Allsvenskan har blivit en järnvägsstation, och i morgon går tåget mot den absoluta guldstriden. Matchen mot Åtvidaberg kommer att avgöra om det är tre eller fyra lag med på det tåget. AIK hade lekstuga med Gefle tidigare idag och har redan hoppat ombord, medan Malmö och Helsingborg har suttit lugnt i varsin kupé i flera veckor nu. Jag är fullt medveten om att även om vi vinner i morgon så är det en lång och tuff kamp kvar för att ta in sex poäng på MFF, men om vi inte vinner i morgon kommer avståndet att vara för stort. Då är det kört.

Sällan har väl ett hemmamöte med Åtvidaberg varit så viktigt. Matchen osar normalt sett ”novemberlunk”, för att använda en hockeyterm, men i morgon är det mer slutspelskaraktär än någonsin. De senaste åren har ÅFF gästar GU två gånger och IFK har vunnit båda matcherna. Fyra av fem möte totalt mellan lagen, sedan östgötarna återvände till Allsvenskan 2010, har dock slutat 2-1. Obehagligt tajt.

Det faktum att Bjärs är avstängd i morgon och att Dyre fortfarande är skadad gör mig dock orolig. Hjalle lär väl komma tillbaka in i startelvan och det har ju inte direkt gått lysande för honom när han fått spela i år. Skönt är dock att Jakob är tillbaka på mittfältet. Helt sjukt vad han saknades mot MFF. Nu borde Pontus kunna flytta ut på vänsterkanten och Sobra sätta sig på bänken och sen stanna där, hela matchen.

Nu ser vi till att ta denna chansen och fortsätter vara med i kampen om SM-guldet! På återseende!

//Martin Gustafsson
@MpaGustafsson