Innan vi börjar med analyser och annat måste det bara sägas: SÅ JÄVLA GÖTT!!!

Men ja, åter till den något mer sansade delen av hjärnan. Om det nu finns någon sådan en dag som denna, allt den skriker efter nu är mer mer mer.
Det kändes igen. Cupfinal. Straffar. Seger. Glädje. Lättnad. Ett inre lugn som kom tillbaka. Kärleken till en grupp män i shorts. Vackert!

Matchen då, ska vi säga något om den också kanske?
Sammanfattningen var väl att den var nervös på ett sätt som skapade fysiskt illamående. Planen hjälpte inte till. Passningar som stannade, spelare som halkade och luriga studsar. Vad som helst kunde hända mest hela tiden.
1-0 tidigt är alltid tacksamt, men det kändes väl tidigt att det skulle krävas mer än så för att få hem titeln. Och offensiven haltade.
Sam såg väl ut att vara den som hade svårast att kontrollera både sig själv och bollen i vätan, och bolltappen blev väldigt många till vänster innan Stahres dubbelbyte efter 1-1. Jag har redan tidigare gnällt lite på Sam just för att han ännu är lite valpig i defensiven, han har en tendens att försöka dribbla sig ur press och riskerar då bolltapp i fel läge (något vi hade nog med förra säsongen och helst undviker helt i år). Idag hade han också, fullt förståligt med tanke på underlaget, svårt att få det att funka offensivt även om inbrytningen från vänster som slutade med pass till JJ och en mottagning som stack iväg var riktigt fin.
Farnerud och Sobralense gav lite mer stabilitet, tyngd och rutin, och hjärtat kunde lugna ner sig lite.
Alvbåge var fantastisk. Målet bakåt är ju inte hans och som gammal handbollsmålvakt njuter man lite extra av att se honom gå ner och X.a bort Ertons jätteläge till höger framför mål. Där kunde allt ha tagit slut ganska lätt.

Men tillslut stod vi där, straffar. Alltid ett svårt läge, men tre bra straffar och en mindre bra (som dock, precis som alla straffar, hade kunnat bli bra om målvakten bara gått åt andra hållet). Och då tvärt om för Djurgården. En bra, tre mindre bra. Det är bara att tacka och ta emot att straffgudarna var på vår sida idag, det har de inte varit många gånger på senare år…

*****

Måste säga att Djurgårdsfansen har all anledning att vara stolta över sina gossar ute på banan i dag, det skötte sig riktigt bra! De reser sig efter ett tidigt baklängesmål, arbetar sig in i matchen och tar till och med över den till stora delar. De har chanserna, men får inte dit dem. Straffavgörande alltid brutala om man råkar stå på fel sida av dem. Återigen, jag är bara nöjd med att slippa se rollerna ombytta där.

*****

Om vi ska blicka framåt. Vi har cupen, nu måste vi ta serien också.
Europa i all ära, det är allsvenskan som gäller i sommar och höst. Sedan kan kvalet ut i den stora världen (”asså den stora världen, utanför Sundbyberg där jag bor”, som kamrat Dalle skulle ha sagt) vara en bonus, både sportsligt och ekonomiskt. Det kan vara det som gör att rätt spelare kritar på förlängning (läs: Bjärsa och Dyre till att börja med), att rätt spelare blir sugen på att komma in (läs: alla glada hemvändare vi hoppas få se igen inom ett par år) och att rätt intresse skapas runt hela klubben. Men återigen, det är ren bonus och inget som får ta fokus från det 19:e SM-guldet.

*****

Avslutningsvis:
Cupmästare 2013, det låter ganska bra faktiskt! ’

Frid, kärlek… OCH CUPGULD!!
/Fredrik
Måste ju dela videon från avgörandet också:
Se om, och njut!