högt tempo.

Att få se några riktigt högklassiga spelare i vår grönvita tröja igen.

Att få vara med och uppleva ett fullsatt Söderstadion som kokar av glädje igen.

Att få se en tvättäkta ikon komma hem och bli hyllad till skyarna av lyckliga fans.

Vi behövde verkligen det här.

***

Foto: Bildbyrån.

Efter en trevande inledning så växte Hammarby in i matchen mer och mer igår.

Från slutet av första halvlek och nästan hela andra spelade vi bitvis helt strålande fotboll.

Och då möter vi alltså ett riktigt bra Ängelholm, som hade häng på toppen och gick stenhårt för vinst i går.

Erik Sundin visade direkt i debuten att han håller riktigt hög klass. Han var ständigt het framåt, kvick i spelet med boll och högg massor på chanserna i boxen. Och ligger bakom såväl ett chipp-mål som är ruskigt kyligt som en klockren framspelning till Ledgies 1-0-mål.

Förhoppningsvis får vi se mycket mer av den sorten framöver.

Samarbetet mellan Adelstam och Sundin funkade överhuvudtaget väldigt bra framåt.

Rynell gjorde återigen en bra match, liksom Baggio. Hopf var grymt stabil i mål och Guldborg dominerade i mittförsvaret.

Mackan kom in och gjorde en klart godkänd insats i stället för Max som drabbats av en känning i låret för några dagar sedan, vilket gjorde att han valde att vila efter uppvärmningen inför match (han var alltså uttagen i startelvan först).

Och så Nik Ledgerwood, vår nytillkomne lille kanadensare som verkligen ägde mittfältet, med sitt kolossala löpande och perfekta djupledslöpningar.

Han har potential att bli hur viktig som helst för oss. Och fick en egen, lätt Kennedy-inspirerad, ramsa av mina vänner Micha & Co i går:

Säg Nik, Nik, Kanadick! Säg Nik, Nik, Kanadick!

***

Foto: Axel Sandin.

Men Sundin och Ledgerwood i all ära, huvudpersonen på Söderstadion i går kväll var odiskutabelt den stora hjälten och hemvändande sonen Kennedy Bakircioglü!

- Jag har aldrig varit med om något liknande. Stämningen på läktaren var ganska enorm. Det är så jäkla underbart, sa han själv om de massiva hyllningarna efter matchen.

Och tittar man på mediarapporteringen efteråt så är det svårt att tro att det handlar om ett mittenmöte i Superettan.

Johan Esk skriver i sin DN-krönika:

Kennedy-effekten fyllde Söderstadion och med sin bara uppenbarelse bidrog han till att Hammarby hade sitt mest konstruktiva och kontrollerade anfallsspel på flera år.

Det räcker egentligen med att lyssna på Radiosportens klipp från hyllningarna direkt efter matchen för att få tillbaka den där gåshuden från gårdagskvällen för alltid.

***

Foto: Bildbyrån.

Hur bra var egentligen Kennedy på plan i går då?

Jag tycker att det var solklart att se att han fortfarande besitter hög klass som fotbollsspelare. Hans bollkontroll, sätt att rycka iväg i en-mot-en-situationer, hans geniala crossbollar och öppnande passningar framåt. Hans energi. Allt det där kände vi igen från förr.

Dock så är jag övertygad om att det finns mycket mer kvar att hämta. Säg att han spelade på kanske 80 procent av sin kapacitet igår.

Jag tror att bara de här två veckorna som återstår till nästa match kommer innebära mycket för Kennedys och hela lagets utveckling. Nu får de verkligen chansen att träna ihop sig på allvar och det gör faktiskt att vi har tänt det där ljuset om hopp igen.

Även om tåget gick för flera veckor sedan så vet ju alla som kan något om vårt svenska trafiknät att SJ allt som oftast drabbas av förseningar och strul. Och att det därför inte är helt omöjligt att det där tåget spårar ur och de tvingas köra fram ett nytt som vi fortfarande har en pytteliten möjlighet att faktiskt hinna springa ikapp.

Brommapojkarna står för motståndet då. Tisdagen den 18 september ute på Grimsta.

Det blir det sista halmstrået för i år. Men tar vi inte det så är det onekligen öppet för att skapa ett riktigt stabilt lag till nästa år.

Just nu tänker jag bara fortsätta glädjas åt en makalöst skön gårdag.

Forza Bajen!