EXKLUSIVT – PÅ FD: Nu öppnar Svennis för allsvensk comeback: “Är det bara något vettigt så”

Sven-Göran Eriksson går i väntans tider. Trots att han fyller 70 år i februari vill han tveklöst fortsätta som fotbollstränare. I en exklusiv intervju med FotbollDirekt öppnar han för första gången upp dörren på allvar för att jobba i Sverige igen. 
– Jag är ju blåvit i hjärtat när det gäller allsvenskan, säger Svennis till FotbollDirekt.se. 

En resultatmässigt svag vår blev droppen för Shenzhen FC:s ägare. Svennis fick sparken och lämnade Kina efter fyra år som tränare i tre olika klubbar. När FD når honom sitter han hemma i sin gård i värmländska Sunne och väntar. Väntar på rätt tillfälle att hoppa på nästa tränaruppdrag.

– För tillfället händer det inte så mycket. Det är massa agenter som ringer hit och dit. Jag har ingen direkt kontakt med någon klubb eller något landslag, säger han till FotbollDirekt.se.

Det är tydligt att Svennis inte är mätt på fotbollen. Pensionen vill han skjuta på så länge det bara går.

– Är det bara något vettigt så hoppar jag på det. Än har jag några år kvar om det går. Händer det ingeting så okej då.

Suget finns fortfarande?

– Jaja, absolut. Att träna fotbollslag är det bästa som finns i den här världen. Sen vet jag inte om jag kan göra något annat. Vi får se.

– I Europa har ligorna precis börjat och i Asien går säsongen mot sitt slut. Vi får vad som händer framåt november, december. Om det händer.

Kan du sakna att stå i rampljuset som under tiden du tränade Englands landslag och klubbar i Premier League? 

– Englands landslag… det var verkligen ett fantastiskt jobb. Men det medförde att mitt privatliv blev uthängt. Det kan man leva utan, men det går inte i England. Där är det inte bara jag som blivit trakasserad.

– Javisst saknar jag England, det gör jag. Fotbollen där alltså. Premier League och landslaget.

Svennis presenteras som tränare för Leicester City 2010. Foto: Bildbyrån

De brittiska tabloiderna saknar du inte…? 

– Definitivt inte, ha ha. Jag har aldrig sett några paparazzis i Kina. Det existerar inte, eller jag har aldrig sett någon i alla fall.

Det har gått ett par månader sen du fick sparken i Kina. Vad gör du nu för tiden? 

– Jag har varit i Sverige i strax över två månader nu. Om det inte händer något på jobbfronten så ska jag snart resa lite. Jag behöver sköta lite privata saker utanför fotbollen. Det finns en del fastigheter och lägenheter jag rår om.

Svennis har en stor plats i IFK Göteborgs historia efter den sensationella Uefacuptiteln 1982. En framgång som ledde till att europeiska storklubbar fick upp ögonen för honom och att han anställdes av Benfica. Att Blåvitt har en stor plats i Svennis hjärta råder det inga tvivel om.

– Jag är ju blåvit i hjärtat när det gäller allsvenskan. Jag har alltid följt med i resultaten genom åren.

Hur mycket allsvensk fotboll ser du?

– När jag bodde i Kina så var det svårt att se matcherna på grund av tidsskillnaden. Men jag hade ju Stefan (Remnér, tidigare IFK Göteborg) som målvaktstränare i Shenzhen så vi såg en del av IFK Göteborgs matcher tillsammans. Jag vet att de haft en rörig säsong.

– Jag såg en match på tv nyligen. Det var AIK-Djurgården, riktigt bra fotboll tycker jag. Sen så var jag och såg Degerfors när de slog BP.

Du lämnade IFK Göteborg och allsvenskan 1982. Vad säger du om intresset och publikuppsvinget som varit de senaste åren?

– Det är väldigt bra för svensk fotboll. Det var väl ganska bra drag när jag var i Blåvitt också. Öster, Malmö och vi i IFK hade mycket publik. Sen var det fina derbyn mot ÖIS och GAIS. Hammarby hade också mycket publik minns jag. Det var väl fullsatt på Ullevi ett par gånger genom åren.

IFK Göteborg vann Uefacupfinalen mot Hamburg 1982. Foto: Bildbyrån

Ditt bästa minne från tiden i IFK? 

– Det är ju givetvis när vi vann Uefacupen. Den var inte väntad på något sätt och om någon sagt att vi skulle vinna ett år tidigare så hade ingen trott på det. Vi var nog bättre än vad vi trodde när vi började och sen rullade det bara på. Jag tror inte att vi förlorade en enda match om jag inte missminner mig. Vi hade en spelstil som var ganska ny på den tiden. Aggressivt, korta avstånd mellan lagdelarna, press på bollhållaren och allt vad det heter. Lagen från Europa var inte vana vid att möta den typen av fotboll.

