Senaste nytt
Matchrapporter
Kan lägga av: “Tar slut en dag, så är det för alla”
Tobias Grahn, 32, bad om en lång timeout efter säsongen med Örebro och vad han beskriver som det värsta året i hans liv fotbollsmässigt. Snart inne i februari står fotbollsnomaden Grahn (13 klubbar i seniorkarriären) fortfarande utan ny arbetsgivare efter uppbrottet med ÖSK.
Och helt självklart att det blir någon mer fotboll är det inte för mittfältsstjärnan. Familjesituationen med sonen i Köpenhamn gör att Grahn tvekar starkt på att lämna sin bas i södra Sverige, något som krymper antalet möjliga klubbar.
– Det är fortfarande kul med fotboll, men inte till vilket pris som helst. Jag har en grabb som snart fyller fem, fotbollen är inte nummer ett längre. I fjol när jag var i Örebro så flög jag fram och tillbaka för att hälsa på honom och det är klart att det inte är optimalt, säger Grahn till FotbollDirekt.se.
– Det är inte som när man var 20 och bara hade sig själv och sin resväska att bekymra sig för. Min son är nummer ett, han betyder allra mest i mitt liv. Det här är inga konstigheter, så känner ju alla föräldrar. Nej, det ska mycket till för att jag ska sticka i väg på någon långresa nu.
Det har skrivits om en återkomst till Mjällby, det torde passa bättre ur det geografiska perspektivet?
– Nja, jag pendlade 26 mil fram och tillbaka med bil när jag var i Mjällby, så jag vet inte om det heller är så jätteoptimalt. Jag har inte haft någon kontakt alls med Thomas (Andersson-Borstam, sportchef) heller, så det känns inte så aktuellt.
Hur ser det ut nu då, har du alternativ?
– Det finns ett par alternativ där jag har bett klubbarna om att få fundera ett tag. Om det är i allsvenskan? Jag vill inte gå in på det, det enda jag kan säga är att det handlar om alternativ som inte är optimala sett till min sociala situation. Hade det varit så, då hade jag ju redan skrivit på för länge sedan.
Det har också skrivits om division 1-klubben Kristianstads intresse, samt att Grahn skulle vara öppen för spel där. Något som är helt felaktigt, menar han själv.
– Det är helt taget ur luften. Någon ringde och frågade om jag var beredd att lyssna ifall en klubb är intresserad. Och det är ju självklart att jag lyssnar på allt som kommer in, något annat vore ju konstigt. Men det har inte ens funnits något att ta ställning till där, vi har aldrig haft kontakt överhuvudtaget och jag vill inte spela på den nivån.
Ponera att du inte skulle hitta någon klubb, hur ser du på framtiden?
– Det är inget jag tänker på varje dag kanske, det har bara gått drygt två månader sedan säsongen tog slut. Men det är klart att vägen tar slut en dag, det gör den för alla. Helst vill man ju själv ta beslutet att lägga av, att man kanske känner att kroppen säger i från, att man inte orkar kämpa sig tillbaka från den där skadan eller vad det nu är.
– Jag känner mig ju fräsch i kroppen och tror jag kan hålla på många år till på hög nivå. Men det är ju inte så enkelt som bara vad jag vill, det måste passa för klubben också.
Om du tittar längre fram, vad vill du göra, stanna inom fotbollen på något sätt?
– Ja, fotboll har varit mitt liv och jag vill vara involverad i fotbollen hundra procent. Sedan är det här som sagt inget jag funderar över dagligen, men tankarna på ett liv efter spelarkarriären har ju funnits där sedan flera år tillbaka.
– Att bli tränare? Klart det vore en intressant utmaning men problemet där är ju den kringflackande tillvaro det innebär, att man ofta får ta jobb på nya ställen. Det blir lite som jag haft det som spelare och jag är inte så intresserad av det just nu.
I fjol väntade han in i februari innan han skrev på för Örebro, och att en ny säsong kommer allt närmare är inget som tycks bekymra honom.
– Nej, det där lugnet kommer med åren, på samma sätt som man lär sig att tänka igenom saker ju äldre man blir. För sju-åtta år sedan hade jag kanske bara hoppat på någonting men det funkar inte längre.
