LÅNG INTERVJU – MIKAEL STAHRE: ”Har betänkligheter mot enskilda personer”

INTERVJU – MIKAEL STAHRE DEL 1 av 2

GÖTEBORG. Silverplats och sparken. FotbollDirekt.se:s Mårthen Bergman har träffat förre IFK Göteborgs-tränaren Mikael Stahre för en lång intervju i två delar om säsongen som gick, åren i Blåvitt och framtiden.

Det har gått exakt en månad sedan Mikael Stahre fick foten från IFK Göteborg. Detta trots en andraplats bakom suveräna svenska mästaren Malmö FF. Under en veckas tid har vi försökt hitta en tid som passar båda och det är tydligt att mister Stahre inte direkt spa:ar hela dagarna. Schemat är fyllt till bredden men tillslut, efter ett par ombokningar, hittar vi en tid.

Vi ses på hotell Avalon i centrala Göteborg. Jag är tidig och sätter mig i en av de supermysiga fåtöljerna de har i entrén. Bredvid sprakar en brasa och ur högtalarna spelas rockballader. Belysningen är som på en Lady & Lufsen-restaurang och utanför blänker julpyntet i den mörka Göteborgskvällen. Börjar sakteliga fundera på om det kanske är lite för mysig stämning för Micke Stahres ”Kör”-mentalitet då han kommer intraskandes i en – varning för modetidningsvibbar här – tjock luddig tröja med dunväst över, som han matchar med ett skägg med tydliga semesterinslag.

Vi har setts en drös gånger genom åren och bland annat gjort tre längre intervjuer under hans tid på Kamratgården. Men det är nog första gången jag träffar honom utanför hans arbetsplats och inte iklädd träningsoverall. Det är lite mer människan Mikael Stahre och lite mindre fotbollstränaren, även om dessa två går ihop tydligare än med någon annan tränare jag stött på under mina åtta år i det här yrket.

Samtalet varar i över en timme och för att ni inte ska få scroll-tumme så kommer det presenteras i två delar. Den första börjar där intervjun började – en summering av den gångna säsongen. Micke pratar i tio minuter utan att jag behöver ställa en enda följdfråga.
– Det har varit ett år där vi fått bygga om lite inför. Tobias Hysén försvann och det fanns förstås ett frågetecken kring hur vi skulle fylla ut den luckan. Sen lämnade även Pontus Farnerud och Hannes Stiller. Även om Hannes inte spelade jättemycket så bidrog han oerhört mycket bara genom sin blotta närvaro och genomprofessionella sätt. Hysén och Farnerud var ju däremot två högkvalificerade spelare med skandinaviska mått mätt.

– Det fanns helt klart vissa betänkligheter kring hur vi skulle klara det. Vi fick in Martin Smedberg-Dalence och under försäsongens slut kom även May Mahlangu, Malick Mané och Gustav Svensson in. Mahlangu hade bedrivit rehabilitering men inte alls på ett så strukturerat sätt som vi gör här så där gjorde rehabteamet ett fantastiskt jobb.

– Det gjorde också att under försäsong fick vi gå runt ganska mycket på laget, vi hade inte gjort det jättedåligt men heller inte jättebra. Vi behövde fylla forwardspositionen, vi visste inte riktigt hur vi skulle använda Sam Larsson och Lasse Vibe. Sen började tävlingssäsongen. Vi vann gruppen i cupen och förlorade sen onödigt och svagt mot Sirius. Sen var vi inne i allsvenskan och fick en väldigt bra start med en fin seger på Friends mot AIK. Det var en bra genomförd och taktiskt disciplinerad insats där vi var effektiva. Robin och Lasse på topp hade en väldigt bra kemi och egenskaper som kompletterade varandra.

– Philip och Jakob spelade medan Gustav och May inte var tillgängliga ännu. Det var en bra konkurrens men normalt sett vill man att försäsongen ska vara en period där man processat fram hur man vill ha det, nu hade Philip, Lasse Vibe och någon till haft problem med skador samtidigt som vi som sagt fick in många spelare sent vilket gjorde att saker inte riktigt var i fas. Lasse Vibe till exempel, helt ärligt såg han ju inte sådär blixtrande vass ut där i början.

– Vi var helt enkelt inte framme riktigt och med de sena rekryteringar som gjordes så blev det ytterligare brickor att få in i något som fortfarande var längre bak i processen än vad vi hade velat. Och mitt i det här skulle vi bygga någon form av en slagkraftig väg och vi var faktiskt väldigt solida. Vi var kanske inte så sexiga och sprudlande, men vi var inte där då och med den erfarenhet vi ledare hade och med 2012 på näthinnan så ville vi göra saker och ting i rätt ordning den här gången.

– Försvaret, strukturen, det hårda arbetet. Det var det viktiga och inget vi var beredda att göra avkall på för att ”bjuda till” lite mer. Vi kryssade kanske lite mycket, men samtidigt så var vissa av kryssen ”bra kryss”. 1-1 borta mot Kalmar som var ett topplag då, och 1-1 borta mot BP som såhär i efterhand inte ser så bra ut eftersom att de kom dyngsist… men om inte jag är fel uppdaterad så spelade Malmö FF också oavgjort på Grimsta.

