Premier League-stjärnorna inför VM – Bring on the Belgitude

VM:s mest spännande landslag har helt plötsligt förväntningar på sig – can you handle the pressure? PLDirekt går igenom Premier League-belgarnas blandade säsonger.

För bara 5-6 år sedan befann sig det belgiska landslaget precis bakom Burkina Faso på FIFA:s landslagsranking. När Belgien spelar VM-premiär i Belo Horizonte mot Algeriet den 17 juni förväntar sig en fotbollsvärld att bli underhållna, att tappa hakan av beundran för detta så omhuldade frejdiga tekniska underverk. Vad händer om det inte ser ut så då? Hur reagerar omvärlden – och framför allt – hur reagerar nationen och spelargruppen i Brasilien om det blir en mållös premiär där precis allting låser sig?

”Experter” och allmänna fotbollstyckare har under VM-kvalet – och kommer fortsätta fram till juni – att lansera Belgien som en seriös kandidat till en VM-semifinal. Ett tydligt bevis på hur kortsiktigt dagens allmänna fotbollsdiskurs har begett sig. Belgien reser till Brasilien med höga förväntningar på sig, förväntningar som ett landslag med drygt tio miljoner invånare och elva världsmästerskap innanför landslagströjan inte borde ha. ”Belgitude” är termen som belgarna själva hänvisar till inför VM. Ett begrepp som växte fram under 1970- och 80-talet vars innebörd handlar om en attitydförändring, ”vi är varken fransmän, holländare eller tyskar, vi är belgare”, som Pierre Mertens och Claude Jevaeu förklarade 1976. Denna attitydförändring speglas i det upphaussade belgiska landslag som ska skänka nationen en bestyrkt känsla av att man inte är fransmän, holländare eller tyskar, man är belgare och man är kanske till och med bättre – om förväntningarna kan infrias.

En stor del av dessa förväntningar läggs på individuella spelare, spelare som charmat fotbollsåskådare i flera av Europas bästa ligor under säsongen. Många av Belgiens mest framstående finner vi i Premier League. Vilka går in i en startelva och hur är formen? Behöver sommarsemestern planeras in för någon? Vem är VM-jokern?

Målvakter: Simon Mignolet (Liverpool), Thibaut Courtois (Chelsea – utlånad till Atletico Madrid)
Liverpool har haft en fantastisk säsong med en offensiv som charmat det allra flesta men nyförvärvet från Sunderland, Simon Mignolet, har en del i framgången. Liverpool har ingen solid försvarsmur direkt och Mignolet har gjort ett antal högklassiga räddningar under säsongen. I rätt många landslag hade han stått mellan stolparna i en VM-premiär men inte i detta Belgien. Om Liverpool har charmat så har Atletico Madrid fått oss falla madly in love och Chelseas utlånade Courtois kommer med sin räckvidd och snabba reflexer kunna hålla Belgien kvar i matcher där man hänger på fallinjen.

Försvarare: Vincent Kompany, Dedryck Boyata (Man City), Thomas Vermaelen (Arsenal), Jan Vertonghen (Tottenham)
Den belgiske förbundskaptenen, Marc Wilmots, har under VM-kvalet och träningslandskamperna gjort en poäng av att rotera sin trupp, det syns i alla lagdelar. Thomas Vermaelen har trots sin cementerade position på Emirates avbytarbänk startat i avgörande kvalmatcher för att månaden senare lämna förmån för Zenit St. Petersburgs Nicolas Lombaerts. Wilmots har däremot gjort klart att betona hur pass stolt han är över att Belgien har mittbackar i en så pass bra liga som Premier League och därför får de allra flesta av dem en plats i startelvan – med priset att agera som ytterbackar. Manchester Citys unga belgare Dedryck Boyata är en av få belgare som inte charmat fotbollsvärlden än och han kommer inte heller få en plats, ens på den yttersta av bänkrader i Brasilien. Det som däremot måste oroa Marc Wilmots är hur försvararnas formkurvor har dalat.