– Motståndarna scoutade oss och tyckte inte att vi hade teknik nog för att matcha dem. Men när de mötte oss fick de ingen tid med bollen. Det var en av anledningarna till att vi vann i alla fall. För mig är det ett enormt minne som blev min biljett till att komma ut i Europa och träna. 

Blåvitt har inte tagit guld på tio år och i år är man långt ifrån guldracet. 

– Det har ju varit på det viset tyvärr. Jag hoppas verkligen att klubben kommer tillbaka och är med och slåss om Europaplatserna. Är man blåvit så hoppas man på allsvensk seger.

– IFK var ju ute i Europa många år efter att jag lämnade också. Sen förstår ju jag också att det är svårare för alla svenska klubbar i dag. Så fort de har en bra spelare säljs han till utlandet. Ibland är de bara 17-18 år gamla och så var det inte på min tid. Det Östersund har gjort är ju helt otroligt med tanke på förutsättningarna.

Märker du fortfarande av att du är omtyckt i Göteborg?

– Jag har inte varit där på väldigt länge. Men det tror jag. Människor som är upp i åren komna minns självklart framgångarna som var.

Har Blåvitt varit i kontakt med dig om tränarjobbet sen du lämnade? 

– Nej, jag har aldrig haft någon kontakt med klubben.

Det spekuleras ju friskt i tränarfrågan inför nästa säsong. Hade det inte lockat dig att sluta cirkeln? 

– Börja om från början, som Sven-Ingvars sjöng? Ja du, det får jag ta mig en funderare på. Det är nog bättre att inte kommentera den frågan så att inte tabloiderna i Sverige får fart.

– Det är bättre om du frågar om ett tränarjobb inom svensk fotboll. Jag har aldrig haft något förslag från en svensk klubb, men kanske det.

“Den bästa spelare jag tränat”. Svennis om Torbjörn “Gud” Nilsson som nu är tillbaka i IFK Göteborg som assisterande tränare. Foto: Bildbyrån

Du i IFK Göteborg med Torbjörn Nilsson som assisterande tränare?

– Ha ha, det kanske inte vore så dumt… Jag pratade med honom för någon vecka sen. Jag tror att han stormtrivs i IFK. Torbjörn ska ju vara IFK:are på något vis. Om det är som tränare eller direktör spelar ingen roll. Han är en ambassadör för klubben. Han är IFK Göteborg.

Hur högt rankar du honom som spelare. Du har ju tränat rätt bra spelare genom åren.

– Det har jag gjort. Men i början på 80-talet hade Torbjörn allt. Han är den bästa spelare jag tränat.

Är kvaliteten i allsvenskan för låg för att du skulle vara intresserad av ett förslag? 

– Nej, nej, nej. Jag är öppen för olika förslag från olika länder. Men det måste vara något vettigt. Jag har haft förslag från klubbar på nedflyttningsplats i Kina. Att hoppa in nu när det är sex-sju matcher kvar är inte intressant. Det vore att skjuta sig själv i foten.

Är pengarna viktiga? 

– Nästa jobb jag tar är definitivt inte för pengarnas skull. Jag har hållit på med det här i 40 år, stått på planen och suttit på bänken. Att fara omkring har varit en stor del av mitt liv, för att inte säga hela mitt liv. Jag har aldrig gjort något annat och vet inte vad jag skulle göra om det inte var att jobba som tränare.

Du kan inte tänka dig någon annan roll inom fotbollen? 

– Jag har provat på att vara sportdirektör i Dubai. Det var inget för mig. Får jag inget tränarjobb blir jag väl pensionär. Men man ska ju ha något att göra med sin tid då också.

Agent eller scout då? 

– Nej, nej, nej. Jag ska inte syssla med pengar. Det är jag inte bra på. Jag vet inte… det dyker säkert upp något.

Svennis vinner Serie A med Lazio 2000. Foto: Bildbyrån

Avslutningsvis, vilken är din största bedrift som tränare? 

– En är givetvis att vinna Uefacupen med IFK. Sen att få vara med och vinna scudetton (Lazio, 2000) med ett lag som inte är Milan, Inter eller Juventus… lag som har prenumererat på titeln. Det händer inte så ofta och var otroligt stort.

ANNONS: Kan du Premier League bättre än Svennis? Tippa och utmana honom och dina vänner med FanLeague.