Jag skriver så fingrarna blöder. Stahre pratar med stort engagemang.

– Efter sommaruppehållet börjar vi bra, vi slår Strömsgodset med 5-1 och Odense med 1-0 i träningsmatcher. Seg går vi in i Europa League-kvalet och gör en svag och torftig insats mot Fola Esch men slår sedan Helsingborg med 6-2. Vi vinner i Luxemburg även om det satt långt inne. Där lärde vi oss det vi redan visste, att det krävs ödmjukhet och att vi är extremt skärpta i alla lägen. Det blev svart på vitt.

– Sen gör vi en oerhört bra match, en av årets bästa mot Györi från Ungern. Vi vinner efter en prickfri taktiskt insats med 3-0 borta. Sen hamnar vi i ett läge där efter då vi förlorar fyra raka utan att göra mål mot Györi, Mjällby, Rio Ave och AIK. Där är vi inte bra. Det är inom nio dagar och det slår hårt på oss. Sen åker vi till Portugal för returen. Där möter vi ett cyniskt Rio Ave som inte tror att de är bättre än oss, vilket man ibland kan vara fallet som till exempel mot Györi.

– Där och då gungade det rejält, det gör det i en storklubb som IFK Göteborg efter en sådan period. Vi åker till Malmö FF, Sveriges bästa lag och gör två mål och får med oss poäng. När ett fotbollslag blöder, som vi med IFK Göteborgs mått mätt gjorde då, så går det fortfarande inte att hoppa över någonting, för då är risken att man förblöder. Men i och med målen och poängen mot mFF så var vi back on track. Sen matchen efter mot Åtvidaberg borde vi ha vunnit, men vi får en poäng med oss där och gör mål där med och på så sätt får vi någon form av plattform inför hösten som vi kan mobilisera ifrån. För utomstående kan det kanske låta konstigt då vi ”bara” fick två oavgjorda, men att få poäng och mål i ett sådant läge gör att man får något att bygga ifrån och då fick vi det.

– Sen när transferfönstret stängde så lugnade allt ner sig, truppen blev mer harmonisk, det märktes tydligt. Det florerade många rykten kring våra spelare men när det är stängt är det stängt och då får det som effekt att spelare som kanske omedvetet sprungit omkring och ”varit någon annanstans” vet att de blir kvar här. Laget mådde bättre helt enkelt.

– På de elva sista matcherna vinner vi nio, kryssar en och förlorar en. Vi var jävligt bra då. Det är inte bara att trycka på en knapp utan där var vi framme där vi skulle i processen. Allt stämde. Gruppdynamik, känslan, harmonin, spelare var i bra form, inga skador så vi kunde spela med i princip samma elva hela tiden. Vi hittade flowet och fick äntligen ha ett välbalanserat lag som inte stördes. Vi skakade inte längre. Tillslut förlorade vi fyra av 30 matcher. Men vi hade behövt tre segrar till, för då hade vi haft 18 segrar, och det är vad som krävs för att vinna.

Känns det inte konstigt att få kicken efter en sådan avslutning?
– Det var ingen nyhet för mig att det skulle bli ganska stor spelaromsättning efter den här säsongen. Det är ett helt nytt lag som ska byggas och de skulle meddela mig efter säsongen om de skulle förlänga ytterligare över 2016 och 2017. Hade de inte velat göra det, då hade det kanske varit bättre att lämna istället, eftersom det var för många bärande saker som måste byggas om, det hade jag inte varit ”bang” för att göra, men då måste jag få den tid det kräver. Men nu blev jag ju förekommen på det sättet så den situationen uppstod ju aldrig.

Vad hände när Mats Gren kom in istället för Håkan Mild?
– Framför allt handlar det om skillnad i personligheter och ledarskap. Sen värderar inte jag det, människor är olika som personer och arbetsutövare.

Hade du och Mats Gren samarbetsproblem?
– Jag vill påstå att utifrån mitt perspektiv har jag inte haft några samarbetssvårigheter med någon. Det enda som jag kan bekräfta är att för mig är kommunikation extremt viktig och någon form kommunikation är centralt, sen hur man väljer att kommunicera beror på hur man är både som person och ledare.

Du har sagt att det från början var ”extremt lite kommunikation” från Mats Gren. Kände du på dig att något var på gång?
– Jag värderade inte det då, jag fokuserade på att förbereda laget inför nästa match och nästa träning. Samtidigt var det ingen skillnad på dialog eller upplägg från april månad tills jag slutade, det var samma metod från första början.

Martin Kurzwelly sa när de meddelade beslutet att sparka dig att ”Nu har vi jobbat med en översyn av elitverksamheten och mot bakgrund av det behöver vi få in nytt ledarskap”. Vad menade han med det tror du?

