Stämningen när det svenska landslaget spelar är under all kritik. Det måste förändras. Men är det möjligt?

Det har länge funnits ett förakt mot svensk landslagsfotboll från delar av den allsvenska publiken. Det är många som älskar att hata landslaget. Publiken. Klapphattarna. Känslan av plast. Hånfullt skrattar man åt avsaknaden av passion.

Att föraktet finns där är inte speciellt konstigt. Många av personerna som skrattar åt landslagspubliken lever och blöder för sina klubbar. Dag och natt, år ut och år in. Ett på många sätt extremt engagemang, till skillnad från landslagets publik som tenderar att bestå av vanliga fotbollsentusiaster. Personer som helt enkelt uppskattar en bra match. Eller som bara vill se Zlatan Ibrahimovic göra läckra finter.

Att stämningen är sämre när landslaget spelar jämför med klubblagen är därför inte vidare konstigt. Men det är ett problem.

Jag ska inte sticka under stolen med att det stundtals kan bli riktigt bra tryck i samband med landskamper. Spelar landslaget livsviktiga matcher så som de gjorde mot Österrike och Tyskland är det givet att det blir en speciell atmosfär. Att Friends Arena fuskade lite och använde sig av ett högtalarsystem för att förstärka publikljudet under dessa två matcher försämrade knappast den upplevda stämningen heller.

Men det är undantag snarare än regel.

Vi har blivit vana vid hemmalandskamper med obefintlig stämning. Ett sorl rullar runt arenan snarare än sång. Och där sången som finns oftast kommer från bortasektionen.

Det är under all kritik. Men vad som är värre är att ingenting görs för att förbättra stämningen. Ingenting.

Supporterorganisationen Camp Sweden arbetar förvisso aktivt med att skapa en bättre atmosfär kring landslaget. Det har man gjort en bra tid nu. All heder åt dessa eldsjälar. Men ska vi vara helt ärliga är det inte speciellt mycket som händer. Problemet ligger nämligen ovanför deras huvuden.

Det är det Svenska Fotbollsförbundet som måste agera. När till och med landslagets spelare går ut i media i hopp om att publiken ska prestera i samband med en VM-kvalmatch är problemet ett faktum. Spelarna ska inte behöva be om stödet – de ska veta att det finns där.

Men förutsättningarna för att skapa god atmosfär i samband med landskamper är begränsade. När stora delar av biljetterna i samband med de heta matcherna delas ut till sponsorer skickas knappast några positiva signaler till supportrarna. Höga biljettpriser, otydliga klacksektioner och känslan av jippo likaså. Det avskräcker den röststarka och rutinerade fotbollspubliken.

Att biljetterna kostar en del är förvisso inte speciellt konstigt. Någon måste ju finansiera deras skrytbygge tillika ekonomiska fiasko.

Attityden kring det svenska landslagets publik måste helt enkelt förändras från förbundshåll. Det behövs en tydligare klacksektion med subventionerade priser där det är underförstått att man sjunger. Det räcker inte med att trycka upp en banderoll. Man måste rent konkret uppmuntra till en levande supporterkultur. Det krävs en attitydförändring.

Men risken finns att förbundet är nöjda med hur det ser ut i dag. Så länge biljetterna säljs, vilket de förvisso bara gör i samband med stormatcherna, är de nöjda. En representant för SvFF har tidigare sagt att den allsvenska stämningen borde bli mer lik stämningen i samband med damlandslagets EM-slutspel på hemmaplan. Det signalerar inte direkt att man vill ha en levande supporterkultur och stärker knappast förbundets aktier hos de engagerade och organiserade supportrarna.

Och där har vi ett stort problem. Många av personerna som varje vecka ser till att göra de svenska ligaläktarna levande och spännande känner ingen som helst attraktion till landslagsarrangemangen. Det är som en helt annan värld, trots att det är precis samma sport.

Jag tror att det var AIK:s VD Thomas Edselius som sade: “Hellre ett inkast till AIK än ett VM-guld till Sverige”.

Den attityden finns bland många supportrar. Men den attityden hade även behövts runt landslaget. Men så länge Svenska Fotbollsförbundet ser engagemang som ett problem kommer landskamperna sakna passion.

Och avsaknaden av passion förlorar alla på.

Jon Mauno Pettersson
Twitter: @MPJon
E-mail: jon.mauno@fotbolldirekt.se