Foto: Bildbyrån

På ett halvår gick han från division 3-fotboll till 15 mål för AIK och såld för 30 miljoner. De senaste åren har Teteh Bangura försvunnit från den stora fotbollsscenen. Men nu är AIK:s forne skyttekung fast besluten om att ta sig tillbaka till toppen – med start i Sverige. Han diskuterar nu med en division 1-klubb:  
– Jag ska ge det här försök nu, börja på den här nivån och ta det därifrån, säger Bangura till FotbollDirekt.se.

Det är nu drygt åtta år sedan som Teteh Bangura kom till AIK, efter att ha öst in mål för division 3-laget Köpings FF.

AIK hade vid det laget en anfallare och landsman med samma efternamn – Mohamed Bangura hade varit en ljusglimt för Gnaget under en mycket tung 2010-säsong där allsvenska kontraktet räddades sent.

De bägge Sierra Leone-anfallarna blev en omedelbar succé 2011 och väl framme i augusti det året så var tidningarna fulla av rubriker om utlandsklubbar för ”The Banguras” – Teteh hade gjort 15 mål mellan april och juli och det var rykten om klubbar som Liverpool och Ajax.

I augusti meddelade AIK att man sålt Teteh till turkiska Bursaspor. En guldkantad affär för AIK – runt 30 miljoner kronor i övergångssumma för den då 22-åriga anfallaren, men för Teteh var det början på en klubbkarusell de följande åren.

Utlåning från Bursaspor till Sanliurfaspor i Turkiet, därefter utlåning till Beitar Jerusalem i Israel innan han återvände till AIK på lån 2014. AIK tog på sig att stå för en meniskoperation och Teteh skulle sedan jobba sig tillbaka, men det blev aldrig några allsvenska matcher och på sommaren lämnade han Gnaget.

Bangura bröt sedan kontraktet med Bursapor och skrev på för Mjällby i superettan (2015). Det blev spel i en till superettan-klubb 2016 – efter en vårsäsong i Gais så bröts avtalet där och sedan dess har det varit tyst.

När vi kollar Tetehs profil på Transfermarkt så står han registrerad hos Sinopsor, sig om en klubb långt ner i divisionerna i Turkiet.

Det visar sig att sejouren där tog slut förra året, och nu är han klubblös. Men målsättningen är att komma tillbaka till toppfotbollen. När FD når honom så befinner han sig i USA, där han tränar för fullt inför comebacken.

– Det stämmer, vi har flyttat hit. Min fru har varit här i USA nästan fem år nu. Jag har rest fram och tillbaka till familjen i USA under de här åren medan jag spelat i Europa, säger Teteh till FotbollDirekt.se.

– Det började med att hon åkte hit för att studera, och sedan fick vi barn, så vi har blivit kvar här. Så just nu tränar jag med ett lag i Baltimore, håller bara igång med dem. Vi bor en bit utanför Baltimore, 30 minuters biltur ungefär.

Men några planer på att skriva på för en klubb i USA har han inte. Istället laddar Bangura för en comeback i svensk fotboll. Långt gångna diskussioner finns med en division 1-klubb.

– Ja, vi diskuterar med en klubb i Sverige nu, förhoppningen är att komma över och börja träna med dem när försäsongen börjar i Sverige. Om det är samma som Mohamed spelar i (Akropolis i Division 1 Norra)? Haha, nej det kan jag säga, att det är inte den klubben. Men annars vill jag inte säga för mycket, mer än att vi har kontakt med en klubb. Vi får se vad som händer.

Säsongen har precis tagit slut här i Sverige, jag antar att du noterade att AIK vann SM-guldet i söndags?

– Ja, ja, matchen mot Kalmar där. Jag såg den matchen, jättekul att se. Jag följer de svenska matcherna på datorn, speciellt när AIK spelar. De har väntat länge på det här, så det var fantastiskt att se. Jag unnar dem all lycka.

Har du kontakt med någon i AIK fortfarande?

– Nej, ingen som är där nu. Ibland pratar jag med Kenny Pavey, det är en bra kille. Men många har ju lämnat. Det är Per Karlsson, Kenny som är tränare nu (Stamatopoulos) och Milosevic bland dem som spelar där i dag.

– Men det är en klubb som kommer finnas i mitt hjärta för alltid. Jag fick mitt genombrott där och det förändrade mitt liv. När jag flyttade till Bursaspor… ekonomiskt så var det en otrolig förändring för mig.

Succén blev omedelbar när tävlingssäsongen drog i gång på allvar 2011 – Teteh gjorde två mål i hemmapremiären mot Mjällby, fortsatte med mål mot alla de stora klubbarna; Malmö, Göteborg, Helsingborg som vann allsvenskan det året. En match som sticker ut lite extra är den hemma mot Halmstad där AIK vann med 4-0 och han gjorde alla fyra målen.

– Som jag minns det så gjorde jag mål i nästan varje match, redan från början. De ville inte ge mig kontrakt först, jag fick provspela två gånger. De frågade Mohamed om mig och han sade att ”jag är beredd att betta min lön på att han kommer lyckas bara ni satsar på honom”. De trodde väl att han sa så bara för att vi är kompisar, men han visste vad jag gick för och att jag kunde göra mål.

– Och det är det min karriär har handlat om, det är det jag är på planen för att göra. Det har alltid varit så, jag är där för att göra mål.

