Desperation borde finnas även i maj
Jaha. Två tappade poäng på Strömvallen. Den där “arenan” börjar allt mer bli ett obehagligt spöke. Efter den här matchen kan jag dock inte lasta någon annan än IFK själva. Det skapas alldeles för få farliga målchanser för att vinna en sådan här match. Det är ingen nyhet att Gefle är jobbiga, tråkiga och ett rent helvete att möta så då krävs det en 100-procentig offensiv insats för att få med sig alla tre poängen. Det var det inte den här gången.
Arbetsinsatsen var det inget fel på, men jag fick ändå känslan av att det var “en dag på jobbet”. Jag saknar den lilla procenten desperation som krävs för att vinna tuffa bortamatcher likt denna. Defensiven testades inte speciellt mycket, även om jag inte blev direkt imponerad av agerandet vid kvitteringsmålet. Kul att se att Pontus Farnerud klarade av 90 mintuer. Det trodde varken jag eller han själv, vad det verkade i intervjun med Cmore efter matchen. För att vara hans första match från start så tycker jag det såg lovande ut. Det ska dock mycket till om han ska övertyga mig om att Stahre ska splittra firma Haglund/Johansson centralt på mitten.
Blickar framåt lite. Cupfinal på söndag på Kamratvallen mot ett Djurgården som, kors i taket, har börjat spela fotboll igen. Slängde ett par blickar på 08-derbyt mot AIK och även om jag inte ska påstå att DIF imponerade så ska jag nog ändå säga att Djurgården numera är ett motstånd som bör tas på absoluta allvar. Bara det faktum att de har börjat bygga upp ett självförtroende igen gör att jag blir aningen orolig.
Med det sagt vill jag poängtera att jag fortfarande tror stenhårt på seger på söndag. DIF är inte alls så bra så att de ska kunna hota ett heltaggat Blåvitt. Tobbe och DMK ska mer eller mindre kunna löpa i åttor kring det svajiga DIF-försvaret samtidigt som våra yttrar borde kunna sätta grillor i huvudet på deras ytterbackar. Tänk så fantastiskt det vore med Europaspel i sommar!
/Martin Gustafsson
@MpaGustafsson