Rasmus Lindkvist, 26, kom till AIK i somras och vann snabbt supportrarnas hjärtan. I en lång intervju med FotbollDirekt berättar han nu om tränaren som fick honom att lämna Norge, när han raderade ut Gareth Bale, varför AIK kommer utmana MFF 2018 och hur han, trots flera juniorår i Djurgården, inte hyser några som helst känslor för dem.
– Gud nej, det gör jag inte. Jag ska inte säga för mycket men… jag önskar att jag gör mål mot dem. Jag har ingen kärlek för Djurgården, säger han.

Vi har bestämt klockan 12.00. Det är upptaget första gången jag ringer. Andra gången också. Tredje. Fjärde. En svag känsla av ”fotbollsspelare sitter i bil” börjar infinna sig och när Rasmus ringer upp 12.45 visar det sig stämma.
– Vi har ledig helg och jag och tjejen är på väg till Oslo för att hälsa på hennes familj, säger Lindkvist och när jag ber honom om en snabb utvärdering på Stockholm VS Oslo så skrattar han till.
– Då svarar jag Stockholm men… eftersom tjejen sitter bredvid så hoppar vi motiveringen. Det blir bäst så.

Med ett par veckor kvar innan ledigheten, hur ser tillvaron ut?
– Vi kör på som vanligt och har ju två träningsmatcher inbokade. Skillnaden är väl att man inte riktigt vet om man ska spela eller om de vill se andra spelare och så. Sen är det förstås en nedvarvning av pågående säsongs snarare än en uppvarvning av kommande. Det är lite speciellt, men samtidigt är det vårt jobb och det är bara att köra på.

Det har gått ganska så jättebra för dig under din första halva säsong i AIK.
– Ja, det får man ändå säga. Jag har trivts väldigt bra i klubben och i spelsystemet vi har. Men jag hade aldrig några tvivel på att det skulle gå bra. Jag visste att jag skulle bidra och den rollen jag har här var samma som jag hade i Östersund. Jag springer väldigt mycket och öppnar ytor, den rollen passar mig bra. Jag visste att jag skulle få spela offensiv fotboll och även om det var lite trögt de två första matcherna, då jag inte fick så många bollar, så kände jag direkt att det här skulle bli bra. Det tog ett par matcher innan de lärde känna mig och jag lärde känna dem. Men sen dess har det rullat på.
– Att gå till AIK har varit ett väldigt bra steg för mig och min utveckling. Jag har utvecklats enormt bara det här halvåret, såväl offensivt som defensivt.

Hur är AIK som klubb?
– Jag visste ju att AIK är Sveriges största klubb, man märker det med allt runtomkring, fans och allt. Men det jag fått se nu är också att det är en väldigt proffsig klubb att vara i. Man vet alltid vad som kommer hända. Det är inte direkt så att man blir kallad till möte och så tio minuter innan mötet får man ett SMS om att mötet är inställt.

Har det hänt förut?
– Det kan man säga.

Att AIK är en klubb där man ”alltid vet vad som kommer hända” gäller kanske inte oss som följer det utifrån. Det känns som att det aldrig är lugn, ro och rubrikfritt?
– Hittills har det inte varit några skandaler under min tid i klubben, såvitt jag känner till, hehe. Så jag får be att återkomma kring det.

Hur snabbt kände du att ”det här kommer flyta på”?
– Jag köptes in för att spela direkt och tycker att jag anpassade mig väldigt bra. Det gör mig glad att jag kom med i lite ”årets elvor” hit och dit. Det är ändå ett kvitto. Nu hoppas jag på januariturnén, det hade varit svinkul… jag vet vad jag kan och tycker absolut att jag kan spela i ett topplag i allsvenskan. Jag märkte redan i debuten mot Norrköping att det skulle bli bra. Även om jag inte fick så mycket boll då så hade jag mycket ytor och förstod att mycket kommer hända här om jag får bollen.

