Den dumma sommarsäsongen
Sportchef Gustaf Grauers. Samtliga foton: Bildbyrån.
Det är uppehåll i serien, fortfarande femton hela dagar till nästa match – och transferfönstret öppnar inte förrän om drygt tre veckor.
Men ändå, eller kanske just därför, går Bajen-snacket på högvarv just nu.
Silly Season, sommarversionen är över oss på allvar.
Till skillnad från under vinter-silly har jag inte direkt haft järnkoll på vad som händer.
På vintern följer jag med på forumen och de sociala medierna i stort sett dygnet runt, pratar och lyssnar och jagar och gräver i timmar varje dag.
Nu hinner jag knappt med något alls. Men jag snappar väl upp en del rykten trots allt och försöker kolla några av dem som verkar aningen mer trovärdiga lite extra.
***
There’s only one Charlie Davies, 2009.
Ett av dem var Charlie Davies. Som nog inte var så fullkomligt osannolik som många efterkloka haters försökt få det till.
Men vi behöver inte ägna tid och energi åt det eftersom han i fredags kväll offentliggjorde att han är klar för danska bonnklubben Randers FC. Nykomlingar i högsta ligan och som väl ungefär är att jämföra med typ Trelleborg eller Mjällby i svenska mått.
Sorgligt, ur ett större perspektiv att vi inte kan ha någon som helst chans att konkurrera på lika villkor med vårt grannland, men samtidigt inga nyheter direkt.
Charlie hade varit en drömvärvning,. Till skillnad från de flesta andra hemvändare vi tagit in eller diskuterat på senare år så har han ju verkligen en karriär som fortfarande pekar uppåt (han gjorde 11 mål i MLS i fjol t ex) och en inställning att han fortfarande har mycket kvar att bevisa, att ta tillbaka sin landslagsplats som han förlorat sedan den där hemska bilolyckan, bland annat.
Att vi saknar de ekonomiska musklerna för att kunna vara med och konkurrera om en spelare på den nivån är uppenbart, men som sagt ändå kanske inte helt orimligt ändå.
Men nu ska vi inte gråta över spilld mjölk, vi glömmer det och ser framåt i stället.
***
Admir Catovic i Gnaget-tröjan i höstas.
Ett annat namn som nämnts rätt mycket sedan en tid tillbaka och som känns relativt trovärdigt är Admir Catovic
25-årige Catovic har hoppat runt rätt mycket mellan olika klubbar i Stockholms Län.
Han har tillhört Gnaget i tre perioder med totalt 25 spelade matcher för dem (och endast ett enda mål) samt klubbar som Väsby, Vasalund och Syrianska innan han i vintras gick till Assyriska.
Där har han varit ordinarie, spelat 14 av 15 matcher varav 13 från start. Och inledningsvis gick det strålande med ett mål vardera i de fem första matcherna under årets Superettan-säsong, men sedan dess har han inte lyckats göra ett enda.
Jag har pratat med ett par gnagarpolare som beskrivit honom som ”en teknisk, spelskicklig offensiv mittfältare/släpande forward” och jämfört honom med Castro-Tello, samt att han absolut håller bra Superettan-klass, men inte riktigt håller för Allsvenskan.
Det känns onekligen inte som den spelartyp vi är i störst behov av just nu. Den utpräglade målskytten, som hittar lägen inne i boxen och vet hur man förvaltar dem.
Men om Grauers och Gregg har scoutat honom så noga som det ryktas att de har så måste de ju se någonting där som har stor potential ändå.
Om vi nu köper honom. Det är inget annat än rykten än så länge.
***
Ricardo Clark i kamp med Daniel Andersson i en landskamp 2009.
Bland de andra namnen som kommit upp i ryktesfloran är det ett namn som sticker ut: amerikanen Ricardo Clark.
En grymt välmeriterad 29-åring som efter en gedigen karriär i USA, med över 180 matcher i de tre MLS-lagen Metro Stars, San José Earthquakes och Houston Dynamo flyttade till tyska Bundesliga-klubben Eintracht Frankfurt där han våren 2010 skrev på ett treårskontrakt.
Efter femton matcher och lite skadeproblem lånades han i vintras ut till norska Tippeligaen-klubben Stabaek, där han hittills hunnit med 10 mather.
Han är defensiv mittfältare, men kan även spela mittback och har gjort 34 A-landskamper för USA, bland annat i VM 2010. Senaste landskampen han deltog i var 25 januari i år mot Panama.
