Henrik Larsson är tillbaka där han hör hemma.

Som en av våra allra största i vår högsta liga.

Och i Helsingborg.

Jag tycker HIF gör helt rätt.

Det var det första namnet som slog mig jag hörde att Per Ola Ljung fått lämna tränarposten.

Henrik och Helsingborg hör liksom ihop och med tanke på läget – ekonomi, tillgång, truppens sammansättning – så fanns det inte så många tänkbara namn att fundera kring.

Det slutade trist senast, vilket inte kan ha undgått någon, framförallt inte i de som skaver och gnager Helsingborgs IF dag ut och dag in i den nordvästskånska staden.

Därför är valet känsligt i Sundets Pärla.

Överallt annars så tror jag att de flesta tycker det är rätt häftigt att en svensk ikon återigen blir en del av allsvenskan.

Och ett tydligt tecken på att Henke Larsson och Helsingborgs IF är oskiljaktiga är väl det faktum att Henrik inte tagit något nytt jobb i annan klubb på över två år, trots att han måste ha haft förfrågningar.

Jag tror inte att han vill lämna stan om inte buden är tillräckligt attraktiva. Och då ska de vara väldigt bra.

Eller Helsingborgs IF.

Varför går då HIF rätt?

Per Ola Ljung tog upp klubben till allsvenskan igen, vad säger att han inte kunde föra laget vidare i den högsta serien?

Det finns säkert bakomliggande skäl som vi inte har en aning om, men det går definitivt  att spekulera kring det faktum att HIF införskaffat en trupp där de starkaste namnen är väldigt starka och inte har köpt Ljungs idéer och sätt att vara.

Där och då tror jag att det var kört.

Om Andreas Granqvist, Alexander Farnerud, Markus Holgersson, Rasmus Jönsson och Wanderson ville dra åt ett annat håll så vägde Per Ola Ljung inte särskilt tungt längre i HIF:s styrelserum.

Men de må ju heta precis vad som helst nu, jag tror inte att de ifrågasätter Henrik Larsson.

Därför är det rätt val.

Det här laget behöver styras av en tränare som för respekt med sig, på och utanför plan.

Sen är det en annan sak att det inte är Per Ola Ljung som valt att satsa på en illa balanserad trupp eller gått in tungt på spelare som inte levererat tillräckligt bra.

Henrik Larsson kan säkert göra mycket, men han kan inte trolla med knäna; en trött, tung och seg Wanderson kommer inte förvandlas till en superstar över en natt.

Jag tillhör inte skrået som anser att Helsingborg sett ”bättre och bättre” ut för att de gjorde en inspirerande insats i Skånederbyt mot Malmö FF, det hade varit konstigt om de inte hade visat moral där.

HIF har sett ut som ett sjunkande skepp utan driv.

Något behövde göras och jag tror inte att det räcker med tränarbytet för att HIF ska känna sig helt säkert på allsvenskt spel när TV- och spelcashen dränker ligan nästa år.

Andra Runar Bjarnarson har redan försvunnit till Tyskland. Han har förvisso varit skadad en del i vår men gjorde 16 mål i Superettan förra året när Helsingborg tog steget upp.

HIF behöver köpa en målskytt i det här fönstret, vilket alltid är lättare sagt än gjort.

Men jag tror att det blir enklare att locka intressanta namn, inte minst utifrån, om man har Henrik Larsson som tränare.

Det finns en sådan effekt också, som inte ska underskattas.

Vad det innebär i slutändan får vi se. Det finns inga hav av pengar att ösa ur.

Rätt många av de där äldre spelarna som värvats för att skapt ett starkt allsvenskt lag i Helsingborg måste definitivt höja sig flera snäpp.

Det är till de spelarna som HIF:s hopp måste stå, trots allt.

Och till en tränare som de kommer att lyssna på, oavsett om de vill eller inte.