Senaste nytt
MatchrapporterNågon måste ta ansvar i Hammarby
Det här kunde ha varit ett oerhört positivt inlägg sett ur Hammarbys perspektiv, men efter gårdagens förlust i och mot Falkenberg blir det svårt, ja nästan omöjligt.
Hyllningarna och det hopp som tändes efter segern hemma mot Örebro SK på Söderstadion kom väldigt lägligt och behövligt för såväl ledare, spelare som supportrar. Det var ett litet tecken på att det finns både kvalitet och arbetskapacitet i truppen. Att segern kom när man valde att starta med samma elva som föregående omgång kändes inte som en slump, fast kanske inte heller avgörande?
Då, i söndags, fanns det glöd, vilja och ett tydligt skärpt spel, både defensivt och offensivt. Alla spelare bidrog och det kändes utan tvivel som ett steg i rätt riktning. Igår mot Falkenberg fanns det, ja vad fanns det egentligen?
Det var en svag insats. Defensivt var det inte alls lika aggressivt och bestämt, offensivt var det osäkert, slarvigt och väldigt “osynkroniserat”. Det var väldigt svårt att känna igen laget som för fem dagar sedan slog en väldigt stark motståndare.
Kennedy Bakircioglu skadade sig på träning (baksida lår) och var kvar hemma i Stockholm igår, det var självklart ett stort avbräck men det är väldigt illa om han påverkar laget så extremt mycket. Det är en liten för skör tråd att lita till endast en spelare om man ska klara en serie över 30 omgångar. Kennedy betyder mycket, men han betyder inte allt. Ersättaren, Nahir Besara placerades på en kant och fick 45 minuter.
****
Många hoppas, tror och vill att det här ska bli sista året i Superettan och det finns utan tvivel massor av poäng kvar att spela om. Det är inte kris, det är inte heller katastrof men det är också väldigt långt ifrån att vara bra. Det saknas stabilitet både när det gäller försvarsspelet och anfallsspelet. Det saknas en stabil grund i spelet (i alla fall för den som inte är insatt) vilket ger upphov till många frågetecken som man måste räta ut omgående!
****
Det har nämnts mer än en gång, tåget stannar inte i Superettan, det rullar på. Falkenberg drar just nu loket och man gör det på typsikt serieledarmanèr, man vinner matcher utan att glänsa. Hur långt räcker FFF? Tja, så länge man tar tre poäng lär det ju bli svårt att stoppa dem. Man är gedigna, ett väl balanserat lag och spelar en ganska enkel och effektiv fotboll. Jag tycker också att man får ut väldigt mycket av varje enskild spelare. Det är en oerhörd styrka och för det måste man ge credit till tränaren Hasse Eklund som kommit en bra bit på vägen i sitt lagbygge.
****
Det är många som tycker (jag är inget undantag) och det är väldigt lätt att göra det från sidan sett. Nu hade jag en annan position förra året och vet hur frustrerande det är att sitta mitt i det, att känna att man gör sitt yttersta men ändå går det inte som man vill. Frustration är sällan speciellt konstruktivt och att söka fel ger väldigt sällan positiva svar. Så sett från kanten (läktaren, ljugarbänken) eller valfri plats utanför tränarbänken måste man sansa sig. Men det är helt omöjligt att inte undra vad det är som är på tok?
Det material man har, den plan som funnits sedan vintern 2011/12, det jobb som gjordes i förra sommarens transferfönster, den lugna vintern 12/13 (väldigt få nya spelare in) och den totala satsningen man gjort för att ta steget upp denna säsong. Kommer det att lyckas om detta fortsätter?
Nej. Svaret är nej, helt enkelt för att det finns för många frågetecken. Inte på grund av gårdagens förlust, inte på grund av att man har fem inspelade poäng av tolv möjliga, utan för att det helt enkelt är för skakigt totalt sett.
Igår gjordes två byten i halvtid för att “väcka laget”, Berhalter och Banda ville ha in mer kraft och energi i laget efter den svaga första halvleken. (Lallet och Ayranci in). Jag vet inte, men någon större förändring blev det inte.
Det går inte att lägga skulden på någon enskild (och det vore idiotiskt av mig att peka finger) men det är dags att ta ansvar nu, att inte låta det här gå för långt. Alla, från ledning till supportrar, brinner så hårt för att ta steget upp till Allsvenskan.
Det börjar osa katt och stressen lär (tyvärr) öka för varje omgång man famlar efter det spel och den stabilitet man vill se av ett topplag i den här serien.
Det handlar om att vinna matcher nu, inget annat. Man behöver inte överge sin filosofi men se till att ta enklaste möjliga väg till vinst. Det finns liksom inte utrymme att låta spelet gå före. Det är min sanning i det här. Hitta rätt balans, rätt spelare på rätt plats, tydliga och enkla förhållningsorder men kanske framför allt: Spelglädje!
Det måste kännas hela vägen att man vill det här, att man kan det här och att man kommer att lyckas.
Kroppsspråk, arbetsinsats och attitiyd är det som tillsammans med det kunnande som finns i truppen det som kan vända den här skutan rätt igen. Om man har rätt män på rätt plats ska det här vändas omgående. Matchen mot Assyriska blir oerhört viktig.
