Hej på er! Precis som kollega Torstensson skrev i sitt senaste inlägg: ”Sicken jäkla vecka”! Nu går det in i sin sista tredjedel, om man nu kan kalla det så, i och med matchen mot Mjällby i morgon. Det är nästan så det ska bli skönt med ett liten break efter det. Även en supporter måste återhämta sig ibland, framförallt mentalt. Tråkigt är dock att det är mer än en månad till nästa hemmamatch efter i morgon. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det faktum att vi kanske troligtvis inte ens får kvala till Europa League på vår egen hemmaarena. Dam-EM i all ära, men det måste väl ändå gå att kombinera på något vis. Jag ska inte kasta mig in i någon diskussion om de tekniska detaljerna i fallet för jag har inte speciellt mycket koll, men irriterad är jag sannerligen.

Det har ju hänt mycket kul i veckan som gått också! Fyra inspelade poäng trots två rätt kassa insatser i matcherna. Det är väl bara att tacka och ta emot… Maken till slarviga uppspel, missade passningar och dålig högermittfältare har inte sett på väldigt länge. Kul för Robin att han fick lite utdelning mot Peking dock! Han är värd precis alla poäng han kan komma över.

Jag ska även vara ärlig och säga att jag inte för hela min värld begriper varför DMK valde att sticka till Sunderland. Det är väl klart att får ett par slantar extra för ”besväret” men är det verkligen bättre att spela reservlagsfotboll alternativt bli utlånad till Championship/League One än att spela i Allsvenskan. Det hade varit en annan sak om vi pratade om en spelare som kanske fastnat lite i sin utveckling och behövde ett miljöombyte, men i det här fallet är jag övertygad om att det varit bättre för David att stanna kvar på Kamratgården och utvecklas i lugn och ro. Med det sagt så bör jag väl förtydliga att jag verkligen vill önska honom lycka till och jag hoppas han motbevisar mig.

Lasse Vibe blev ju klar också! Kul. Noll koll på killen, men jag litar på de herrarna som scoutat honom. Blir onekligen spännande att se honom in action i alla fall. Han kan omöjligt vara sämre än vår nuvarande högermittfältare i alla fall (behöver inte nämna honom vid namn tror jag).

Nej, dags att blicka framåt! Mjällby i morgon. Inte årets mest kittlande match på förhand, men jag har imponerats rätt mycket av MAIF hittills i år (det lilla jag sett av dem). Med alla tunga skadeproblem de har dragits med så är det riktigt starkt att ha spelat in så pass mycket poäng som de gjort. Nu surrar dessutom vår gamle vän ”Pärlan” om att han kanske gör säsongsdebut på Ullevi i morgon. Om det blir så så törs jag nästan lova att han nätar. Ett riktigt ”Haha här får ni för att jag var totalt genomkass när jag spelade för er, men nu har jag inga supportrar som ställer krav på mig så nu kan jag spela fotboll som folk igen”-mål… Jag kan hata mig själv ibland för att jag älskar att ”måla fan på väggen”. Hur som helst, spelar vi som mot Peking så blir det inga tre poäng. Det går inte att ha så mycket flyt med motståndarnas dåliga avslut två matcher i rad. Bollen måste hållas inom laget. Passningarna måste gå till blåvit spelare. Brassen måste sitta på bänken. Så vinner vi fotbollsmatcher.

Avslutningsvis såg jag att Bjärs gifte sig igår! Stort grattis Mattias! Du kan väl passa på att ta smekmånaden i Italien om cirka elva månader när vi ändå är där för att spela final i Europa League på Juventus Stadium!

/Martin Gustafsson
@MpaGustafsson