Här ligger MFF:s “unga” mästartrupp i lä
Malmö FF hyllas i dag – rättmätigt – som värdiga svenska mästare. Och visst är det ett av de mest talangfulla mästarlagen på bra länge som i går säkrade guldet på Borås Arena.
Jiloan Hamad 22, Miiko Albornoz, 22, Pontus Jansson, 22, Simon Thern, 21, Filip Helander, 20… de har spelat boll som inga andra i år, och vore det inte för att de är så starkt lysande stjärnor i allsvenskan så skulle de åldersmässigt lätt kvala in i det diffusa fält av inte allt för gamla spelare vi i media betecknar och ofta rubricerar som “talanger” (en “åldersgräns” som har dryftats bland kollegor är 23).
I gårdagens startelva mot Elfsborg är Markus Halsti och Ricardinho, bägge 29, de klart äldsta. Sex av elva startspelare är långt under 25 (hemvändaren Guillermo Molins är nyss fyllda 25). Därbakom i truppen har killar som Erdal Rakip, 17, Petar Petrovic, 18, Pa Konate och Pawel Cibicki, bägge 19, fått speltid. Allt i allsvenskans yngsta mästartrupp på 2000-talet.
Men historiskt ligger MFF anno 2013 i lä. Min tidigare kollega Martin Alsiö skickade ett mail som sätter det här med “ungtuppar” i perspektiv. Martin jobbar just nu på en bok om den svenska derbyhistorien som släpps på Idrottsförlaget mars 2014, och han har bjussat på lite info därifrån:
“Malmö FF:s stolta guldhjältar har av många porträtterats som ett av de yngsta och mest talangfulla mästarlagen genom tiderna. Vad gäller talangen får framtiden utvisa hur ljusstarka unga stjärnor som Emil Forsberg, Pontus Jansson och Simon Thern kan bli.
Men MFF:s trupp är långtifrån allra yngsta i den svenska mästarhistorien. I särklass yngst är istället den här fjuniga elvan som hemförde SM-medaljerna åt Göteborgs IF för exakt 110 år sedan. Elvan var ett uppgraderat juniorlag med samtliga spelare mellan 17-20 år gamla och en snittålder på strax över 18.
Personerna bakom 1903 års mästarlag är idag närmast totalt bortglömda. Mest känd är den glade kepsprydde målvakten ‘Ove’ Eriksson som fem år senare skulle bli Sveriges allra första landslagskeeper.
Helt avgörande för SM-titeln var dock mannen med hatten till vänster, Theodor Andersson. Han var den förste fotbollstränaren i landet och införde bland annat det revolutionära greppet med träningar och förberedelser inför matcher. Dessförinnan var lagkaptenen den informelle “tränaren” och ledaren i laget. Andersson vann nu direkt under sin debutsäsong SM-titeln med sitt unga talangfulla gäng.
Låt oss hoppas att Rickard Norling och Pontus Janssons minne lever lite längre…!”