Jag kan inte låta bli att börja med att blicka lite framåt. En dryg vecka för att vara exakt. Cupfinal på Kompisvallen och Blåvitt får chansen att på nytt kasta sig ut i ett Europaäventyr. Det känns verkligen roligt att det spelas en så pass betydelsefull match mitt i en period som annars brukar kunna kännas som rena lunken. Sällan har väl en cupfinal varit så het som den här?

Jag läste på IFK:s hemsida att Micke Stahre hade pratat lite om publikstödet och att han uppmanade alla med möjlighet att ta sig till Solna på söndag. ”Finalen är vårens viktigaste match och vi kommer behöva er bakom oss!” ska Stahre ha sagt till Kamratgårdsbloggen. Han nämnde också det fantastiska trycket som var på bortastå både i Växjö och Nyköping tidigare i cupen.

Nog om cupen nu, mer tankar kring den kommer under veckan som kommer, för i dag är det ju faktiskt dags för en andra raka hemmamatch. Kalmar FF kommer till Gamla Ullevi och vi har återigen chansen att gå upp i serieledning.

KFF är ett lag som jag har otroligt svårt att få något grepp om. För att vara helt ärlig så tycker jag att de saknar det mesta som kan kallas profiler och stjärnspelare. Okej att Rydström fortfarande syns och hörs, men nej. Det verkar finnas ett par spännande namn i deras lag, däribland målfarlige Måns Söderqvist. Grabben har gjort tre mål hittills, vilket säger en hel del när man konstaterar att övriga laget bara mäktat med sex stycken totalt.

Det börjar nästan kännas lite tråkigt att nu, innan match, konstatera att det som krävs för tre poäng är samma hårda arbete och aggressiva presspel som vanligt. Jag önskar verkligen att jag kunde peka på andra nycklar som är lika viktiga, men det går tyvärr inte. I slutänden spelar det ju dock ingen roll. Jag ser hellre att Blåvitt vinner merparten av matcherna än att jag kan skriva hyperintressanta blogg-inlägg om hur spelet ska förändras inför varje match.

Det blir seger med 3-0. Tobbe gör två och Jacob gör ett. Kom ihåg vart ni hörde det först!

/Martin Gustafsson
@MpaGustafsson