Transferfönstret är öppet och allt kan hända. Men en sak är säker: övergångar väcker känslor.

En flera månader lång cirkus där fotbollsspelare dansar lina mellan kärlek och hat. Så skulle man kunna sammanfatta januarifönstret. Hjältar föds och hjältar dör.

Många människor har nog svårt att förstå det engagemang och intresse som transfermarknaden väcker. Den ilska och glädje som kan uppstå i samband med ett klubbyte. Känslostormarna.

Att en fotbollsspelare väljer att byta arbetsplats är egentligen inget konstigt. Inte konstigare än att du eller jag skulle göra det. Det förstår de flesta.

Men det är inte själva bytet av arbetsplats som per automatik väcker känslor. Det är omständigheterna. Exempelvis när en person bryter ett förtroende eller ett löfte. När en spelare sagt sig vilja stanna i klubben resten av livet och kysst emblemet på tröjan. Gått ned på knä och friat till publiken. När spelaren signalerar att kärleken är äkta. Men när det istället blir uppenbart att kärleken hade ett pris.

Det stavas svek.

Det är inte det att man som spelare måste följa hjärta före hjärna. Allt som efterfrågas är ärlighet. Att man är tydlig med sina ambitioner. Där ambitionen förhoppningsvis är att se till att klubben som investerat tid, tro och pengar i spelaren får betalt i samband med en försäljning.

En kombination av hjärta, hjärna och sunt förnuft.

Men som supporter glömmer man lätt och gärna att spelarna ofta sitter i komplexa situationer bortom egen kontroll. Vill man lämna ett svenskt klubblag förutsätter det att någon klubb är villig att betala priset som klubben kräver. Det händer allt mer sällan. Löper kontraktet ut ett år senare är det klart att spelaren passar på att upppfylla sina drömmar.

Det är såklart även en vinstaffär för spelaren som får mer pengar i fickan och en förlust för klubben som inte tjänar en krona. Det är även en förlust för fansen som känner sig svikna och vars klubb försämrats.

Men att klubben inte genomförde en försäljning i ett tidigare skede kan inte spelaren kontrollera eller dömas för.

Att det är negativt för svensk fotboll att klubbar tappar talanger utan ersättning behöver man inte vara en expert för att förstå. Klassiskt brain drain. Om det begreppet nu är försvarbart att användas i samband med fotbollsspelare.

Känslan är att det blir allt vanligare att spelare väljer att lämna sina klubbar utan att de får ersättning. Det är därför inte konstigt att klubblojaliteten i den moderna fotbollen ifrågasätt. Men ibland är det så enkelt att en spelares ambitionsnivå och kärlek till klubben är två faktorer som inte går att kombinera.

Det är egentligen ganska naturligt. Det är naturligt att välja en arbetsplats som är till synes bättre och det är naturligt att känna sig sviken när man blir lämnad av sin kärlek.

Men det är en stor skillnad på ett ärligt avslut och att bli bedragen.

Jon Mauno Pettersson
Twitter: @MPJon