Malmö-Hammarby blev redan på förhand någonting mer än en fotbollsmatch, och det skriver kollega Petersson bra om här.

Men det fanns ju bortom banderoller och vacklande agerande av MFF:s styrelse, en väldig massa spännande att se fram emot rent fotbollsmässigt. Regerande mästaren och en given allsvensk guldfavorit mot superettans ständiga favorit – värdemätare åt båda håll men mest åt Hammarby-hållet. Om man utgår från att MFF blir ett topplag i allsvenskan och Hammarby i superettan, hur mycket skiljer?

Inte alls mycket, om man bara tittar på statistiken: 2-3-förlust för Hammarby, men 8-7 i avslut (5-5 på mål) och bollinnehavet 51-49 i Bajens favör.

Men såg man matchen också så blir de där siffrorna mer än lovligt mycket kosmetika. Malmö var i första halvlek, utan att förta sig, precis det lag som Hammarby vill vara i superettan under Nanne Bergstrand: pressade högt, ställde om snabbt med Molins och Emil Forsberg väldigt högt upp i banan och straffade Bajen stenhårt för missar i försvaret (2-0-målet!).

Bergstrand var inne på det redan efter premiären i gruppspelet mot Ängelholm: dålig kvalitet i passningarna straffar sig direkt den dag man går upp i allsvenskan – mot ÄFF gav det två gula kort på Johan Persson, mot MFF gav det 0-3 i baken.

Visst, det var blåsigt. Visst, gräsmattan var säkert inte helt hundra, som spelare i bägge lagen var inne på. Men ängslan i Hammarbys backlinje och mittfält när bollhållande spelare fick MFF:are på sig kan inte bortförklaras av yttre omständigheter.

Känslan att det var en ren final där Hammarby faktiskt lika mycket som Malmö hade gruppsegern i egna händer försvann tidigt.

***

Andra halvlek blev stökig värre, och märkligt vad fult spel inte minst från Malmö-håll. 3-0-ledning och surf mot kvartsfinalen, ändå så många galna efterslängar.
Var kom det dåliga humöret i från? Guillermo Molins?

Att han efteråt inte ville kommentera domarens insats efter det egna överfallet och (knall)röda kortet än mer märkligt. Istället bjöd han på en mer explicit sågning av domaren för den (det hade han däremot rätt i) totalt feldömda straff han själv sedan smekte in med en Panenka. Trist att se en lagkapten och ledare i laget tappa det så.

Och trist inte minst på en sådan bra insats. Med Molins och Emil Forsberg har MFF ett jättevapen i år och MFF:s offensiv blir extremt spännande att se i år när Eriksson/Rosenberg hittar rätt ihop (för de kommer de göra) på topp och med de kanterna. Bättre än i fjol med Hamad och Thern på kanterna och Molins/Eriksson på topp? Jag tror fanimig det.

Emil Forsberg ja – kanske fel att tippa en 22-åring som gjort tre allsvenska säsonger till ”årets genombrott”, men ”årets definitiva genombrott” då? Känns som att han tagit jättesteg och att den kanten kommer bli vassare i år med Mini-Foppa som mer given startman än i fjol.

***

Allt som allt långt ifrån någon höjdarinsats av MFF, men jag undrar ändå… just nu känns det som att den där ”svårt försvara guldet – svårt kombinera med Europa-spel”-sanningen – och bara den – talar emot dem som förstahandsfavorit att vinna guldet.

***

Hammarby saknade killar som Kennedy, Israelsson och Batan och det märktes förstås. Nu är det inte mot lag som Malmö FF man ska plocka treor i år och det är andra spelare som faller i från (mittlåset, Hopf) så kan man ändå undra lite över det här med bredden på truppen.

Tanken är ju att den bantade truppen ska få alla på tå och känna sig nära en startplats, och flera nyförvärv ska vara allroundkunniga för att täcka upp (Fredrik Torsteinbö vänsterback i dag). Men det lär handla en del om ekonomi också. Sportchefen Mats Jingblad var inne på det när jag snackade med honom i veckan.

Helt säker på att nämnde Jingblad jobbar stenhårt på ett par sena förvärv till innan superettan drar i gång, finns det bara pengar så…