AIK:s guldhjälte – nu lägger han av: “Försökt länge – har inte hållit”
Markus Jonsson tog SM-guld med AIK 2009. Nu ser karriären ut att gå mot sitt slut för försvararen – skadebekymmer gör att Jonsson lägger skorna på hyllan efter säsongen med Brann i Norge.
– Som det ser ut blir det så, jag har försökt komma tillbaka efter skador så många gånger nu, säger Jonsson till FotbollDirekt.se.
Markus Jonsson var en av de bärande spelarna i det AIK-lag som tog hem SM-guldet 2009. Som lagets straffskytt var han stensäker och han missade aldrig en möjlighet från elva meter. 14 straffmål på tre säsonger blev det för högerbacken, som har smeknamnet “Mr 100 procent” bland supportrar för sin skicklighet från straffpunkten.
Efter SM-guldet 2009 gick karriären vidare i grekiska Panionios, innan han 2012 flyttade tillbaka till Skandinavien, och till Brann i Norge.
Där går kontraktet ut efter säsongen, och med det ser karriären ut att vara över för 33-åringen. Återkommande problem med vaden gör att Jonsson nu känner att det inte är värt ständiga comebackförsök något mer.
– Jag har nästan tagit beslutet att det här är sista månaderna som är kvar här. Det är inte helt spikat, men det är överhängande att det blir så, säger Jonsson till FD.
– Jag har försökt rätt länge liksom. Testat att träna hårt och bygga upp mig, men det har inte hållit. Särskilt det här sista uppehållet innan jag kom tillbaka senast, då tog jag verkligen tid på mig att bygga upp det. Sen när jag ändå gick sönder nästan direkt, då kände jag att det här blir rätt svårt.
Han har i flera år fått mindre bristningar i inre vadmuskeln, och säger att han försökt det mesta nu. Det som möjligen kan hjälpa är att vila under en längre tid.
– Det är den tunnare mindre vadmuskeln, Soleus som den heter på latin. Om man testar en längre vila, i ett halvår åtminstone, så kan det kanske bli bättre. Men det är svårt att ta den tiden på sig till att vila upp den.
– Jag har kollat med de flesta experter, i alla fall här i Norge, och de säger att det inte finns någon universallösning. Sedan vad det beror på, det är en annan fråga. Det finns väl inget riktigt bra svar på det. Om det är att man har sprungit i 30 år i fotbollsskor och slitit ut den, gjort att den tagit slut. Sedan är det inget som jag kommer få några men av i framtiden. Jag har inte haft det nu heller, utan det är egentligen bara när man sprintar maximalt som det blir problem, det är då man känner av det.
Nu är planen istället en civil karriär. Åtminstone inledningsvis så kommer Jonsson och hans familj bo kvar i Norge.
– Jag har börjat läsa lite ekonomi på distans, för svenskt universitet. Jag har läst till och från under karriären, det har inte alltid varit så lätt att kombinera med fotbollen. Men tanken är att börja plugga fullt ut efter jul och ta en kandidatexamen minst, jag har två år kvar till dess.
– Sedan har man lite tankar på att fortsätta inom fotbollen på något sätt. Det är klart att man skulle gärna jobba med något som är kopplat till idrotten eftersom man hållit på med det i hela sitt liv.
Det finns mycket med fotbollen som har med ekonomi att göra?
– Ja, precis, det är möjligt att det går att kombinera på det sättet längre fram. Vi får se, jag ska bli klar med utbildningen först.
Och innan dess, vad som kan bli en speciell avslutning på spelarkarriären. Fem matcher återstår i Tippeligan och Jonssons Brann ligger näst sist med 23 poäng, Haugesund och Sogndal på platserna ovanför har bägge 24 poäng. Brann har just Haugesund och Sogndal kvar att möta i de två avslutande omgångarna.
Jonsson missar söndagens hemmamatch mot Start, men kan kanske vara tillbaka till matchen efter det, och bli en förstärkning för laget i ligaavslutningen.
– Jag har pratat med Rikard (Norling) om det, jag ska försöka komma tillbaka och vara tillgänglig i slutet här. Jag hoppas att jag kan spela någon av de matcher som återstår. Det kommer ju bli väldigt viktiga matcher här nu. Så jag kör på stenhårt för det, och hoppas kunna gå in i full träning i nästa vecka. Då har vi fyra matcher kvar.
Det kan bli din sista gärning, gå in och hjälpa laget kvar i Tippeligan?
– Ja, det hade varit en bra avslutning. Men för min del så har jag hela tiden känt, att så länge jag har kontrakt så är det min plikt att jobba fullt ut och vara så professionell jag bara kan vara. Man skulle kunna lägga ner och strunta i det när det ändå bara är två månader kvar på kontraktet, men det skulle kännas väldigt fel. Jag vill vara professionell hela vägen, och nu är laget dessutom i ett svårt läge.
Om du tittar tillbaka på karriären, vad har varit höjdpunkterna?
– Tänker man tillbaka så var väl åren i AIK höjdpunkten egentligen. Det var jävligt kul att vara med på den resan vi hade där, från säsongen när jag kom dit 2006, och vi var så nära att ta guldet, sedan några halvdåliga år 2007-2008, för att sedan ta dubbeln 2009.
– Så det är väl det och att man fått vara med i landslagssammanhanget. Det var en dröm och en stor grej, att man fått dra på sig landslagströjan.
Sejouren i Brann grämer honom lite då han velat sätta större avtryck i den anrika norska klubben. 17 matcher debutsäsongen 2012 blev elva i fjol och bara fem hittills i år, på grund av skadorna.
– Det är ju en väldigt fin miljö, mycket fotbollskultur. Det är Norges näst största stad och de har bara det här laget, alla sluter upp kring Brann. Så det är lite synd att skadorna förstört det. Man har inte fått visa sitt bästa jag här. Jag har ändå alltid fått spela när jag varit hel, men jag har åkt på bakslag hela tiden. Det känns lite surt nu i det här läget också, hade jag varit skadefri så hade jag kunnat bidra.
– Men samtidigt så har får man säga att man varit lyckosam, spelat i anrika klubbar i Skandinavien som Öster, AIK och Brann, och fått känna på proffslivet i Grekland. Jag har aldrig haft de här stora skadorna utan det har varit småskador hela tiden, och när jag varit hel har jag alltid fått spela, i alla klubbar jag varit i. Det är på något sätt bättre än att man kan vara med för fullt hela tiden, och så upptäcker man plötsligt en dag att man inte håller måttet längre och får lägga av på grund av det istället.