Pontus Farnerud lägger skorna på hyllan. Likaså Stefan Selakovic. Jag har givit mig själv lite tid att analysera detta, och kommit fram till följande.

Farnerud värvades inför 2012 som en riktigt stor stjärna, med allsvenska mått mätt, och sedan dess har han stundtals visat vilken fantastisk spelare han är. I år har det ofta varit väldigt stor skillnad på Blåvitts spel med Pontus och utan, vilket givetvis spelar in när man ska försöka sammanfatta såhär i efterhand. Det kanske är lite konstigt och ologiskt att höja en spelare som ”bara” gjort två säsonger, och 50 allsvenska matcher, i klubben till skyarna, men jag är nog faktiskt beredd att göra just det. Av mittfältarna som värvades inför 2012, och som gjorde att ”Real Blåvitt” skapades i mediasverige, är Pontus den enda som presterat i närheten av förväntningarna. Han har visat upp egenskaper som resterande spelare på mitten i stort sett saknar och jag är övertygad om att han varit sanslöst dominant i Allsvenskan om han bara fått vara frisk och hel.

Det där med att vara frisk och hel blir per automatik en väldigt viktig del i det här fallet. Det är oundvikligt att konstatera att det hela blir mycket mer tragiskt på grund av att Pontus tvingas ta det här beslutet, men jag vill dock försöka att inte blanda ihop sympati-känslorna med vad jag faktiskt känner för honom som spelare. Det är som spelare han ska hyllas. För en imponerande karriär och för en lysande inställning och attityd. Inte av medömkan.

Även Stefan Selakovic väljer att lägga skorna på hyllan. Hyllningarna till ”Sella” är klart mer logiska. Sju säsonger i klubben, ett SM-guld, ett cupguld och hela Allsvenskans assistkung 2009. En av klubbens absolut största profiler under 2000-talet enligt mig och matchtröjan med hans namn på ryggen som hänger här hemma får nu en helt annan innebörd. Ett stort tack för allt Stefan!

Hylla de som hyllas bör! Pontus och Stefan tillhör verkligen den kategorin. I morgon hoppas vi att Farnerud får avsluta med en Supercuptitel och att ”Sella” får spela kvar HBK i Allsvenskan. På återseende!

/Martin Gustafsson
@MpaGustafsson