Vermaelens minst sagt sparsamma speltid – och skräckinjagande prestationer när han väl fått spela. Jan Vertonghens skiljaktigheter med Tottenhams ledarstab och det missnöje Vertonghen upplevt att spela vänsterback. Dessutom har kaptenen, den självklaraste av alla spelare för Belgien, haft en turbulent vår där han inte varit sig själv. Vincent Kompany har gjort lika många misstag på en säsong som på det tre tidigare och i söndags på Anfield spelade han halvskadad – hans misslyckade rensning gav segern åt Liverpool. Belgien har fördelen inför VM att ha individuellt europeiska storspelare i alla lagdelar men i försvarsleden är formen oroväckande inför ett mästerskap där Belgiens offensiva frejdighet kräver en solid fyrbackslinje.

Mittfältare: Marouane Fellaini (Manchester United), Moussa Dembélé (Tottenham), Eden Hazard (Chelsea), Kevin Mirallas (Everton)
Formsvaga försvarare? Desto mer blandat på mittfältet. Eden Hazard och Kevin Mirallas kommer till VM med ett gott självförtroende och riktigt bra säsonger i ryggen. Mirallas, som hela sin klubb Everton, är i en explosion av positiv energi och kan Wilmots hålla den energin uppe kan Mirallas snarare än Hazard vara spelaren som sårar Belgiens motståndare allra djupast. Den individuella rörelsen som Mirallas visar i Everton visar på att han tar egna initiativ – ena minuten är han till vänster, den andra till höger och senare går han i djupet och sårar en stillastående backlinje.

Marouane Fellaini och Mousa Dembélé tillhör två av Premier Leagues formsvagaste spelare sett till deras kapacitet. Fellaini har varit skadad, petad, suttit och skickat sms på bänken och förlorat nickdueller som aldrig förr. Det som är Marouane Fellainis största egenskap har inte visats sig i United-tröjan. Trots en misslyckad säsong har Fellaini haft nästintill en fast plats i Belgiens startelvor. Dembélé har i vissa matcher visat sin högstanivå men även under de 90 minuterna blandar teknikern från get-staden Wilrijk utanför Antwerpen för att vara en av Marc Wilmots stöttepelare. Wilmots har sin filosofi och sina spelare som han ser som så oerhört mycket viktigare än andra. Uttagningarna talar för att Fellaini är en stöttepelare och oavsett hur många sms han skickar från Uniteds bänk eller oavsett om han inte vinner 50/50-duellerna längre så har han sin plats på Belgiens mittfält.

Anfallare: Christian Benteke (Aston Villa), Romelu Lukaku (Chelsea – utlånad till Everton)
Christian Benteke var uttalad etta som den ensamma anfallaren under många VM-kvalmatcher, skadad förra veckan och missar VM. Tragedi eller tur i oturen? När man ser Romelu Lukaku agera som striker i en av världens bästa ligor, är det inget snack om saken. Algeriet kommer prata om honom, Algeriet kommer titta på videos, träna in en backlinje som ska hantera 20-åringen från Antwerpen – en striker som gjorde 33 mål på 73 matcher, när han var bara 16-18 år gammal. Efter Bentekes skada är Lukaku självskriven från start – pressen på stortalangen kommer vara enorm – och det är förståeligt för formen är tillbaka. Efter en flygande start kom en skada och en period där målen inte duggade lika tätt. Då tappade även Everton mark i ligatabellen – Martinez lagbygge spelade fortsatt vackert men utan den tidigare spetsen i straffområdet gjordes färre mål och mindre poäng togs. Sedan en månad tillbaka är effektiviteten tillbaka, Everton har sex raka vinster och en Romelu Lukaku återigen i högform.

Bring on the ”Belgitude”
Belgien reser till Brasilien i sommar med en trupp i helt olika faser men med ett landslag som ska utföra stordåd. Där hemma ser ett land på med stora ögon. Ögon som inte vill se fransmän, holländare eller tyskar – dem vill se belgare – för att belgarna är bra. Storspelarna från det engelska toppklubbarna har haft långa och dramatiska säsonger. För någon eller några av dem hävdar jag att den fysiska och mentala kraftansträngningen måste ta ut sin rätt när man utan semester ska prestera för ett landslag med förväntningar i ett tropiskt Sydamerika. För spelarna från Premier League är det upp till bevis – can you handle the pressure?

/ Johan Åkesson