Steven Gerrard ville inte vakna upp i Uefa cupen.

Det var läget den 8 december 2004. När Steven Gerrard vaknade upp den 9 december slapp han göra det till en verklighet som innehöll deltagande i Uefa cupen.

Hans begåvade högerfot hade sett till att han vaknade upp till en åttondelsfinal i Champions League istället. Den begåvade högerfot som Gerrard låtit tala till Liverpools fördel så många gånger i karriären. Den talar inte lika många gånger nuförtiden, men när den gör det så gör den det oftast med besked.

Ikväll, nästan exakt tio år efter You beauty dräpte Olympiakos, är det upplagt för ännu ett Houdini-trick från klubbens största magiker genom tiderna. När Gerrards högerben viner i den kalla decemberkvällen kommer Basel få känna att historiens vingslag kan fälla vem som helst när det vankas Champions League på Anfield.

Men Liverpool kommer sannolikt inte göra det lätt för sig. Klubben har en tradition av att sätta sig själva i klistret när det vankas viktiga avgöranden. Eller vad sägs om finalen i Uefa cupen 2001? 5-4 mot Alaves i en match som Liverpool gjorde onödigt spännande. Spola fram fyra år till Istanbul och jag behöver inte skriva mer. Spola fram ytterligare ett år till den tredje tilläggsminuten på Millenium Stadium i Cardiff. 2-3 mot West Ham i FA Cup-finalen, Gerrard var där med sin begåvade högerfot igen och fixade en vinnande straffläggning.

Spola fram drygt ett år till, Liverpool tog sig till en ny Champions League-final genom att slå ut Chelsea på straffar. Spola fram fem år till, den här gången till Wembley. Liverpool vinner Ligacupen på straffar efter en onödigt nervig match mot Cardiff, då i The Championship.

Eller så spolar vi tillbaka för omväxlings skull. Till den där kvällen som ägde rum för nästan exakt tio år sedan. Liverpool behövde vinna med minst två måls marginal, och man tänkte göra det med rövare som Djimi Traoré, Chris Kirkland och Antonio Nuñes från start (!). Som seden dikterar låg Liverpool under med 1-0 i halvtid, och på 45 minuter var Liverpool alltså tvungna att göra tre mål för att inte behöva vakna upp i Uefa cupen dagen efter.

Då kom ytterligare en rövare in i bilden: Florent Sinama-Pongolle. Och han kvitterade.
Sedan kom nästa rövare in i bilden: Neil Mellor. Och han gjorde 2-1.

Och sedan kom kaptenen.
Och ni vet ju vem, eller hur?

Just det, Ferdinand!

 

Nej, det var förstås Gerrard och resten är historia som alla känner till.

Kvällens match mot Basel har något annorlunda förutsättningar jämfört med matchen mot Olympiakos. Liverpool behöver inte vinna med minst två måls marginal, det räcker att vinna. 5-4 eller 1-0, det spelar ingen roll, bara det blir tre poäng. Dessutom vaknar inte Liverpool upp i Uefa cupen vid uttåg från gruppen utan i Europa League. Jag vet, en semantisk skillnad, men hur som helst en skillnad.

Liverpool ska försöka säkra avancemang med ett lag som har det ungefär lika svårt i ligaspelet som upplagan från 04/05 hade, men med något färre rövare.
Men det finns en sådan som verkligen sticker ut: Rickie Lambert.

Han är jämnårig med Neil Mellor, men medan han som 22-åring dundrade in ledningsmål i Champions League hösten 2004 harvade en 22-årig Rickie Lambert runt i League 1 med Stockport. På den tiden hade Rickie nog definitivt aldrig trott att han skulle starta för Liverpool i en avgörande Champions League-match på Anfield tio år senare.

Men det är det han kommer göra. The stuff of dreams.

Bakom sig kommer han sannolikt ha Steven Gerrard, fellow scouser.

En rövare, en kapten. Tillsammans ska de förvandla FC Basel till Basel Faulty.

För ingen av dem vill vakna upp i Europa League imorgon.

Det är dags att vakna upp i åttondelen av Champions League igen.