Målen fortsatte komma även i Bursaspor, men sedan hände något som Teteh själv ser som en vändpunkt i karriären.

– Jag gjorde en del mål där i början i Turkiet, allt flöt på. Sedan på hösten åkte jag och spelade VM-kval med landslaget i Sydafrika, och skadade knät. Jag var borta i tio månader. Medan jag höll på och rehabba så tog de in en ny striker och han gjorde det fantastiskt bra. Så när jag kom tillbaka så var jag på bänken och det var svårt att ta sig in i startelvan igen.

Därefter följde flera utlåningar och försök att hitta rätt igen.

– Det var skadan som förstörde allting. Jag var på gång, jag var redo för de stora ligorna. Bursapor är en stor klubb i Turkiet så jag var på ett bra ställe redan. Men planen var att jag skulle stanna säsongen ut, kanske en säsong till, och sedan ta ett steg vidare till en toppliga. Jag visste att det fanns stora klubbar som ville ha mig redan när jag var i AIK.

Ja, tiden innan du blev klar för Bursaspor så skrevs det om intresse från väldigt stora europeiska klubbar… 

– Det stämde att flera klubbar från topp 5-ligorna ville värva mig när jag var i AIK. Det jag vet är att Schalke och Malaga lade bud. Men pengarna som Bursaspor var beredda att lägga var större, både för mig och för AIK.

Vad känner du inför det idag, att det blev så? Att skadan stoppade upp allting. 

– Jag tänker inte på det. Jag är ingen sådan person som ältar, vad som än händer så är det Guds mening. Jag går inte runt och ångrar saker, jag har ”no regrets”.

– Och jag kan inte klaga, jag har tjänat mycket pengar. Jag har investerat mycket i fastigheter, gjort bra investeringar. Det är en del fastigheter i Afrika, både i Sierra Leone och i andra länder. De affärerna går väldigt bra faktiskt. Jag har det bra.

När du sedan återvände till AIK 2014 så var det pompa och ståt, det slogs upp stort i tidningarna med fotografer på plats när du landade på Arlanda… 

– Det minns jag förstås. Det var kul att vara tillbaka, men jag hade problem med knät och kunde inte göra mig själv rättvisa. Jag ville komma tillbaka efter skadan, men var inte redo. Och efter första halvan av säsongen så gick vi skilda vägar. Vi träffade Björn Wesström och Andreas Alm som var tränare då. Jag var besviken när de sade att de inte skulle förlänga. Jag kände att jag hade kunnat bidra om jag fått lite mer tid.

– Men jag älskar AIK, speciellt fansen. De tog mig till sig på en gång, och det glömmer jag aldrig. Det var en besvikelse då när det hände, jag ville inte tala om det då med journalister och så. Men de tog det beslutet och jag var tvungen att ta det som en man. Det finns inget ont blod alls idag.

Därefter blev det några sejourer i superettan, Mjällby och Gais… 

– Jag hade en bra tid framför allt i Mjällby. Jag gillar stan där, en väldigt liten stad. Eller stad, det är mer en by kanske. Jag följer dem fortfarande, såg att de gick upp nu (i superettan), det gjorde mig väldigt glad. Det är en klubb jag känner mycket för, ja hela området där. Jag gillade det stället väldigt mycket, lugnet som fanns där. Det var bra för mig, när jag spelar och det är säsong vill jag inte bli distraherad av så mycket runtomkring egentligen. Jag tränar och sedan drar jag hem och tar det lugnt. Det var ett fint ställe.

Hur har de här åren efter att du lämnade svensk fotboll varit? Jag såg att din senaste klubb var Sinopspor i Turkiet? 

– Stämmer, jag spelade där i sex månader. Men som det kan vara i Turkiet, man fick inte ut lönen. Efter Gais så åkte jag tillbaka till Sierra Leone, vi skulle spela några landskamper. Och då blev jag kontaktad av den här klubben. De fick mitt nummer från en kontakt i Bursaspor. Presidenten för den här klubben (Sinopspor) är en rik kille, han ville göra en satsning uppåt. Så de tog in några spelare med erfarenhet av högstaligan, jag och Alanzinho (brasiliansk mittfältare med många år i Trabzonspor bland annat), de lovade att satsa för att nå toppen i Turkiet. Jag fick en stor sign on, men sedan efter ett tag så slutade lönen komma. Så jag lämnade i fjol.

Och nu är han alltså på väg tillbaka till Sverige. Bangura har hunnit fylla 28 år, men formen är en helt annan nu än när han var här senast – den här gången känner han att han kommer kunna göra sig själv rättvisa, säger han:

– Jag har inga skadekänningar alls längre, jag har tränat väldigt hårt. Jag ska ge det här försök nu, börja på den här nivån och ta det därifrån.

När kände du att du till sist var fri från känningar?

– Det var ungefär fem månader sedan, jag var i Sierra Leone under en längre period, tränade med landslaget och körde extra med fystränare. Jag körde stenhårt och kände inte av det alls, och nu har jag tränat här en längre tid och känner mig helt fit.

– Om det här är sista chansen? Nej nej, nej, så ser jag det inte alls. Jag är fortfarande ung och jag kan spela i många år till. Jag känner mig själv och jag vet vad jag kan göra när jag är i form.