• Publicerat 18 maj, 2015
  • Skrivet av Bo Petersson
  • 0 Kommentarer

KRÖNIKA. Ranko Djordjic, eller ”Bojans pappa” som han oftast refereras till i svensk fotboll. Jag träffade honom i mitten av 80-talet och på 90-talet fick jag en mer personlig relation med honom. Vi har ett gemensamt grundintresse för Balkan-fotbollen. Jag åkte mycket till forna Jugoslavien under 80- och 90-talet för att utbilda mig och lära mig hur de genom historien producerat världsstjärnor på världsstjärnor.

I dag är det Serbien och Kroatien som levererar flest talanger till de europeiska fotbollsligorna, det glömmer man lätt bort. Grundrelation till Balkan-fotbollen försökte jag ta med mig till svensk fotboll, men vi var låsta till det brittiska.

På 80-talet kom Ranko till Sverige och de som såg fotboll i Norrköping på den tiden tror jag håller med mig när jag säger att han är den kanske bästa importen vi haft i allsvenskan. Han var alldeles för bra för serien på den tiden. Att han spelade i Röda Stjärnan är bevis nog på hans fotbollsbegåvning.

Personligen har jag enorm respekt för den fotbollen som spelades på Balkan då och Ranko personifierade den med spelförståelse, teknik och stor individuell skicklighet. Hade han kommit till allsvenskan i dag är jag säker på att han hade blivit en mycket firad stjärna, men han kom vid fel tid. Han fick inte den uppskattningen han borde ha fått. Norrköpings-folk på den tiden har nog alla gånger gett honom erkännandet, men erkännandet från den stora massan i Sverige fick han aldrig, det var för mycket fokus på brittisk fotboll under den tiden då Göteborg, Halmstad och Malmö hyllades.

Jag och Ranko bytte många idéer kring fotboll och även en del annat. Han gjorde ett försök att slå sig in i den svenska fotbollen även på tränarsidan, men det blev ingen fortsättning där. Synd, i mina ögon.

****
Vad gäller Bojan har jag känt honom sedan han var en liten kille. Han har en speciell historia där han ju flyttade till Manchester United i väldigt ung ålder. Begåvningsmässigt och talangmässigt kan man aldrig ifrågasätta Bojan, han blev rekryterad till en av världens främsta klubbar.

Man kan tycka att han gjorde bara si och så många matcher och så vidare, men att som svensk, på den tiden, bli scoutad av Manchester United och inbjuden av Sir Alex Ferguson, att bara få vara i den miljön, tillhöra en sådan stor klubb, i mina ögon är det väldigt få förunnat och mycket, mycket stort. Det var svårare då än nu, nu har klubbarna scouter i varje hörn av världen, då krävdes det något speciellt för att klubbar skulle blicka utomlands på det sättet.

Jag tycker hans prestation är enorm, sen att det inte blev 100 matcher i United är en annan femma. Att han inte hade den sista pusselbiten för att ersätta någon av de där superstjärnorna är en helt annan historia, och man ska ha klart för sig att de flesta inte ens kommer i närheten av så långt som han kommit. Då Ranko var mer av en playmaker så var Bojan, i alla fall i mina ögon, mer av en vingspelare i grunden. Han var teknisk, spelskicklig och kreativ. Min personliga uppfattning är att han inte hade snabbheten för att räcka hela vägen till de riktigt stora scenerna, men då pratar vi om den yttersta toppen och det är som bekant inte speciellt många som når dit. Hans karriär talar för sig själv. Han spelade i sju olika länder och gjorde det på bra nivå, han vann SM-guld med AIK. Hans meritlista väger ganska tungt.

En sak jag uppskattar med både Ranko och Bojan är att det är två personer som har åsikter och orkar stå för dem. Det tillför en dimension till svensk fotboll. När man har den bakgrunden de båda herrarna har så har de en grund för sina åsikter, de vet vad professionell fotboll är och kräver. Man måste inte hålla med dem, men man måste ha en respekt för deras åsikter och åtminstone ge det en chans och lyssna.