Efter att du kom in i laget gick ni som tåget. Vad är din uppfattning kring vad som inte funkade under våren?
– Vad jag hört var det att vänsterkanten inte fungerade som den skulle. All offensiv var i princip till höger eller i mitten. Daniel (Sundgren) hade väldigt mycket press på sig men när jag kom in så fick vi två fungerande sidor och kunde i princip anfalla var vi ville. Det är den stora skillnaden, som jag uppfattat det.
– Jag tittade en del på AIK under våren och jag håller med om den bild jag fått från andra. Då kom vi inte upp i det offensiva spelet riktigt, så det har varit väldigt kul att kunna hjälpa till med det.

”Nästa år då jävlar” är ju en klassiker. Kan ni ta Malmö FF 2018?
– När jag och ”Nico” (Nicholas Stefanelli) kom in så hade vi en offensiv på ett helt annat sätt. Vi gör väldigt mycket mål och om vi har med oss det från starten av serien 2018 så… sen kommer vi också värva bra spelare, precis som MFF kommer. Sitter bara det som sitter nu direkt från början så har vi en bra chans. Och det tror jag att det kommer göra.

Hur konserverar man ett bra spel över en lång försäsong?
– Äsch, det är inga problem. Det är bara att titta tillbaka, kika video på det och inte ändra så mycket i det vi gör bra.

Jag, med flera, såg inte direkt varenda minut av din tid i Tippeligan. Hur var det?
– Jag har varit bra i Norge och gjort väldigt mycket poäng som vanlig vänsterback, men jag har mer att ge. Positionen här i AIK passar mig väldigt bra så det är svårt att jämföra.
– Det var väldigt lärorika år i Norge, jag fick spela i princip allt för en mittenklubb och det gick bra, bortsett från sista halvåret då vi fick ny tränare.

Rony Deila?
– En speciell man. Vi funkade inte ihop riktigt.

Hepp?
– Jag ska inte säga för mycket och ska inte hänga ut spelare som håller med, då han ju är kvar. Men han är en speciell tränare. Han gillar att köra på även dagen innan match.

Brittiskt old school?
– Exakt, fast snäppet värre ändå.

Vad tycker du om Rikard Norling?
– Han är riktigt bra, för min egen del funkar allt som det ska. En väldigt bra fotbollstränare.

Har du varit på väg ”hem till allsvenskan” tidigare än det blev av?
– AIK jagade mig under ett halvår och ville ha mig redan vintras, Hammarby var intresserade men jag var väl för dyr för dem tror jag. När det stod mellan AIK och Hammarby visste jag vart jag ville, AIK var ett ganska självklart val.

Du var i Djurgården några år som junior. Inga feelings för den klubben?
– Haha, gud nej. Det är nästan det laget jag helst vill göra mål mot. Jag har ingen kärlek för Djurgården.

Har du fått höra något från supportrar om din bakgrund?
– Det är lite folk djurgårdsfolk som kallat mig svikare och sådär. Det tar jag gärna. Sen tycker väl våra fans att det är kul att retas med djurgårdare.

En har ju hört att hajpen kring allsvenskan är betydligt större än vad den är kring norsk fotboll. Håller du med?
– Toppmatcherna i Norge har bra tryck. Men det går inte ens att jämföra med Stockholmderbyn. Det är en helt annan nivå.

Så Stockholmsderbyna är de största matcher du spelat?
– Stämningsmässigt ja. Vi mötte Real Madrid i en träningsmatch med Vålerengen.

Åfan.
– Ja, det var coolt. Det var deras genrep inför ligastarten så de körde med bästa laget.

Och du hade Ronaldo mot dig på kanten?
– Bale.

Hur gick det?
– Det blev 0-0. Han kom inte förbi, så det var glädjande nyheter. Jag var nära att göra mål också.

Då kanske du inte hade varit i allsvenskan nu.
– Hehe, man vet aldrig.

Bytte ni tröjor?
– Ja, han ville ha min av någon anledning, jag vet inte varför.

?
– Nej, det var jag som frågade. Två gånger.