Vissa vill ikväll hävda att vi har blivit utslagna ur Europaspelet, innan det samma ens hunnit börja dessutom, av ett gäng slovakiska blåbär. De skulle använda ord som fiasko och katastrof.
Själv skulle jag hellre vilja säga att vi valt att prioritera andra uppgifter för stunden… skulle vilja.. men det finns gränser även för min förmåga till självbedrägeri.

Det här är riktigt jävla illa, milt uttryckt, och känslan av frustration, irritation, ilska och ren jävla uppgivenhet går inte riktigt att sammanfatta i ord som gör sig bra i print.

Analyser känns tämligen onödiga. Jag har inte sett matchen idag, bara följt den över twitter, men efter att ha sett första så kände det som att det räckte för att förklara allt.
Truppen har, med de skador vi haft, blivit för tunn. Vi har inget kvar att kasta in, ingen dold kraft och ingen plan b. Vi ställer vårt lag på banan och hoppas på det bästa. Det räckte inte den här gången. Det var nära, men det räckte inte. Vi är inte bra nog just nu. Kort och gott.
Låt oss bara hoppas att vi kan plocka ihop resterna av det som ändå finns och få ihop något hyfsat funktionsdugligt tills på söndag, annars känns det som att den där metaforiska högen med bajs vi just nu klafsar runt i blir något större, och våra stövlar något mindre…

Frid och harmoni! (vi lär alla behöva det nu)
/Fredrik