Senaste nytt
MatchrapporterKrönika: Har Jonas Olsson grävt sin egen grav?
I söndags tog West Bromwich tre tunga poäng borta mot Tottenham. På planen fanns dock inte vicekaptenen Jonas Olsson, som istället fick ta plats på läktaren. Kanske har han själv satt sig i den situationen?
Glädjen i West Bromwich gick att ta på. Det hade varit en jobbig start att stå utan seger på de fem första matcherna. Matchen laget gjorde mot Tottenham är allt man kan kräva av ett lag som West Bromwich. Man stod upp bra spelmässigt, gjorde ett mål och hade ett försvarsspel som var extremt uppoffrande. Inga Tottenham-spelare kunde ta sig igenom den fyrbackslinjen. Så har det dock inte varit tidigare denna säsongsinledning.
Två matcher i rad innan den här matchen släppte West Bromwich in mål innan två minuter ens var spelade. Målen hade ett rätt tydligt samband. Mot Swansea ramlade Jonas Olsson klumpigt i sin löpning vilket gjorde att Nathan Dyer enkelt kunde sätta 1-0. I matchen mot Everton spelade svensken mer eller mindre fram Romelu Lukaku till ledningsmålet, då han stod för en katastrofal rensning.
Att mittbackar i lag som West Bromwich hamnar i svackor är inte konstigt. Kraven på en 31-åring från Sverige som flera gånger varit petad från landslagstruppen är såklart inte lika höga som i toppklubbarna i Premier League. Jonas Olssons status i West Bromwich har dock varit något annat än det normala. Den statusen har varit ett argument för många varför Jonas ska finnas med i det svenska landslaget. Han har haft en given plats i mittförsvaret där han är en uttalad ledare. Formen för honom har kommit och gått – som den gör för mittbackar. Men West Bromwich har i samtliga fall backat honom oavsett vem som varit tränare. Nyckelrollen han hade hos framför allt Roy Hodgson och Steve Clarke var tydlig och stor. Efter dessa misstag under denna säsongsinledning föll han ändå ur elvan, och hela matchtruppen. Kan Jonas faktiskt ha satt sig där själv?
I somras var Jonas Olsson nästan övertydlig med att han är villig att lämna West Bromwich om andra klubbar är intresserade. Och det krävdes knappast att Real Madrid knackade på dörren för att få svensken att lämna. I Olof Lundhs podcast talade Jonas om sin vilja att spela i en London-klubb och hur suget för att vinna titlar funnits där – något som han inte gör i West Brom. Det mest anmärkningsvärda var på frågan vad som driver honom till att vara kvar i klubben han spelat för i snart sju år, om han strävade efter att bli en klubbikon. Där blev svaret nej. Olsson menade att hans hjärta fanns hemma i Landskrona, att han är tacksam för tiden i WBA men inte känner så för klubben.
Man behöver inte tala om rätt eller fel här. Vissa vill förstå Jonas, vissa kan anse det som konstigt varför han inte vill vara kvar i en Premier League-klubb där han har varit given, och har en av klubbens högsta löner. Han svarade i alla fall sanningsenligt. Han kanske behöver en nytändning eftersom han förmodligen nått sin topp av karriären? Det som är mer intressant att fokusera på är statusen han har kvar i West Bromwich efter detta. Bland fansen har den förmodligen inte ändrats allt för mycket, men kanske hos tränaren Alan Irvine?
Irvine struntar med största sannolikhet i vilka som har det största West Bromwich-hjärtat. Han själv har ingen koppling till klubben innan, och är endast där för att göra så goda resultat som möjligt. Och därför vill han givetvis ha spelarna som är bäst på planen. Men Irvine lär vara informerad om Jonas Olssons vilja att lämna. I somras hämtade West Brom in Joleon Lescott och i truppen finns även den rutinerade Gareth McAuley och den tio år yngre Craig Dawson. Den sistnämnde har dessutom varit betydligt bättre än Jonas under de inledande omgångarna och när Lescott nu är skadefri blev valet av att bänka Olsson ganska logiskt.
Det säger sig själv att en mittback som gärna lämnar, som dessutom presterar sämst av mittbackarna, inte bör spela. Signalerna från Irvine blev extra tydliga med tanke på att Olsson inte ens fanns med på bänken. Han bekräftade sedan att samtliga spelare var tillgängliga för matchen. Jonas har ofta hyllats för sin frispråkighet och det med rätta. Men uttalandena i somras var mest korkade. Att öppet säga att han inte på något sätt har en målsättning att bli stor i klubben efter dessa år är signaler som inte hade behövt sändas. Många supportrar ser nog gärna Olsson vara en klippa i försvarslinjen, men situationen han hamnat i nu är inte enkel. Har han spelat bort sig själv?