Micke skrattar lite.
– Det har jag inte fått reda på och det är jag inte intresserad av heller. Det han uttrycker får han stå för.

Tror du att första säsongen i Blåvitt har legat dig i fatet?
– En sjundeplats är inget jag kommer gå igång på men ja… sjua i allsvenskan, trea i allsvenskan, cupvinst och andraplats är inte pissdåligt. De ville väl helt enkelt ha in en annan profil och det får jag respektera.

Vad säger du om din efterträdare Jörgen Lennartsson?
– Bra val. Erkänt duktig. Gedigen resa. Ett säkert kort.

Ett ”säkrare kort” än Mikael Stahre?
– Det är inte min sak att värdera. Men jag vill vara jävligt tydlig med att det inte finns ett spår av bitterhet mot Jörgen Lennartsson. Vi har träffats flera gånger och träffades bland annat innan han tackade ja till Blåvitt. Det finns ingen dramatik i det.

Finns det ”spår av bitterhet” mot någon inom IFK Göteborg?
– Jag hade gärna fortsatt för jag gillade att vara här, samtidigt så när jag gick in i det här såg jag kanske en maxperiod på tre-fyra år och jag visste att det började nagga i kanterna, sen fanns det under den här tiden ibland vissa betänkligheter om jag skulle överleva den perioden överhuvudtaget. Men jag är inte ledsen, jag är inte sårad, jag är inte bitter, för jag har känt att jag stått där hela tiden och tagit ansvar. Vi har haft en positiv kurva och har dessutom sålt spelare för bra belopp vilket varit viktigt för föreningen.
– Däremot kan jag ha vissa betänkligheter mot enskilda personer, men som helhet är jag oerhört positiv för idrottsförening kamraterna Göteborg.

Mikael Stahres förra kollega, AIK:s sportchef Björn Wesström berömde i en tidigare intervju med FotbollDirekt att Håkan Mild vågade satsa på Mikael Stahre.

”Jag gillar Håkan Mild. Han stod som sportchef för tydlighet och när han väl tagit beslutet, då jävlar, då är det hela vägen. Jag tror att han bestämde sig för att det som hade testats under en ganska lång period inte fungerade och istället så drog han pendeln helt åt andra hållet och testade någonting annat. Den satsningen blev Micke Stahre.
Det var väldigt modigt att de vågade satsa på Micke. Om man tittar på vilken tränarprofil de haft tidigare och att de sen valde Micke så visste i alla fall Håkan att det är något nytt som inte gjorts förut i Blåvitt, det modet bör honoreras oavsett vilken ideologi man har själv.” sa Wesström.

Stahre och jag pratar om Wesströms citat.
– Det handlar om föreningens värdegrund, tränarens filosofi med övriga ledarna och spelartruppen, att hitta en skön symbios mellan de tre sakerna. Björn Wesström och Håkan Mild är i mina ögon två personer som jag är imponerad, glad och stolt över att ha fått jobba med och lära känna. Två stora ledare i olika tappningar. Jag var säkert en viss kontrast mot Blåvitts tidigare och utifrån mitt perspektiv har jag fått kompromissa med det, men en sak jag aldrig kompromissat med är att vara mig själv.

– Man får reflektera, analysera och justera. Det kan vara utifrån att man tror sig veta och känna till en värdegrund när det faktiskt kan vara så att man inte känner till en värdegrund även om man varit där ett tag. Det är trots allt så att historiken är stor och stark, det är en annan stad med en annorlunda mentalitet och värdegrund även där, inte bara i föreningen. Vissa saker måste man ”ta seden dit man kommer”.

– Jag är grymt stolt och glad över att ha tränat IFK Göteborg. Göteborg är en oerhört bra klubb och jag fick höra redan innan jag var här att det är en av de bättre skandinaviska klubbarna. De intrycken har bara förstärkts.

– Man får alltid den support och kärlek man förtjänar. Jag startade inte på 400 plus direkt. Och eftersom jag startade på 400 minus så är det inte så att jag ligger sömnlös över att jag gjorde ett så dåligt arbete. Jag kunde gjort det bättre för vi kunde vunnit men jag binder inte fast mig själv vid skampålen direkt.

Tror du att IFK Göteborg har blivit lite mer ”Stahre:fierat”?
– Självklart sätter en chefstränare en viss prägel och där tycker jag och hoppas att vi stått för en viss mentalitet som förhoppningsvis varit med och påverkat. Klubben är alltid större än enskilda spelare och ledare och jag tror att en klubb kan ha utrymme för att ta in vissa tränare om föreningen har en stark, stabil och tydlig ledning. En tydlig riktning helt enkelt så att tränaren kan ”lalla” lite grann, så han kan få utrymme för sin konstnärliga själ. Föreningen ska stå för någonting och välja riktning och uppenbarligen har IFK Göteborg en riktning nu där jag är fel konstnär. Det får jag respektera.

Del 2 i intervjun med Mikael Stahre publiceras i morgon, måndagen 8:e december.