Senaste nytt
MatchrapporterEn fruktansvärd käftsmäll
Gud va tungt det känns just nu. Säsongens kanske bästa halvlek slutade i den tyngsta förlusten. Jag hade sett fram extremt mycket mot kvällens match. Under gårdagen var jag mest orolig och nervös, men under dagen idag fylldes jag av en positiv och förväntansfull känsla. Den känsla blev ännu starkare när “Snart skiner Poseidon” drog igång på Gamla Ullevi och jag insåg att vi inte fått se laget kliva in på hemmaplan på över en månad. In på arenan vi ännu var obesegrade på i årets Allsvenskan.
Laget möttes av banderollen “Två usla matcher. Europadrömmen är död – var är er kämpaglöd?” och nog hade de fått sig en rejäl väckarklocka efter skitinsatserna mot Trencin. Matchinledningen var helt enkelt strålande. Passningsspelet, kombinationerna, löpningarna och presspelet. Jag satt som i trans och efter Söders underbara 1-0 mål och Vibes fantastiska förarbete på Hyséns 2-0 flög jag omkring på moln. Därför blev uppvaknandet fruktansvärt obehagligt.
Att Jacob blir avvinkad för offside när han nästan är en meter på rätt sida ska ju bara inte få hända. Okej att domare också är människor och kan göra misstag, men jag ser ingen vettig ursäkt till att han missar där. Direkt efter det tyckte Loret Sadiku att det krävdes en hands hjälp för att trycka in bollen bakom Alvbåge. Domare Eriksson förklarade efter matchen, i C More-studion, att han står fast vid att han gjorde rätt som dömde mål. Jag gillar Jonas Eriksson. Det är en väldigt duktig och kunnig domare och det kräver en hel del stake att överhuvudtaget ställa sig i tv-studion och ta diskussionen. Jag tycker dock att han gjorde, för att tala klarspråk, helt åt helvete fel i det här fallet.
2-2 i paus och halvtidsvilan gick för min del åt att sitta som paralyserad och undra vad som precis hände. Andra halvlek vill jag knappt nämna. Lindströms kanon till 2-3 fick luften att gå ur mig. Det fanns liksom inget krut kvar efter den briljanta första halvleken. Vibe, som i övrigt svarade för en mycket bra allsvensk debut, orkade hota HIF-försvaret lika mycket med sin snabbhet. Uppspelen gick antingen till fel person eller för långsamt, vilket ledde till att vi tvingades börja om gång efter annan. Sam Larsson var tyvärr inte i närheten av lika bra på vänsterkanten som Farnerud var i första, och när det väl drog ihop sig på slutet så påminns man av skadelistan då det offensiva alternativet vi har att kasta in från bänken är allsvenske debutanten Gustav Engvall (riktigt kul att se ännu en lovande IFK-spelare men det hade varit roligare i ett annat läge).
Nu har vi satt oss i ett läge där kampen snarare ser ut att stå om europaplatserna istället för om SM-guldet. Det är visserligen mycket kvar att spela, och vi ger aldrig upp, men just nu ska vi nog vara ärliga och erkänna att ett guld känns väldigt avlägset. Till att börja med ska spelet börja stämma i 90 minuter igen.Förhoppningsvis gör det det redan mot Häcken på söndag.
Kämpa!
/Martin Gustafsson
@MpaGustafsson
