Nordin Gerzic väljer i dag att berätta om ett spelmissbruk som kostat honom miljoner.

Ruggigt stark läsning, fin intervju av gamle FD-medarbetaren Sarp Yesil och modigt av Gerzic att berätta. Och säkert en stor lättnad också. Också ett exempel på hur media kan fylla en viktig funktion, och en berättelse som rymmer flera bottnar och väcker många tankar.

Utan att vara någon expert på spelmissbruk så är känslan att det är en form av missbruk som kanske inte tagits på tillräckligt stort allvar i samhället, som ett ”lättare” missbruk än det vi vanligtvis förknippar det med. Men ett växande problem, mycket för att möjligheterna till spel och att i princip spela dygnet runt är helt andra i dag än för bara några år sedan. Att mörkertalet är enormt, och som Gerzic säger i intervjun, något som är mycket svårare att komma åt då det inte ”syns på utsidan” som ett missbruk av till exempel alkohol eller droger gör.

Mitt i tragiken så ser det åtminstone inte ut som att Gerzic skuldsatt sig upp över öronen för all framtid. Han verkar kunna börja om i sitt liv på ett anständigt sätt. Det är långt i från fallet med alla som har sådana här problem.
För många spelmissbrukare är utmaningen först bara att bli fri från missbruket, sedan väntar också en lång ekonomisk uppförsbacke med skuldsanering i åratal, och därmed en ständig risk att trilla dit igen i jakt på snabba pengar för att komma på fötter.

För en fotbollsspelare med en av allsvenskans bästa löner blir situationen en annan – men kanske också omvänt en helt annan risk att fastna i ett sådant här missbruk när man hela tiden har ett inflöde av pengar att använda.

Nyligen berättade ju Kalmars Tobias Eriksson om att han haft samma problem. Det är förstås långt i från otänkbart att många fler fotbollsspelare i eliten brottas med samma saker utan att berätta om det. Historierna från exempelvis England, där lönerna är långt mycket större, är många. Sökandet efter kickar utanför planen och kopplingen mellan sport och spel finns där. Det är förstås en relevant frågeställning till Gerzic om han spelat på sina egna matcher, och inte minst i ljuset av rapporterna om ett allt mer omfattande match-fixande, både i Sverige och i övriga Europa.

Till sist, och långt i från viktigast här; en förklaring till Gerzics sportsliga prestationer på senare år. Att han varit en besvikelse i IFK Göteborg är det väl knappast någon som invänder mot. Man påminns om både en och två och tre intervjuer i Blåvitt de sista åren där han fått svara på frågor om varför det gått så tungt, utan att kunna lyfta fram det här.

I dag när han berättar om hur han kunde tänka på spel till och med i halvtidspausen i egna matcher så förstår man… så skönt att slippa undanhålla det. På samma gång som han hjälper sig själv genom att berätta, så hjälper han andra.