127 landskamper, spel i BK Häcken, Djurgårdens IF, Rennes, Lyon, Spartak Moskva, Arsenal och Grasshopper, SM-guld med Djurgården 2002 och 2003, Svenska cupen 2002, Ligue 1 2006, 2007 och 2008 och FA-cupen 2013/14. Tack för många fina fotbollsminnen, men mest tack för studentpresenten till min kära lillasyster.

Nyheten om att Kim Källström, 35, väljer att inte fullfölja sitt tvåårskontrakt med Djurgården utan istället lägga av slog ned som en sillybomb värd namnet. Även om fåglar har viskat sedan i somras att Kim kanske inte är tillräckligt motiverad, eller att Djurgården är helt och hållet nöjda med vad de fått för investeringen, så tänkte jag aldrig tanken att Kim inte skulle spela ut kontraktet.

Då öppnade han ändå lite subtilt för det efter segern mot Kalmar i sista omgången, men det verkade ändå så pass osannolikt att det flög över ens skalle.

Det var en fin presskonferens, som ”nu slutar en av Sveriges bästa spelare de senaste tio åren”-presskonferenser brukar vara. Det hade kunnat ställas frågor om Kims syn på Özcans tränarkvalitéer, om hur Djurgårdens faciliteter och övriga förutsättningar mött hans kravbild, hur det har funkat med övriga gruppen att få in tre så stora stjärnor som honom själv, Olsson och Isaksson, som är vana vid något helt annat… men, det gjordes det inte. Och på ett sätt kan man ju förstå det eftersom presskonferen gick i ett lite annat ”tecken”.

Jaha, kommer Djurgården sakna Kim Källström då?
Absolut.

Kommer de sakna honom helt galet mycket och plötsligt komma åtta?
Svårt att se.

Bosse Andersson sa ”Han är helt omöjlig att ersätta. Både på och utanför plan.”
Kim Källström sa ”Det är ändå laget som både vinner och förlorar tillsammans, så en spelare hit eller dit, jag kanske inte alltid är den skillnaden.”

Jag är mer Team Kim här.

Visst, hans vänsterfot är av hög internationell klass, hans rutin likaså. Han var tungan på Europaplats-vågen denna säsong men jag tycker inte alls att han – sett över hela säsongen – på något sätt var ovärderlig för Djurgårdens spel. Ett eventuellt tapp av till exempel Mange Eriksson tror jag påverkar Djurgården mer.

Hur kommer andra spelare i Djurgården påverkas av det här beslutet då? Ptja, Jonas Olsson ryktades ju bort redan i somras och nog spelade Kim in i att mittbacken valde Djurgården. Kim tog ju till och med Jonas och sina barn på semester. Bara en sådan sak.
– Jag hoppas de ska sakna mig lite, sa Kim.

”Inte så mycket så det blir strul av det här”, tänkte Bosse så det ekade hela vägen till klocktornet.

Sen tror jag att Bosse är precis så förberedd som han sa. Det här kom inte som någon blixt från klar himmel och ”Super-Bo” har nog kommit ganska långt i planeringen redan. Jonathan Ring och Dzenis Kozica är två namn som kommer fylla skor på sikt. Dessutom på en helt annan prisnivå.

Kim avslutade med orden ”Jag känner att jag börja sakna kraften och energin som krävs. Så med respekt för Djurgården och för supportrarna som reser land och rike runt så kliver jag av”.

Väldigt snyggt gjort. Väldigt Kim Källström.

Men tillbaka till det där med studentpresenten. Min lillasyster har alltid gillat Kim. Alltid hejat på honom. Jag har kontrat med att kalla honom för ”tjockis-Kim” efter den där viktnedgångsordineringen han fick när han kom till Rennes, bara för att gnabbas med henne så som syskon gör mest hela tiden.

Sen träffade jag på ett Nike-event våren 2010 och efter den ”exklusiva intervjun” (alla närvarande fick tio minuter med honom) så berättade jag att han var min systers idol och att hon tog studenten. Kändes lite fjompigt men frågade om han kunde skriva en hälsning. Det gjorde han förstås, snällis-Kim.

Här hade det suttit fint med att infoga den bilden, men jag har den inte till hands och därför avslutar jag istället med att säga: tack Kim!
För många fina fotbollsminnen, men mest för studentpresenten till min kära lillasyster.