Nomineringarna till Fotbollsgalan har landat och som vanligt älskar vi att kasta oss över den för att rasa över juryns olika beslut.

Det är sen gammalt.

Jag tycker att de allra flesta nomineringarna är på sin plats, men det finns namn som är med bara för att juryn är för trött för att tänka till.

Och några som INTE är med för att de inte är tillräckligt bra ”namn”.

Det är sällan lätta val att välja tre spelare, oftast är det enklare att hitta en vinnare, och i år är det extra jobbigt i några kategorier.

Jag satt med i juryn under ett år, som TV4:s representant.

Då var jag väldigt kritisk till hur juryarbetet fungerade. Jag blev uppringd till ett gruppsamtal och i juryn satt folk som i princip bara sett ett lags allsvenska matcher. Jag var också kritisk till att landslaget/förbundet hade representanter med eftersom de gick strikt på att försvara sina landslagsval och inte gärna ville se vad andra hade gjort.

Och den stora frågan: ska vi utse spelarna som gjort den bästa säsongen eller de som är de bästa spelarna?

Skulle Zlatan Ibrahimovic kunna ha varit skadad en hel säsong och spelat noll matcher men ändå få priset som Årets Forward, för att man ändå visste att ingen var bättre som spelare?

Det blev bara ett år i juryn för min del.

Jag fick veta att TV4 skulle rotera (jo, tjenare) på posten, men det var förstås uppenbart att min kritik inte föll i god jord. vare sig hos SvFF eller hos deras starka samarbetspartners på TV4.

Men jag är inte bitter…

Så här ser jag på nomineringarna 2018  (endast herrarnas, damerna har jag för dålig koll på och överlåter åt andra som har följt den ligan):

Årets Målvakt

Nominerade: Karl-Johan Johnsson (Guincamp), Kristoffer Nordfeldt (Swansea) och Robin Olsen (FCK och Rom)

Min kommentar: Det är såklart så oerhört givet vem som ska vinna den här kategorin, men det är ändå tre stycken som ska premieras med en nominering.

Och i det fallet är nomineringen av Kristoffer Nordfeldt inte bara underlig och felaktig, den är tecken på hur trött juryn kan vara ibland.

Nordfeldt hänger på som tredjemålvakt i landslaget och det kanske inte är så konstigt, Janne Andersson och Co håller gärna fast vid sin grupp.

Men hur har Nordfeldts 2018 varit? Har han gjort remarkabla insatser för klubblag eller landslag?

Svaret är nej. Han har spelat fem ligamatcher för sitt klubblag under året. Han har stått i en och en halv träningslandskamp, där den mot Österrike var direkt underkänd.

Varför räcker det till en nominering? Jo, för att man inte orkar annat och kanske också för att förbundets representanter lobbar hårt för sina spelare (även om andra kategorier tyder på annat).

Det är förstås mycket möjligt att Nordfeldt är en av Sveriges tre bästa målvakter. men det har han inte visat under 2018 eller åtminstone inte fått möjligheten att göra eftersom han inte varit ordinarie i var sig lands- eller klubblag.

Det finns flera andra alternativ som gjort väldigt bra år mellan stolparna och vad spelarna uträttat under året måste alltid gälla, anser jag. Inte vad de KANSKE hade kunnat uträtta.

Jacob Rinne (Ålborg), Johannes Hopf (Ankaragücü/Gencerbirigli), Oscar Linnér (AIK), Isak Pettersson (Norrköping) eller Andreas Linde (Molde) är bara några kandidater som haft väldigt starka säsonger – någon av dom borde ha fått en nominering.

Om juryn hade orkat lyfta blicken längre bort än till landslagets avbytarbänk.

Min vinnare: Robin Olsen

Årets back

Nominerade: Ludwig Augustinsson (Werder Bremen), Andreas Granqvist (Krasnodar/Helsingborg), Victor Nilsson Lindelöf (Manchester United)

Kommentar: Här finns det inte mycket att tillägga. Jag ser ingen annan kandidat som slår ut någon av dessa, sett till hur 2018 sett ut.

Augustinsson hade ett ok år i Bundesliga, men bra i landslaget. Granqvist betydande i klubblaget, såväl som i landslaget, VNL mindre lyckad i klubblaget under våren, men strålande under VM

Min vinnare: Andreas Granqvist

Årets mittfältare

Nominerade: Viktor Claesson (Krasnodar), Albin Ekdal (Hamburg/Sampdoria), Emil Forsberg (Leipzig)

Kommentar: Det går absolut att ifrågasätta såväl Ekdals vårsäsong med HSV (skadad och storklubben ner i andraligan) eller Forsbergs år i Leipzig och mindre lyckade VM, sett till förväntningar.

Men det vimlar inte av alternativ direkt. Möjligen Kristoffer Olsson, som leder AIK till ett allsvenskt guld.

Min vinnare: Viktor Claesson

Årets Forward

Nominerade: Saman Ghoddos (Östersund/Amiens), Ola Toivonen (Toulouse/Melbourne) Zlatan Ibrahimovic (Manchester United/LA Galaxy)

Här har vi årets lurigaste och svåraste kategori.

Och det måste ha varit den tuffaste på väldigt många år för juryn, för här finns det åtminstone ett alternativ som varit tillräckligt bra i ligaspelet men inte nominerades samtidigt som det finns nominerade som hängt med på andra kriterier.

Saman Ghoddos var given förra året. I år? En relativt svag vår i Östersund, avbytare med korta inhopp för Iran i VM och en mer än godkänd höststart i Ligue1. Dessutom högklassig i allsvenskan matcherna innan han drog efter sommaren.

Ola Toivonen var mest avbytare för Toulouse i Ligue1 och gjorde noll mål i ligaspelet. Däremot betydande insatser i VM, där han var en av Sveriges bästa spelare. Det räckte den här gången.

Zlatan Ibrahimovic lämnade Man United, där han inte tog en ordinarie plats på slutet och spelade sen direkt för LA Galaxy. En medelmåttig liga men ändå imponerande att fortsätta göra så mycket mål.

Här kan vi då säga juryn räknat bort Häckens Paulinho som ser ut att vinna allsvenska skytteligan överlägset.

Och – framförallt – Isaac Kiese-Thelin som spelade för ett medelmåttigt lag men gjorde 18 ligamål och blev 2:a i den belgiska skytteligan.

Hur tror ni juryn resonerat om Kiese-Thelin hetat ”John Guidetti” och stått för liknande prestation? Jag tror nämligen att Isaac inte är nominerad för att han inte har ett tillräckligt slagkraftigt ”namn” – för ser vi till hans prestationer i ligaspel under 2018 så borde han vara en given kandidat.

Det finns andra svårigheter med alla kategorier och inte minst denna. Paulinho kan göra 26 mål och ta Häcken till europaspel, Ibrahimovic kan föra Galaxy till en sensationell ligatitel i USA.

Min vinnare: Zlatan Ibrahimovic

Det är aldrig lätt och du ska alltid föreställa dig själv i en jury och vilka du had valt som dina tre kandidater.

Jag tycker att det viktigaste alltid är att se till hur spelarna presterat under 2018, sen är det en avvägning hur mycket landslagsspelet ska väga över mot det som tröttats i ligan.

Och alltid – om du tycker annorlunda – presentera en kandidat som du anser är bättre.