BRADENTON. Sådär rah. Äntligen är #TeamReykjavik på plats i Florida men det tog ett tag, det ska gudarna och andra inblandade veta. Jag och kollega Österberg (Jocke, inte Mange, han är i Portugal om ni missat det) skulle landat i Tampa 20.00 i onsdags men en rejäl underprestation av Icelandair gjorde att det hipp som happ (fast långsamt) blev 22.30 i torsdags. Möra och danna rullade vi in på IMG Academy i vår vita Hyundai (som vi var nöjda med tills vi såg MFF:s kommunikationsfolks kärra, återkommer till det).

Spatserandes till den planen MFF dagen till ära tränade på (läs: planen längst bort) fick vi sällskap av MFF-keepern Fredrik Andersson. Jag undrade lite försynt varför han körde långärmat under målvaktstishan och han var snabb med att påpeka att det inte var solbrännan han var i Brandenton för. Vi återkommer till det också.

Väl på plats på läktaren med kollegor från Sportbladet och Skånesport så sattes vattensprinklers igång och vi fick fly för att bevara torrheten. Jens Fjellström kom fram några minuter senare och öste, på ett nästintill provocerande sätt, beröm över samma sprinklers på grund av att de hade igång så många samtidigt till skillnad från på Stadion där de bara går igång två i taget. Vilket i och för sig hade varit att föredra just i denna situation. ”De är något på spåret här i USA” sa Jens. Jag blev mest besviken på att han inte sa ”Amerikatt”. Han känns som en som borde göra det.

Nåväl. As usual på sådana här ”försäsongsläger i solen”-tillställningar så är humöret på topp på alla håll och kanter. När det var dags för tvåmålsspel så glömdes en gul ”slalompinne” kvar på Behrang Safaris kant. ”Berra” påpekade det och Fjellström var kvicktänkt.”Tänk att du möter en riktigt passiv och smal motståndare”. På den nivån, liksom.

Tempot på träningen får illustreras av coach MP.

Nerå. Det såg stundtals riktigt bra ut. Men en övning stack ut och jag lyckades fånga den ABSOLUT bästa sekvensen under de tio minuter den här övningen pågick. I övrigt var det nog som mest tre passningar i rad och förflyttningen mellan kvadraterna hade om möjligt ännu sämre ”klipp i steget” än på denna snutt. Såg gött ut.

Inblandande är truppens mest offensiva spelare (Tröjstasson borträknad pga skadad).

Jag och kollega Österberg försökte knäppa en bylinebild (eller ja, Ludvig Thunman på Bildbyrån försökte) men det gick inget vidare då Johan Dahlin gick förbi samtidigt och upprepande sa ”Vad glada ni ser ut… så glada över att vara här, se inte så glada ut”. Det resulterade förstås att vi såg ut som två glada fån.

Vilket i sin tur leder oss in på det andra återkommandet (nämnt här ovan). De flesta spelarna (ej Fredrik Andersson) äntrade nämligen träningsplanen med ”Rydström-längd” på shortsen efter att ha försökt vika upp dem så mycket som möjligt. En efter en insåg de sedermera att det är småsvårt att bevara dem i uppvikt läge samtidigt som man ska försöka spela fotboll. Den som höll ut överlägset längst? Fredrik ”det är inte för solbrännan vi är här” Anderssons målvaktskollega Johan ”jo det är det visst” Dahlin. Och han hymlade inte med det när jag påpekade hur viktig bruna ben tycks vara för MFF:s bollstoppare numero uno. ”Man får passa på ju” flinade han.

När vi ändå är i återkommar-tagen så tar vi återkommande ett också. Ni minns den där vita Hyundai:en jag nämnde i första stycket? Det är den till höger i videon. Men den svarta mustangen (eller vad det nu är) ? undrar ni då. Den tillhör MFF:s kommunikationsfolk på plats, Fredrik Stjernström och Jonathan Hansen. Champions League-pengarna har med andra ord ej tagit slut.

 

Vi avslutar med de o-er-hört rutinerade MFF-supportrarna som följde gårdagens träning från himmelsblåa (?) solstolar.

 

 

Sista grej förresten. Toalett heter snyrtingar på isländska. Den kan ni ta med er på resan genom livet.