”Glasklart – Blåvitt ska gå långt i Europa League”
Det första hindret på vägen mot nya framgångar i Europa blir alltså slovakiska AS Trecin. En klubb som bildades när Blåvitt redan hade tagit tolv SM-guld och två Europaguld, det vill säga 1992.
Någonting är ju fruktansvärt osexigt med de första kvalomgångarna till de europeiska turneringarna. Det är egentligen bara drömmen om ett eventuellt gruppspel som gör det intressant, men oj vad intressant det blir då. Ska vi försöka oss på en snabb kartläggning av det kommande motståndet då.
AS Trecin bildades alltså 1992 och verkar faktiskt ha gjort en riktigt imponerande resa under de senaste åren. För bara två år sedan vann de den slovakiska andradivisionen och nu är de alltså med och slåss om en plats i Europa League efter en tredjeplats i högstaligan. Laget hade hela seriens skyttekung i argentinaren David Depetris som gjorde 16 mål på 33 matcher, men han har nu lämnat klubben. Laget gjorde näst flest mål i serien, 52 stycken, och släppte in drygt ett mål per match i snitt. Jag ska helt låta bli att spekulera i vilken kvalitet den slovakiska ligan håller, men faktum är att deras säsong drar igång blott fem dagar innan första matchen mot Blåvitt, dvs 13/7. Värt att notera kan även vara att klubben aldrig tidigare kvalat till någon av de europeiska cuperna.
Trecin som stad verkar, vad jag kan hitta, inte vara någon större fotbollsstad. Den mest namnkunnige spelare som tillhört klubben är visserligen Liverpool-backen Martin Skrtel, men utöver det verkar det inte vara speciellt mycket att hänga i den berömda granen. Hemmaarenan heter Stadion na Sihoti och rymmer blott 4 500 åskådare. Får ens alla tillresta Änglar plats? Nej, istället verkar stadens stolthet vara ishockeylaget HK Dukla Trecin, som blivit inhemska mästare vid tre tillfällen och haft storspelare som Zigmund Palffy, Miroslav Satan, Pavol Demitra, Zdeno Chara, Marian Hossa och Marian Gaborik i laget.
Sammanfattningsvis så låter ju inte motståndet sådär väldigt avskräckande. Det som däremot var en nitlott var att vi lottades att börja på hemmaplan. På grund av att Dam-EM ockuperar Gamla Ullevi och Robbie Williams (vad i h-vete) har lagt beslag på Nya Ullevi så riskerar det nu att bli så pass illa att hemmamatchen tvingas spelas på Olympia i Helsingborg. Håkan Mild säger dock att Uefa kommer att komma med ett besked under morgondagen om huruvida vi eller Häcken får byta plats på borta- respektive hemmatch. Det vore ju onekligen trevligt. Nog för att jag tror att vi ska kunna avfärda slovakerna oavsett vart vi spelar hemmamatchen, men det lär ju bli extremt dåligt med publik etc. på Olympia. Gemene man åker nog inte till Helsingborg en torsdagskväll för den matchen.
Om vi då vågar vara så kaxiga att vi ser turneringen i ett lite längre perspektiv.
Det brukar pratas mycket om att de allsvenska lagen inte har tillräckligt breda trupper för att klara av att göra bra ifrån sig både i Europa och Allsvenskan samtidigt.
Det är klart att det ligger någonting i det, men jag tycker faktiskt det ser ganska bra ut för vår del. Backsidan är förstås jättetunn nu, men klart godkänd när Bjärs och Kjetil är tillbaka.
Centralt på mitten finns det massor av sparkapital i Pontus Farnerud, Nordin Gerzic och en personlig favorit, Joel Allansson. Dessa kan ju även husera på en kant utan att göra bort sig. Det största frågetecknet är väl egentligen vad som skulle hända om Söder eller, gud förbjude, Tobbe skulle gå sönder. All heder åt “Killer”, men jag har svårt att se att han håller Europaklass. Nye Lasse Vibe ska väl i och för sig vara duglig som forward, men honom törs jag inte lita på innan jag sett honom.
Vad är då rimligt att sikta på under detta Europaspel, och fortfarande vara med och slåss i toppen av Allsvenskan.
För mig är det glasklart. Så länge vi inte åker på någon riktig helveteslottning så ska vi absolut kunna spela ett gruppspel i EL i höst och väl där vara med och fightas i så gott som alla matcher.
Ja, jag tror att det här laget kan utvecklas så pass mycket, om vi gör det – så är jag övertygad om att vi skulle kunna gå ganska långt i Europa League. Känslan är att vi har ett spelarmaterial som passar i Europa.
Ja, vi har alla chanser att kunna gå vidare från ett gruppspel, så till vida vi inte får den där mardrömslotten. Vore en enorm bonus.
Det är dags att visa Europa varför det står Europamästare i cv:t. IFK ska återigen vara ett lag att räkna med ute i Europa!
/Martin Gustafsson
@MpaGustafsson