GÖTEBORG. I går var det solskenet på Gamla Ullevi som gällde. En riktigt dålig fotbollsmatch som kröntes av en domare som gjorde ett litet misstag och ett dundermisstag. Rikard Norling gjorde det enda rätta efter matchen och förklarade att han knappast kunde klaga på domherren Al Hakim när AIK var ”minst lika dåliga”.

Förklaringen varför AIK var så dåliga (för det va de verkligen, även om Pontus Dahlberg gjorde två högklassiga räddningar) från Norlings håll var desto mer intressanta. Någon lirare skrev under matchen något ironiskt i stil med att ”Sen säger Norling några roliga saker efter matchen och så är allt glömt”. Och visst, Rikard var as usual lite småluddig när han skulle förklara vad problemet var men det framgick ändå tydligt var han tyckte att nyckeln till ihopklappningen (rent spelmässigt) låg.
– Efter matchen går man och vankar fram och tillbaka och försöker hitta någon form av logik i vad som hände där ute. Jag känner att det saknas någon form av den där passionen när det ställs på sin spets för oss. Vi spelar på ett sätt som gör att vi driver matchen, som passar oss, vi bygger det inte på det fysiska, det tempomässiga, utan mer att få grepp om spelet med passningar, hitta anfallsvägar och så vidare, sa Rikard och fortsatte:
– Sen sker ett kraftigt misstag efter ganska kort tid, 15-20 min, och där sätts vår passion på spel. Jag är jätteledsen över att vi inte kan mobilisera där, och å andra sidan är det en jäkla fin läxa för oss att där och då måste vi bestämma oss för om vi ska sluta och falla in i den matchbild där Göteborg tar grepp om på det sätt som passar dem. Det är smärtsamt. Mer smärtsamt än att domaren eventuellt gör fel.

Han utvecklade vilken passion det var han syftade på.
– Passionen till att fortsätta, göra saker oerhört sprudlande, spela oss ur med en tydlighet, det lyser inte passion om själva insatsen. Och jag tycker inte att det handlar om det fysiska (trötthet). Några spelare som hamnar under den känslan jag har spelade inte senast.

Vilket ”kraftigt misstag efter ganska kort tid” som Norling syftade på ville han inte tala om när jag prata med honom efteråt. Däremot utvecklade han resonemanget något ytterligare.
– Vi har en matchbild som vi står för, som passar oss och som ger oss större chans till ett bra resultat. Jag tycker inte att vi hittar den här reset-knappen tillsammans utan fortsätter i samma spår. Vi tappar bollen en gång och det är mer känslan av ”Jaja, men det gick bra den här gången” och så gör vi det igen och då också ”vilken tur, det blev inte mål nu heller” och så blir det tredje, fjärde och femte gången. Och sen är matchen slut. Under den resans gång så har inte vi förmågan att starta om matchen. Och det är någonting som vi behöver snacka ihop oss om.

Har det hänt tidigare i år?
– Nej, det kan jag inte säga. Verkligen inte. Tittar man på deras spelare och våra spelare så är de ett mer fysiskt lag, det är ganska tydlig skillnad vad gäller både längd och vikt. När de får upp det fysiska spelet och det blir en stor del utav matchbilden så behöver vi vidta åtgärder för att vi ska hitta dit där vi är som bäst, och det lyckades inte. Det är specifikt för den här matchen.

Vad gör man för att det inte ska ske igen?
– Jag tror att det är viktigt att vi analyserar det.

Norling sa hej då och grattade Tobias Hysén på vägen ut till spelarbussen.

Kapten Nisse Johansson hann dock med en, ytterst pedagogisk, verbal karta över hur AIK ser på fortsättningen av säsongen, 12 poäng bakom Malmö FF.
– Det är SM-guld vi går för, så länge det går. Det fortsätter vi göra så länge det går. När inte det går så ska vi försöka komma så högt upp som möjligt, tvåa. När inte det går, då är det trea. Sen efter det så gäller det att vara bäst i stan. Efter det gäller det att vinna derbyna. Så är det.