Sedan SM-guldet 2015 har Norrköping sålt och sålt och därmed ofrånkomligen också tappat lite bit för bit. Förra säsongen missade ”Peking” Europa-plats och många var de supportrar som lackade ur på att klubben inte värvade varken Kristoffer Olsson eller Mujo Tankovic och istället drog sig ur budgivning efter budgivning. Peter Hunt målades upp som en person som i första hand brydde sig om att bara öka på klubbens kassakista snarare än att vilja satsa för att haka på Malmö FF och AIK i toppen.

Jag ska i ärlighetens namn säga att jag också tyckte Norrköping fegade. Erik Edman högg emot gång på gång i vår podcast Ljugarbänken och menade att det var tryggt, stabilt och vettigt agerat av Hunt och Jens Gustafsson medan jag stod på mig kring att jag trodde de eviga försäljningarna och ”chansningarna” på mindre etablerade spelare förr eller senare skulle straffa sig.

Och så blev det 2018 och Norrköping fortsatte ta det lugnt och agerade smart men inte så spektakulärt. Gerson hämtades tillbaka, målvaktslöfte Pettersson hämtades från Halmstad. Potential och rimligt men inget som fick toppkonkurrenterna att ens känna tillstymmelse till flås i nackarna.

Men sen så small det, två gånger om. Jordan Larsson och Simon Thern valde bort andra alternativ och kritade på efter ett starkt övertalningsjobb av Jens Gustafsson. Två spelare som på ett sätt passar in i den kategori spelare Norrköping tidigare värvat, det vill säga spelare som tydligt visat potential, men som kört fast och inte riktigt fått ut den senaste tiden. Skillnaden? Att dessa två visat mer innan de körde fast än vad de flesta (alla?) av de spelare Norrköping tidigare värvat gjort. Potentialen är större och båda har möjlighet att ganska snabbt bli absolut toppspelare i allsvenskan, även om jag personligen är mer tveksam till Thern än Larsson.

Det såg väldigt bra ut under Atlantic Cup och Jens Gustafsson ger båda två massor av förtroende. Mot Helsingborg i cupen var det ett jäkla trillande och snyggt spel många gånger, men effektiviteten, rakheten och offerviljan framför mål var inte alls där. Där måste ”Jensa” pränta in mer killerinstinkt i sitt lag, det är lite för nätt och bekvämt ibland och även om det ser bra ut så är det inget man vinner matcher på. Elfsborg-varning, skulle jag säga.

Andra frågetecken?

Håller Ante Johansson samma höga nivå en säsong till? Daniel Sjölund dippade tydligt förra säsongen och lyckades inte alls hålla samma jämna nivå som tidigare. Ante har inte varit där, men förr eller senare kommer han komma dit, för Norrköpings del kommer det bli jäkligt jobbigt om ”förr” inträffar redan i år. Jag ser ingen som är i närheten av att vara en naturlig ersättare till honom.

Linus Wahlqvist är fortfarande kvar trots att han omgärdats av proffsrykten sedan typ debuten. Han saknade Bärkroth när denne lämnade och det gäller att ”Limpan” kan motivera sig till ytterligare en toppsäsong. Då lär han i och för sig försvinna i sommar, men det är ett senare problem.

David Moberg Karlsson är en spelare som också har massor av potential, men kan han verkligen få ut den över tid och inte bara explodera var tredje match?

Vem fyller fullbacksluckan efter Telo på vänsterkanten?

Är Kalle Holmberg verkligen så bra att han kan följa upp målskörden från ifjol? Och blir han ens kvar?

Det jag tror att jag vill ha sagt är att det återigen är mycket som ska klaffa för att Norrköping ska kunna fortsätta tuffa på i toppen. Thern och Larsson är långt ifrån några givna ”göra skillnaden”-spelare i allsvenskan, men de kan bli, åtminstone Larsson.

Men OM det klaffar så har Norrköping å andra sidan, i mina ögon, ännu större potential nu än de haft senaste två säsongerna. Truppen innehåller många unga, intressanta spelare som visat väldigt hög potential. Håller ”gamlingarna”, utvecklas ”ynglingarna” och levererar ”stjärnorna” samtidigt som Jensa får ihop allting så har Norrköping tveklöst en trupp som kan utmana om en topp tre, och kanske till och med ett guld när MFF och AIK eventuellt ska ha dubbelfokus med Europa på ett ganska stort hörn.

Kanske är det rentav så att Norrköping är det laget i hela allsvenskan som har störst glapp mellan potentiell högsta- och lägstanivå.