Det här var tänkt att bli ett inlägg om alla underbara känslor som finns i kroppen inför en allsvensk premiär. En premiär mot en av våra största konkurrenter om SM-guldet – AIK. Känslor som nu nästan känns som bortblåsta då vi har blivit smärtsamt påminda om att det finns viktigare saker än fotboll.

Söndagen spenderades i goda vänners sällskap. Vid 14:30 gick TV:n igång och trots att det inte var vår premiär som stod på schemat så var det väldigt mycket härliga känslor som härjade i min kropp. Allsvenskan var på väg att dra igång. Känslorna blev allt starkare ju mer av matchen på Olympia som gick och vi konstaterade gemensamt vilket, i våra ögon, oväntat högt underhållningsvärde den hade. Sen ändrades allt.

Att våldet hela tiden funnits som en önskad gäst kring vår liga går tyvärr inte att blunda för. Att det nu har gått så långt så att människor ska behöva riskera att sätta livet till finner jag inga ord för. Fotboll rör upp mycket känslor, det vet vi allihop, men viktigast just nu är att vi alla, oavsett lagtillhörighet, visar att fotbollssupportrar inte accepterar detta. Det kan aldrig försvaras eller motiveras att ge sig på en annan människa på grund att de har en annan färg på tröjan. För mig är den svenska supporterkulturen något av det vackraste jag vet. Stämningen, sångerna, tifon, ja allting gör mig otroligt varm inombords. Därför det extremt ont i mig när supporterkulturen svärtas ner av dessa idioter.

Är det något symboliskt i att det är AIK vi möter i kväll? Dagen efter att en fotbollssupporter fallit offer för det vidriga våldet. Knappt tolv år efter det första, och fram till igår det enda, dödsfallet relaterat till fotbollshuliganism då Tony Deogan misshandlades inför mötet mellan AIK och IFK Göteborg på Råsunda. Att vi återigen ska spela en match mot AIK där själva matchen inte får vara i fokus på grund av tragiska händelser som är långt mycket viktigare än en kamp en tre poäng i Allsvenskan.

Inte heller förra året fick bortamötet med AIK hamna i fokus. Istället överskuggades matchen av Ivan Turinas tragiska bortgång. Det vi ska ta med oss är dock att vi i fjol lyckades visa fotbollens positiva krafter då Ivans minne hedrades på ett fantastiskt värdigt vis. Då släppte vi lagtillhörighet och klubbfärger. Nu måste vi göra det igen.

Jag får be om att få återkomma med analyser om säsongen som står för dörren. Jag har så mycket tankar och känslor inför det sportsliga som komma skall, men för tillfället är de tankarna långt bak i huvudet. Nu går alla tankar till den avlidnes nära och kära, familj och Djurgårdens IF och jag tror och hoppas att jag talar för alla blåvita när jag säger att vi tar avstånd från och fördömer den typen av agerande som nu svärtat ner vår underbara sport. I kväll får AIK och IFK Göteborg återigen försöka visa upp den kamratskap, kärlek och engagemang som är fotbollen från sin bästa sida.

//Martin Gustafsson

@MpaGustafsson