Clark har med andra ord spelat både med och mot Gregg Berhalter, som lär ha bra koll på honom.
Om det är rimligt att en meriterad spelare väljer att lämna en klubb med väldigt mycket högre löneresurser än Hammarby så visst, det låter onekligen som en stabil och högintressant spelare.
Men samma där som med Catovic: Är det verkligen den spelartypen vi behöver mest?
***
Johan Patriksson mot Johannes Hopf.
Jag är aningen skeptisk här, men jag vill se en anfallare av klass, som har så nära ”garanterad målgaranti” (ja, jag inser själv hur omöjligt och löjligt det låter, men ni får tolka det på rätt sätt) som man kan komma.
En spelare som nämnts – om än bara som rent önskemål ännu – är Johan Patriksson.
Patriksson öser in mål för Oddevold i toppen av Söderettan och har hittills fått in bollen 14 gånger på 13 matcher bara i år.
Innan dess har han också levererat. De senaste sju åren har han spelat för klubbar som Ljungskile, Gif Sundsvall och Häcken i både Allsvenskan och Superettan och totalt gjort 60 mål, vilket ger ett snitt på nästan 9 mål per säsong.
***
Peter Samuelsson, målkung i Degerfors.
Peter Samuelsson är en annan kille som öst in mål (32 stycken på säsongerna 2010 och 2011) i Superettan, innan han lämnade Degerfors för allsvenska lokalkonkurrenten Örebro SK i vintras. Där har han inte lyckats lika bra, fått sporadiskt med speltid (6 matcher, varav bara tre från start). Kanske ett namn som kan tjäna på att starta om i Superettan igen?
Patrik Ingelsten är ett annat sånt namn. Allsvensk skyttekung och SM-guldvinnare med Kalmar FF 2008, sedan en halvt misslyckad karriär i holländska Herenveen och norska Viking Stavanger. Han har fått de senaste 1,5 åren spolierade av en knäskada, men är nu tillbaks i spel i Norge igen med tre inhopp under våren.
Kanske inte det mest stabila namnet, men samtidigt ändå en kille som visat att han kan göra mycket mål, har bra speed och är jobbig att möta på avsevärt högre nivå än Superettan.
Dessa tre namn är alltså rena spekulationer och önskemål från min sida.
***
Kennedy – en evig dröm.
Och så har vi hemvändarna som det ständigt spekuleras och dröms kring.
Kennedy Bakircioglü, Fredrik Stoor, Haris Laitinen, Benny Lekström, Petter Andersson, Linus Hallenius, Emil Johansson, Erkan Zengin, Freddy Söderberg (!) med flera. Jag vet till och med en vän som fortfarande tjatar om Mate Sestan.
Vissa av dem helt orimliga, andra kanske inte ens särskilt önskvärda längre.
Men ändå namn som återkommer med jämna mellanrum i de grönvita önskebrunnarna.
***
Vi får inte heller glömma att det kan försvinna något eller några namn när fönstret öppnar.
Jag tror inte att någon av de tongivande eller ens i närheten av ordinarie spelarna lämnar oss redan nu under sommaren, men risken finns trots allt alltid.
Då måste vi ha en bra backup omedelbart – och det utgår jag ifrån att det jobbas kontinuerligt på också.
***
Om jag ska vara någorlunda realistisk så hoppas – och tror – jag att vi värvar åtminstone två spelare, varav minst en är anfallare.
Grauers har varit ganska tydlig med att det finns resurser och att det kommer göras värvningar under sommarfönstret nu.
Samtidigt tror jag det är livsfarligt om vi förväntar oss att vi ska värva någon frälsare, en räddare i nöden.
Det viktigaste är fortfarande att få de 24 spelare som i dagsläget tillhör A-truppen gör sitt jobb några procent bättre än de gjort under slutet av vårsäsongen nu. Och att de börjar jobba tillsammans igen.
***
Jag har för övrigt sanslös Bajen-abstinens just nu.
Femton långa dygn till nästa match, det känns nästan värre än inför premiären i våras.
Då har man ju åtminstone träningsmatcher att kolla på. Nu hinner jag inte ens besöka Årsta och spana på träningarna.
Jag längtar så sjukt mycket till 23 juli och Jönköping hemma. För övrigt i vår kanske allra sista juli-match på Söderstadion någonsin.
Och Halmstad Away 29 juli också förstås. Då vi ordnar tvådagars-resa för dem som vill åka på långhelg nere vid Tylösand (och givetvis en vanlig endagsresa också). Boka här!
Forza Bajen!
