Senaste nytt
Matchrapporter
Kajsa Kalmeus är klar som ny krönikör för FotbollDirekt. Den USA-stationerade journalisten blir nu efter Patrick Ekwall och Mathias Lühr det tredje nya ansiktet på FD. Men hon kommer att skriva om fotboll på sitt vis. Betraktelser - fotbollen och livet.
När jag var fyra år gammal blev jag bjuden på ett födelsedagskalas till en vän i förskoleklassen. På inbjudan stod att det var maskerad, och att man fick klä ut sig till vad, eller vem, man ville. Jag, som inte ännu kunde läsa, fick aldrig informationen om det fria valet utan litade på pappa när han sade ”det står att man ska klä ut sig, sätt på dig det här!”
På kalaset mötte jag mina vänner, pojkarna i sina superhjältedräkter och cowboyutstyrslar och flickorna som levde ut sina prinsessdrömmar. Klänningarna var rosa, glittriga, marängiga och puffärmiga. Det kryllade av tiaror, trollspön, lackskor och långa vita sidenhandskar. Det var som om Walt Disney själv hade exploderat där inne. Och så kom jag. I mina långa, vita strumpor, vita silkiga shorts med ränder på sidorna, små fotbollsskor och en grönsvartrandig tröja.
Jag var GAIS-spelare.
För er som inte hört mitt namn förut (vilket jag estimerar är ungefär 99% av er) vill jag härmed presentera mig och meddela vad jag ska göra här på FotbollDirekt.
Jag heter Kajsa Kalméus och är, trots pappas tappra initiativ från tidig ålder, inte fotbollsspelare. Jag har två säsonger med Askims IK:s ungdomslag i ryggsäcken, men med tanke på att jag var både bollrädd och fullständigt talanglös som vänsterback är det inget jag pratar om speciellt ofta. Jag tror helt ärligt att de lät mig spela enbart för att jag var den enda vänsterfotade spelaren i en trupp av högerfötter.
Trots min svaga karriär är fotboll ändå en stor del av mitt liv. Pappa drog med mig på GAIS-matcher när jag var liten och idag är han tränare för Askims IK:s damer i västra Göteborg. Han lägger i princip all sin vakna tid på att organisera, coacha, fixa och styra med damlaget och jag tror att jag kan nämna varenda en av spelarna trots att jag aldrig träffat dem. Ibland tror jag att han tycker om den där truppen mer än han tycker om mig, men det är ett ämne för en helt annan krönika.
När jag bestämde mig för att bli sportjournalist var den allsvenska fotbollen givetvis en del jag snabbt kom nära och även om det är hockey jag rapporterar om mest, på FD:s systersajt hockeysverige.se, följer jag med glädje den svenska fotbollen.
Idag bor jag i New York och kommer i den här bloggen med jämna mellanrum skriva av mig om allt möjligt inom fotbollens mångsidiga värld. Ni kommer inte att få detaljerade matchanalyser, tyckare om vem som är starkast på högerkanten eller huruvida 3-5-2 är ett bättre system än 4-4-2.
Nej, där är mina kollegor mycket vassare. Jag kommer istället försöka hitta andra infallsvinklar och tankar att skriva ner i detta forum. Det kan handla om en tränare som har en annorlunda hobby, en supportervinkel, eller en utomståendes jämförelse mellan fotboll i Sverige kontra Nordamerika. Amerikanska journalisters syn på allsvenska spelare.
Jag vill försöka ge FD-läsarna en bild av MLS bortom Zlatan och de andra superstjärnorna. Hur stor är ligan egentligen och hur är det att vara svensk här borta? Hur många gånger har Robin Jansson varit på Disney World i Orlando och vad gör Anton Tinnerholm en matchfri kväll i New York?
Det skulle också kunna handla om en spelare som blev ofrivilligt utklädd till fotbollsspelare som fyraåring och som då, till skillnad från mig, fick en liten glimt av framtida äventyr.
Hur gick det för mig då, på den där maskeraden? Jag var givetvis tjurig från start till slut och tröstades sedan med att få bära prinsessklänning till förskolan tre dagar i rad. Den hemmagjorda GAIS-tröjan har aldrig mer använts, men för mig symboliserar den idag något fint. Barndom, ovisshet och pappas kärlek.
