Vi jobbar in lite IFK Göteborg till i den här ensidiga bloggen, va?

I går rapporterade vi att en Premier League-klubb har erbjudit Gustav Engvall provspel, och att Blåvitt inte släpper iväg anfallstalangen.
– Vi skulle aldrig sätta en landslagsspelare på provspel, kommenterade Mats Gren saken.

Jag styrde upp en längre dejt med sportchefen på Kamratgården i går och då talade vi vidare om IFK Göteborgs guldklimp. Gren tycker att Engvall behöver en ordentlig uppbyggnadsträning inför nästa säsong. Under nästan hela 2015 led anfallaren av sin skadefyllda vår, som hindrade honom från att komma igång.
– Han behöver verkligen bara full träning och en hel försäsong nu. Då kommer han att bli riktigt bra.

Först under den här säsongens sista månad visade Engvall vilken förmåga han sitter inne med. Det blev U21-landslagssuccé och flera imponerande insatser i allsvenskan, med matchen på Friends Arena som höjdpunkt, där han sänkte AIK med två mål.

Det var en formexplosion som IFK Göteborg och Engvall har väntat på sedan i vintras. När jag intervjuade Engvall inför säsongen ställde han höga krav på sig själv och hoppades bli en allsvensk toppspelare 2015. På grund av skadorna och svårigheten med att hitta formen i deras kölvatten dröjde det länge tills vi fick se det som Engvall pratade om i februari.

När det väl kom så small det till med flyttryktena direkt. Så fort formkurvan steg började det skrivas om internationellt intresse. Det var Bundesliga-klubbar och det ena ryktet efter det andra. I slutet av oktober skrev Mårre att Blåvitt vill ha 25 miljoner för 19-åringen, och Mårre själv tycker att Engvall är överhajpad, mycket med anledning av superinsatsen mot AIK.

Till viss del håller jag med Mårre: Engvall har fortfarande visat förhållandevis lite på allsvensk nivå, eller åtminstone under korta perioder. Just nu kan han inte betraktas som en av allsvenskans bästa anfallare.

Jag är långt ifrån någon ekonom, men jag tror att det hade varit onödigt av klubben att sälja honom nu. Om han får en säsong till, eller åtminstone en halv, kan hans marknadsvärde öka med ganska många miljoner ytterligare. Nu är jag tyvärr ingen specialist på området talangutveckling heller, men jag vågar påstå att även Engvalls utvecklingskurva mår bra av några månader till på allsvensk nivå.

Vad gäller de här bitarna verkar Mats Gren ha koll på läget. Han kommer inte sälja Engvall om det inte dimper ner ett väldigt, väldigt högt bud från en klubb som Engvall själv är väldigt, väldigt sugen på. Och något provspel behöver han inte ge sig iväg på.

Engvall är en komplett anfallstyp utan några uppenbara svagheter, och ingen ifrågasätter väl egentligen potentialen som han besitter. Det krävs en halvblind höna för att missa den.

Hans marknadsvärde blir problematiskt för mig att bedöma, jag har för dålig uppfattning kring för många variabler som krävs för att göra en sådan avvägning, men såhär då:

Engvalls nuvarande förmåga är inte värd 25 miljoner kronor – men potentialen är värd mer än så. Han är den intressantaste anfallstalangen som Sverige har fått fram på väldigt länge.