Senaste nytt
MatchrapporterIt’s all over now, baby blue!
Så var det då över. Och allt vi har kvar är tomheten. Och bitterheten…
Det var väl klart som fan att det var något sånt här som skulle göra att den sista lilla gnuttan hopp försvann. Ännu en domarmiss i ett avgörande läge, vi har sett dem förut.. Vad är det de säger, ”det är sånt som jämnar ut sig över en säsong”…
Själv anser jag att ”de” är totala idioter som bara ska tiga still. Jämnar ut sig, my ass!
*****
Nej, egentligen var vi inte bra nog igår. DIF var det bättre laget. Och vi missade chanser som vi inte har råd att missa om vi ska vara ett riktigt guldlag (here’s lookin att you, Robin – jag gillar inte att lägga skuld på en spelare som redan gjort så mycket i år, men den där chansen borde du allt ha kunnat sätta… eller i alla fall få en fot på). Men det gör det på intet sätt okej att åka på ett sådant mål som vi tillslut gjorde.
Hjalmar tog på sig skulden efter matchen. Ganska fint egentligen, han försöker ta en kula för en redan tillräckligt utskälld yrkeskår, men samtidigt lite tramsigt. Hjalmar gör sitt jobb rakt genom hela situationen, han är back och han hindrar en anfallande spelare från att hamna i ett farligt läge. Han gör det resolut (vilket här kanske är en eufemism för ”något klumpigt), men han gör det utanför straffområdet. Soo far soo good.. Men det räcker inte. Det gör inte alltid det, som vi redan konstaterat.
*****
1-1 mot Djurgården hade gjort avståndet upp till Malmö tre poäng och tre måls målskillnad med tre omgångar kvar. Ett avstånd som är helt klart möjligt att hämta in inom en enda bra omgång, även om även det hade krävt en hel del flyt (MFF har ändå Elfsborg borta kvar att möta).
Fyra pinnar däremot kräver minst två omgångar att ta in, två poängtapp från MFF. Och då har de Syrianska och BP kvar att möta… på hemmaplan… Not gonna happen!
*****
Men ja. När vi sammanfattar säsongen var det inte igår vi tappade guldet. Och inte heller förra söndagen. Djurgården och Kalmar borta är inte matcher där man ska räkna med allt för många poäng. Lite domarflyt hade ändå kunnat ge oss fyra (i så fall förvisso ganska oförtjänta, men ändå lika fullt fullvärdiga) poäng, men nu blev det noll och inget istället. Små marginaler, som alltid.
Guldet tappar vi istället dels på fyra matcher mot skånskt motstånd. Två poäng av tolv möjliga ger dem ett lite för stort försprång. Visst, det var lite speciella förutsättningar även där som gjorde att det inte blev fem istället för två (The horror! The horror!), men även fem hade varit lite i underkant även om det nu hade gett oss ett bättre läge inför de sista tre.
Och guldet tappar vi dels på sommarens många skador. Bjärs, Farnerud, Ludwig, Kjetil, Dyre… En eller två av dem hade varit problem nog att klara sig utan så mycket som vi nu fått göra. Truppen blev för tunn, spelet skakade lite och vi passade på att åka ur Europaspelet innan det ens hade börjat när vi ändå var igång. Öster borta, Djurgården hemma och BP borta blev allt för avgörande för säsongen. En poäng av nio möjliga där borde även det ha varit lite fler.
*****
Det lär hända en del i truppen inför nästa säsong. Vi har en handfull spelare som sitter fast i frysboxen, börjar se slutet på karriären eller kan se sig om efter nästa steg i den samma. Men grunden känns ändå sund, och får vi behålla ryggraden lär vi stå starka även 2014.
Som om det vore någon större jävla tröst idag.
*****
Frid och kärlek!
/F
